Slutet gott, allting gott

Då har vi haft vår urladdning här hemma och det var en pärs, för oss alla men nog värst för Junior.. Vi skickade iväg Junior först till affären för att köpa glass så vi kunde göra gemensam sak och bestämma oss för vad vi skulle säga/göra.  Vi sa i alla fall att vi skulle försöka hålla oss lugna (att gå i taket brukar snarare få honom att stänga in sig) och jag och styvmamman kunde hålla oss till det. Pappa däremot fick vi lugna ner ett par gånger.  Styvmamman sa en bra grej till Junior angående just det vid ett tillfälle

- Du vet väl att när Pappa är arg och skriker så gråter han egentligen inombords?

Vi var tydligen väldigt olika i vad vi var ledsna/besvikna på – jag om jobbet, styvmamman om träningen och pappa att Junior ljugit så mycket för honom så han fick ju prata om allt.

Efter MÅNGA om och men så krackelerade hans skal och han bröt ihop och blev ledsen när han förstod hur LEDSNA vi var, vi tre som faktiskt älskar honom mest av alla.

Innan han bröt ihop så sa Pappa att han skulle ta med Junior för att köra prov för att se om han använt hasch men hans blickar rätt in i ögonen, rak i ryggen och säger att ”vi kan åka direkt pappa!!!” får mig inte att ändra min åsikt om att han INTE  håller på med sånt… (än i alla fall men man vet ju inte vad grupptryck kan göra) Den grejen har aldrig varit min oro.  Jag är säker att han inte ens röker vanliga cigaretter, testat har han säkert gjort men that´s it och det kan jag lita på min ”röknäsa” för där kan han inte lura mig.

Styvmamman ringde när de kom hem för de hade fått ett utskick angående narkotikaproblemen som finns i det området som de bor i.. Det området ligger mycket högre än andra områden i Göteborg.

Hursomhelst.. Vi sa till Junior att hans liv kommer bli rätt ”smalt” ett tag, bollen ligger hos honom att bygga upp förtroendet för honom igen och han fattade grejen.   De åkte hem efter att de pratat lite med Junior var för sig och kramades om och allt blev lugn.  Det var skönt att se hans kroppshållning efter denna utrensning.. Det MÅSTE ha varit svårt att upprätthålla denna ”livslögn” under så lång tid inför oss alla 3, nu är allt framme och genomsnackat.

Vi bestämde oss för att kolla på film på kvällen.  A good Day to Die Hard som kom ut på swefilmer. (den har jag väntat länge på) Bruce Willis är Bruce Willis.. *L*

Jag kollade på hela filmen….. men junior… haha… han slocknade och det tror jag är pga urladdningen som vi hade tidigare.

Idag då?
Göteborgsvarvet idag.. men skall INTE ner och kolla.. va fasiken.. det är ju Hockey, hockey, hockey!!!!
… o så avslutar vi med Eurovision ikväll.  :-D

Bra OCH Anus

Snacka om kontrast på dag…  Idag så ringde kvinnan från det där rekryteringsföretaget som jag var till förra veckan då hon hade fått in ett jobb, ett företag som var i behov av personal. I dagsläget visste hon inte vad behovet innebar men hon ville fråga om hon fick skicka över mitt CV till dem. Hon berättade vad det var för företag och det är ett företag som jag känner igen genom mitt nuvarande jobb, dvs att de är kunder till oss. Ett mellanstort och välkänt företag.

Klart jag sa SJÄLVKLART.

Sen var jag till min kontaktperson på Trygghetsrådet och pratade.  Han var impad av mitt personliga brev men jag fick göra lite små justeringar på mitt CV… Det kändes kul.. ”Du gör ju helt klart något rätt eftersom du redan fått 2 intervjuer”  Vi pratade om intervjuteknik eftersom det är det som jag är mest nervig för.  Fick små tips här och där på vad jag ska tänka på och vad jag ska undvika.   Han sa att jag var väldigt lätt att jobba med eftersom jag var såpass tydlig och säker på VAD det var jag vill jobba med.  Han sa sen samma sak som kvinnan på rekryteringsföretaget  ”Du kommer lösa jobb inom de här 6 månaderna, du är driven och envis och vet vad du vill, jag är helt säker på att du löser det”  Han sa att jag gör helt rätt, att jag går ut hårt med mina ansökningar för att kasta ut så många krokar jag bara kan få ut… Han visade mig ett diagram för hur skillnaden blir om  man väntar…  Så jag kände mig rätt nöjd när jag klev ut därifrån.

Sen var det där med Anus…. *suck*…. Det handlar om Junior.. för idag fick vi reda på att Junior inte sagt upp sig.. Han blev uppsagd för han slarvade med reklamutdelning… *skriiiiiiker högt* ….  Detta redan i oktober.. i februari hade han kontaktat dem med ett mail där han bad om ursäkt, att han kommit till INSIKT hur fel det var och att han lärt sin läxa.  De frångick sina principer att inte ge en andra chans så han fick jobbet tillbaka… vad gör han då????…. Gör samma sak igen!!

VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ UNGEN?????????

Styvmamman ringde familjerådgivningen och hon som svarade kom ihåg oss (hon var med ”ernst” i början)… Sån jävla osis att ”Ernst” dog.. Hade varit så skönt att snacka med någon som visste om hela storyn.  Hursomhelst hade denna kvinna varit väldigt intresserad och frågat massor och sagt att de självklart ställer upp och snackar med oss och Junior.  De skall ha något möte på tisdag för att sen återkomma.

Det med ljugandet skiter jag i, snackade med mamma idag och påminde mig ännu mer hur jag själv var… så det må vara tonårsfasoner… Men detta med jobbet är allvarligt… Så många gånger vi har pratat om att jobb är ett ANSVAR och att i hans fall så är det ju bra att visa att man har delat reklam inför kommande jobb.

Fan va trött jag blir på ungjäveln.

Hursomhelst så vet han att dejten med tjejen är inställd, att han ska komma till mig imorgon.  Pappa och styvmamma skjutsar hit honom imorgon kväll så får vi ta ett snack om det hela.

Bra eller OCH Anus som sagt

Ljugande ungdomar

Jag har egentligen haft rätt bra ”tur” med Junior som är väluppfostrad och sköter sig… Men han har jävligt svårt med sanningen ibland.. Nu har det hänt något igen… *suck*

Om han ÅTMINSTONE ljög om nåt som det fanns en anledning till men det är just det som är grejen.

Styvmamman ringde idag och sa att det hänt lite grejor… Att Junior sagt upp sig från jobbet (sedan slutet på mars vad vi förstått) och utan att berätta för oss och istället åkt iväg på sina ”reklamvändor” X antal timmar varje lördag som om allt var som det brukar.

Varför kan fråga sig?
Det drabbar ju bara honom själv (=han får inga pengar) och själv är jag impad ändå att han hållit ut i över ett år för den skitlönen.  Hade han bara sagt att han väljer att sluta så hade vi väl för fasiken inte tvingat honom till det?!?!

Sen visade det sig att hans kickboxing som var SÅ viktigt inte är så viktigt längre… Han går alltså inte på sina träningar.. Vart han är under den tiden är en annan fråga, jag gissar på kompisar.

Samma här.. Om han hade sagt att han tröttnat så skulle vi väl inte tvingat honom… herregud.. Killen är 17 år.. Jag gav själv upp långt innan det med sådana sysslor.. Killar var viktigare.

Styvmamman och Juniors pappa är så deppiga över det som hänt.. Styvmamman vill ringa familjerådgivningen  igen (ni vet ”Ernst” ) men själv tror jag ändå inte på det.. Vad skall de kunna göra??  Hon ska ringa dem imorgon och prata med dem i alla fall.

Bestraffning blir det i alla fall… för ljuga ska man inte göra…  Min helg kommer bestå av att Junior skall vara hemma hos mig hela helgen.. Fredagskvällen med hans käreste N.N kan han fetglömma.. Mobil och data likaväl.. En helg med mamma, böcker och Tv.. thats it.

Hemma hos Pappa och styvmamma är det samma sak… ”Utegångförbud” och bort med data och mobil. (han får en mobil som inte är smartphone dock)  Han blir av med sitt ”källarrum” vilket innebär ett sovrum uppe hos dem där lillasyster sover.    Att ta ifrån honom dator och  mobil och sånt kommer han inte gnälla över, han anpassar sig bara… Däremot tror jag rummet kommer bli en grej… för att inte tala om flickvännen.. Det är nytt och intressant. När skall han hinna med det liksom?

Det är det enda som jag tycker är lite hårt.. Kompisar är en sak, de finns där.. Men detta är första gången han är intresserad av en tjej på mer vuxet sätt… Där kan jag tycka att vi sabbar mer för honom än för att vi ska bestraffa honom. (Eller så är det bara för jag är förälskad och skulle tycka livet var extra jobbigt om jag inte fick träffa min Jazz)

Vi får se imorgon… Vi ska snacka ihop oss lite,  Juniors pappa var först inne på att det är okey att flickvännen kom till Junior men styvmamma sa nej… O andra sida har ju Junior inte kvar sitt rum längre sen ju.

Ja dessa ungar… Men man får heller inte glömma att han är 17 år… Fan jag ljög mina föräldrar full och det blev folk av mig med.  Men visst är det jobbigt.

Att fastna och inte kunna släppa taget

Jag trillade in på en blogg och blev fast av hennes otroligt starka story och jag blir förbannad på mig själv att jag tyckt synd om mig själv idag – ja jag hade en dålig dag… Vad FAN är det att gnälla över????

Jag har i kväll stort sett läst hela hennes resa och samtidigt som mitt inre blöder för henne så blev jag lite knockad av minnerna av min egna resa när Mini dog från mig.. Jag förundras över hur man kan begrava känslor och minnen så djupt. Mini finns fortfarande hos mig men minnerna om vad som hände, DET är djupt begravt numera.

Under de 4 åren mellan Mini´s död och Juniors födelse så var den sorgen som ett andra hud, den fanns där precis hela tiden och även om jag hade velat hade jag inte kunnat skala av den.  Att läsa om Susannes resa lyfter fram den sorgen som fanns där.. Hur folk inte kunde förstå hur illa det verkligen var… Hur man skulle ”rycka upp sig och försöka igen”…  Mini föddes ju död och aldrig varit levande för mig.. Hallå eller?!?!  Mini levde i min mage i 23 veckor.  Så mycket korkade uttalanden som man fått höra.

Min räddning var när Junior föddes.. Där och då kunde jag släppa taget om den sorgen om Mini. Jag läkte.

Tack Susanne för att du delar med dig av din resa och att du öppnade upp mina minnen.

Stockholm Östra

Det värsta man kan uppleva måste vara att mista ett barn.. Väldigt gripande film… Har aldrig ens hört talas om denna.. trots Persbrandt.

Asså… ge mig förslag

Jag vill se nåt tårdrypande….. såsom:

The Lake house

Änglarnas Stad

Höst i New York

Dagboken – jag sökte dig och fann mitt hjärta

Skicka vidare

Ghost

 

Asså ni fattar??

Filmer

Jag har sett några filmer de senaste dagarna och för en gångs skull så hittade jag några bra…. Så… ge mig gärna några tips på filmer som jag kan se framöver (tycker det är så tråkigt att ”leta” efter filmer)

Jakten

Fy fan, skall ni se en film så skall ni se denna.. så vansinnigt gripande så jag hade ont i magen precis hela tiden.
Mads Mikkelsen, det finns en anledning till varför han är så förbaskat bra den karln.. Han spelar denna roll så otroligt bra.  ”Lilltjejen” är så rätt för sin roll och Mads son i filmen är lysande.

Parker

En rätt okey actionfilm utan att vara FÖÖÖR blodig och messy, Jason Statham är nästan tillräckligt för att få denna godkänd.. haha* Det är inte hans bästa roll  men det funkar… och en liten biroll av Jennifer Lopez är väl aldrig fel.

Beautiful Creatures

Sist men absolut inte minst, en film som  faktiskt tilltalade mig ordentligt..  Jag gillar udda stories och detta var verkligen en sån.. Att Emma Thompson har en roll lades på pluskontot och hon var inte lika ”tillmötesgående” som andra filmer som hon gjort… utan att säga för mycket… *L*