Jag har verkligen ”lagt av mig”

Jag låg i badet tidigare ikväll och funderade på mitt dejtingliv … den går ju verkligen på sparlåga.. och det helt självvalt.. och det känns helt rätt.   Det är ju inte så att det är helt tomt på intresserade män.. Det är ungdomsvännen som fortfarande hänger kvar… men det har ändrats från ”ömt & kärleksfullt” till vänskapsmässiga ”hur é det?”.. däremot så fattar jag att det är mitt avståndstagande som gjort att även han backar.. och detta passar mig ypperligt då jag verkligen vill ha kvar honom som vän.

Sen har vi dejten som jag gick på bio med fortfarande.. själv ”duckade” jag ju för att komma med en analys efter vi hade setts och han tog det lugnt med och ställde inga frågor precis efteråt.. Men nu börjar jag få små ”Hintar” om att jag t.ex ska fixa min bil så jag kan komma upp och hälsa på, hintar om att Åsa-Nisse snart har premiär.. (tack men nej tack till den filmen framför allt)

Sen har vi han då, han som är mitt trumfkort.. Handyman.  Han som är min enda anledning till varför jag ens kikar in på den där enda dejtingsidan jag är på nu… Han som förgyller min tillvaro med sina meddelanden.  Idag frågade jag honom om hur hans nästa helg ser ut.. för det var ju då som han tyckte vi kunde ses.

- Jag ska hålla mej lös & ledig.

Så vad e oddsen för att jag kommer få en trevlig kväll/helg nästa helg och får bjuda in fjärilarna till magtrakten????

Det är klart att jag vill träffas!!!

Jag gjorde som Purple och A tyckte jag skulle göra… Fråga Handyman om en dejt… Nu frågade jag inte så där precis.. utan mer pejlade läget, om hur han känner… om vi är på väg mot ett första möte eller om han var nöjd med vårt chattande…

Det är klart att jag vill träffas!!! men tänk om jag bara är dum & eländig… vem ska jag sen chattra med på kvällarna?? *S* Jag åker gärna ner en helg, bokar in mej på ett hotell, då har jag ju någonstans att ta vägen när vi fikat färdigt & du har tröttnat..

Klart och tydligt….  :-D

många inlägg om HONOM nu..

Känner mig som en repig skiva…

….. men efter en månads mailande så är det väl okey att jag ler lite extra??

En del av mig är glad att han är så pass ”återhållsam”…. och en annan vill bara skrika högt ”träffa mig, träffa mig” …. men jag har bestämt mig för att denna gång ska jag inte kasta mig in i nåt.. Är det meningen så är det… Jag tar det i hans takt.. För även om han inte tjatar hål i skallen på mig angående att träffas så är han ändå väldigt duktig på att hålla kontakten.. jag menar, ikväll har han ett gäng kompisar hemma och de spelar (han spelar ju gitarr) och dricker lite öl… och ändå har han tid att kika in och slänga iväg ett mail till mig lite då då.. för många av dem röker, då smyger han undan… Sånt gör mig glad.

Vi är närmre ett möte nu än vi någonsin varit.. vi smakar på ordet.. vi målar upp en bild med ett par timmar och dricka ett glas vin eller två..  men när jag säger att han ska fixa lite mer jobb i min ”by” så han har anledning att träffa mig så börjar han spåna om visst, och då är det närmre grannlandet och där finns det mycket jobb… då blir jag LITE trött och matt… han nappade inte, han bara lämnade min ”vink” och gick vidare..  svarade då lite kort i ett mess tillbaka… och får tillbaka:

Du är väl för go!!
Kanske vore bra om du börjar med att stå ut med mej några timmar först *S*
Jag kanske är lika hemsk & elak som jag ser ut!!!
En medelålders gubbe som börjar chansera.. några kilo mer än optimalt, rutorna på magen gömmer sej allt mera, håren börjar växla färg.. men jag har i alla fall tänderna kvar!!!

Kan man annat än le och bli glad igen då??

Nope… Så nu ler jag och ska sova…. =)
Det har varit en bra dag/kväll.

dåliga egenskaper..

En liten incident med Handyman fick mig att tänka på mina egna dåliga egenskaper…  Jag har ett par.. (trot eller ej.. )… Jag har först GRYMT dåligt minne… vilket jag alltid haft iofs, i den graden att när junior föddes började jag skriva dagbok till honom.. för jag tänkte att det kommer komma en dag när Junior kommer fråga massa saker om hans uppväxt.. och då kommer jag ha glömt massor… tragiskt men sant… och med tanke på att hans pappa och jag gick isär när Junior var 2 år så har man ju inte så värst mycket till hjälp där.

En annan grej… Jag har GRYMT dåligt tålamod… Både när det gäller småsaker, pillsaker och att vänta på något… jag kan bli gaaaalen på väntan.

Fick precis ett meddelande från Handyman att han hade inventerat sin dator och hittat ett par kort, nya sådana.. Jag har ju bett om att få se lite mer än det som finns på kort idag… vilket är jättefint dock, ett stort leende men solbrillor på… jag skulle så gärna vilja se hans ögon.

Glad i hågen kastade jag mig in på hans sida… hmmm…. de är ”privata”.. och min första tanke var att han glömt att godkänna mig.. och sen e han ju inte online nu, så jag får ju honom inte att lösa problemet….. men sen kommer jag på att jag troligen är godkänd av honom redan… snarare så att bilderna är under ”granskning” av dejtingsidan.

Så… väntan är inte min grej.

han ska bara ringa sjuktransport….

Jag sa till att Handyman skulle komma hit så jag fick pussa honom frisk.

Kommer på en gång!!
Ska kolla när nästa sjuktransport går bara..

Haha.. älskar hans humor…

förmågan att balansera känslor och förväntningar

Efter att jag vaknade för någon timme sen och loggade på dejtingsidan för att se om han skrivit något när han kom hem så börjar jag fundera på det där med förmågan att balansera känslor och förväntningar.

Som jag skrev igår.. att det kändes skönt att stressen att träffas snabbt  inte finns där, jag klättrar inte på väggarna för att jag måste få se honom NU.. (även om gudarna ska veta att jag vill det)

Spelplanen förändras precis hela tiden, det som skedde igår är helt annorlunda hur det är idag.. Igår morse så var jag lugn och sansad, lite ”lagom” förväntansfull… Denna dag, när vi gått genom våra 5 timmars marathon med frågor så ställs det hela i annan dager.. Just detta att jag slänger mig på datorn för att se OM han faktiskt tänkt på mig när han kom fram och faktiskt skriver något, fast han kanske nog borde lägga sig efter att suttit i en bil och kört hela natten.

Så gjorde han det då..  Loggade han in för att skriva något innan han lade sig på huvudkudden??

Såklart..

*ia ler med hela kroppen*

5 timmar senare…

… säger vi godnatt… Jag kryper ner i sängen och kollar lite på tv innan det är dags för natten och han sätter sig i bilen för att köra den 4-5  timmars resan hemåt.

5 timmars chattande… 5 timmar med massa undersökande av varandra.. 5 timmar att väga humorn för att se om vi är på samma nivå.. 5 timmar för att prata om egenskaper som överensstämmer med ens egna.

5 timmar.. och det kändes som 5 minuter

Jag lovar att åka lugnt & fint…
Titta lite på tv:n du.. så ska jag fortsätta pillra på dej i några timmar *S*
trassla in mej i håret & sniffa lite.

en man med koll på skor

Jag och Handyman snackar lite på nätet..  vi pratar om klädesval… och detta får jag som svar när jag kontrar frågan:

Det går lite upp & ner… på veckorna i våran verkstad, så är det ju oftast blåkläder eller jeans… är man ute & fiskar nya jobb, så kan till & med kostym & slips åka fram.. Men jag föredrar nog jeans & skjorta.. kan nog vara lite märkestokig.. eller.. gillar snygga SKÖNA kläder, då blir det ofta ”märken”. Jag har nog faktiskt oxå betydligt fler skor än en ”normal” man i min ålder…

Asså…  en man som klär i det mesta alltså… som man kanske får se med arbetarbyxor och bar överkropp kanske???

*Dregglar*

Blåbyxor & bar överkropp låter som en ordinär sommar utstyrsel *S*..

Kan det inte bli sommar snart?!?!…

kan och vill inte vänta

Asså om ni visste hur nyfiken jag är på Handyman.. efter alla mail (och det är en hel del)  under några veckors tid så är jag så nyfiken så jag kan DÖÖÖÖÖ.

Det känns som en evighets mailande men när jag kollar (dejtingssajten har en statistik där man kan se hur ofta/när man varit in på en annans sida, mail man skrivit osv) så kikade vi iofs på varandra första ggn mitten på september… men första mailet (från mig) skickades 12/12… det är ju fasiken bara 3 veckor sen?!?!

Jag gillar hans intresse av mig.. hans ”lagom” intresse.. inget hysteriskt utan mer normalt beteende… Känns tryggt.  Han känns så totalt normal… Precis vad jag vill ha och behöver.. Att han sen på bild har ett leende som får mig att smälta gör ju inte saken sämre.

GUD va jag hoppas att kemi finns mellan oss… för nu fick jag ett meddelande där han svarar på min fråga om svartsjuka.. och jag bara ler… Han har precis samma inställning som mig.. svartsjuka är inte acceptabelt….  och han har kvinnliga vänner.. som jag har manliga vänner.. Låter perfekt.

Jag hoppas bara att han VILL träffa mig snart så vi får ta reda på om den där kemin finns.