När jag läser mina inlägg så varvas de verkligen av lycka och av sorg.. upp och ner… o det pga min hund, den varelsen som tillför så JÄVLA mycket i mitt liv men som ändå tillför så mycket sorg.. det är en väldigt svår känsla, önskade att ni förstod det. Min högsta önskan är ju att ha henne kvar och “problemen” skall försvinna.. men hur gör man när man inte får det att gå ihop?
Jag är rädd att mitt år för att bli ännu mer harmonisk kommer hamna i skymundan för min oro för livet med hunden.
…. men annars mår jag finfint… Junior sover fortfarande (han ska ta sin reklamrunda lite senare idag sa han) och jag sitter här med mitt kaffe och kollar på Nyhetsmorgon.. Ska vakna till ordentligt och sen ta mig till “affären” för att köpa min leksak… Wiiiiii
Godmorgon på er alla….
Åh, jag vet allt för väl vad det vill säga att ha känslor för en liten voffsing. Det är lite som att skaffa barn på nytt, men mitt tips är ändå att du försöker att stå ut ett litet tag till. Det vänder nog snart…
Jag hoppas verkligen att det kommer någon lösning på kruxet asap så du kan slappna av och njuta av hundens sällskap till fullo igen!
I <3 dogs!
Ja jag kommer vänta in i det sista.. VILL ju så gärna att det ska lösa sig.. =(