Uppdatering

Nu har jag snackat med hästtjejen och det går tydligen över förväntningarna… som jag trott så visar min hund sina bästa sidor.. Tjejen var dock lite orolig för att hon äter lite dåligt, till och med hundgodis.  Jag berättade att hon kan vara lite kinkig med maten, struntar i den hela dagen för att äta sent på kvällen. När det gäller hundgodis äter hon ju inte vad som helst, så det är jag ju inte förvånad över, levergodis går ALLTID hem.   Hon berättar att hunden sover på övervåningen med henne och ligger lite överallt nere på dagtid.  Den sista natten har hon varit nere och vankat lite på nattetid.

Jag fick höra att hon är en dröm att ha med på promenaderna (berätta något annat jag inte vet?!?!) och har varit med i stallet en dag, hunden är lite ovan och springer lite där hon vill och inte bör göra, vid hästarnas hovar och så.. Men hästtjejen tog den lugnaste hästen på ritten för säkerhets skull.

Hon skäller när någon kommer.. vilket är bra tycker hon.. *pustar ut*…. o har klippt hennes klor utan problem.

Jag säger som det är, att jag blev helt knäckt för det som skett, men att jag nu lugnat ner mig lite, saknar henne självklart otroligt mycket men poängterar att jag tror på detta ändå, att HON är rätt person för min älskling.

Daddy

Alla vi som ser ”Mannen som pratar med hundar” vet vem Daddy är var, läste idag att det idag är 2 år sen han dog.

Jag ÄLSKADE verkligen den hunden..  så mycket man nu kan älska något på avstånd så.. ja men ni fattar…  Man blev bara så glad när man såg honom i ”jobb”… Så perfekt hund så man blev alldeles yr

Det som den hunden har på samma sätt som min… är blicken… Man ser verkligen klokheten i ögonen.. De fattar verkligen

Mina tankar går till dig ikväll Daddy.. Hoppas du har det bra där du är… du kloka hund.

Lättare till sinnes

Faktiskt mår jag rätt så bra så här på eftermiddagen, samtalet med chefen gjorde mycket (i nuet i alla fall) där hon bekräftade hur jag behöver få hjälp, hur stark jag är som person och hur jag alltid sätter andra i första ledet för att glömma mig själv. Hon berättade ju även hur hon uppfattade hur HÅRT jag tog det med hunden och Länsstyrelsen.

”nog för du var knäckt när det var strulet med mannen men det är ingenting mot när du fick veta det med hunden, från en dag till en annan blev du helt nedbruten. Först blev du arg och sen RÄDD, rädd för att du måste göra dig av med henne.  Att du efter 2 dagar redan ställde in dig på att göra dig av med henne, du gav upp. DET är inte du!!!”

Hon har ju en poäng, verkligen. För det är svårt att känna att man har en hunds ”liv” i ens händer och att man blir tvungen att göra något som man faktiskt inte vill.  Hon poängterade sen hur viktig jag har varit för hunden, vilka framgångar jag har fått med henne och hon verkligen tjatade in det i mitt huvud.. ”det är DU som gjort att hon är så harmonisk som hon är, det är enbart DU som gjort det… se bara vad som hänt under de här åren, hur svag hon var i början och hur balanserad hon är nu, det är ju för att DU gjort allt rätt, du har läst av henne och hittat rätt form för henne ”

Jag och hunden var ut på en promenad innan, hon lika lekfull som vanligt när hon skuttar omkring och har en isklump i minnen (ju större desto bättre) och jag känner ännu en gång att jag INTE kan vara utan henne. Jag kan inte och jag vill INTE.

Var en vända till affären och såg att det nu är 3 lappar bortdragna från min lapp om dagmatte – men varför ringer de inte då??.. *Suck*.. Det hade ju varit det bästa, att jag hittade någon (med en kostnad som är hanterbar)

När jag gick hem så strålade solen och det var riktigt skönt, så när jag kom hem så satte jag på kaffet och släppte ut henne på vår uteplats och jag satte mig i lä med en skvallertidning som jag köpte.  Satt där i 20-25 minuter o hunden fick leka runt där i snön.

Så nu känner jag mig lättare till sinnes… hoppas det håller i sig.  :-D

Blandade tankar

Blandade tankar idag såsom bollhantering… Ja hundens bollhantering alltså.. Jag blev så full i skratt när jag såg en bild på en schäfer med en punkterad boll i närheten..  är det typiskt för den rasen tro??? Ser bollarna som ligger  här hemma:

Hon har verkligen dödat dem om man säger så… haha*

Däremot så finns det en boll som hon inte lyckats tugga sönder (tennisbollar älskar hon men de går sönder till slut)

Hunden med hennes älsklingboll alltså.. som trots envetet tuggande är i en bit fortfarande.

Sen tänker jag på Mona, jag fortsätter ringa men inget svar.. skam den som ger sig.

Jag ringde barndomsvännen idag med, hon som tog hit den lilla unga toyboyen från Tunisien och gifte sig med honom, idag hade de fått pappren på att han får stanna.. Gick väldigt fort får jag säga..  Men nu får han tydligen stanna i 2 år för att sen söka ny period men han får nu ”rättigheten” att gå i skola och arbeta och sånt.  Glad för hennes skull naturligtvis men är ändå lite ”sne” hur hon dissar sina gamla vänner pga att han är här.  Från samtal på 5-6 ggr i veckan från henne till 2 ggr i månaden – MAX. Det är kontrast det.   Jag pratade med henne om hunden och som den ibland tanklösa människa som hon är (prata först och tänka sen) så jämförde hon ju min hund med sin ”problemhund” och sa att hon ALDRIG I LIVET skulle tänka sig lämna bort henne, hellre avlivar hon henne för är hon inte säker på att problemhunden har det bra så skulle hon aldrig VÅGA att göra något sånt….  Inte riktigt vad jag ville höra… Visst vill jag att människor ska hålla sig till sanningen och säga vad de tycker.. men det var mer hennes sätt att säga det. Jag sa till henne i alla fall att jag måste undersöka det hela med att placera om hunden och att det blir en grundlig undersökning i så fall.

Det är väldigt mycket hund-inlägg nu.. Den dagen jag får lugn igen så kan man ju fundera på VAD mina inlägg ska innehålla??… haha*

Sista chansen

Som jag berättat innan så har jag ju satt ut lappar i affärerna omkring mitt boende för att hitta en dagmatte. Behöver jag påtala att det har gett NOLL?? ( men ser att 2 lappar är borta från en lapp, men ingen har ju hört av sig)

Nu har jag skickat iväg en annons till vår ”blaska” som gäller här… en vanligt tidningsannons. Annonsdagen är nästa vecka (den kommer bara ut 1 ggn i veckan)  Funkar inte det så ger jag upp, jag kan ju inte gärna tvinga någon ta hand om henne när jag jobbar.

Jag ska i alla fall snacka med Junior på fredag, pejla läget lite och förvarna om att OM vi inte hittar en lösning så kommer det behövas förändringar. Men ska ta samtalet på fredag så har jag resten av helgen att pejla läget för hur han reagerar. Han behöver ju lite tid på sig för att tänka genom saker o ting.. så jag vill ha honom hemma när det klickar till.

Beslutet

”Inga brister uppmärksammades vid kontrollen.. // … därför avslutas ärendet”

Pappret från Länsstyrelsen kom idag med beslutet, hon sa ju redan på plats att de inte kommer gå vidare med ärendet då de inte såg något överhuvudtaget att påpeka på.  Nu har jag i alla fall det på pränt.

”Hunden verkade vid kontrollen lugn, Hunden hade ett lagom hull och fina klor”

När jag var ut med hunden på lunchen idag så tog jag ett kort… Visst är klorna fina, men lite väl långa just nu.. Måste klippa dem

Jag satt idag och surfade runt på forum angående omplaceringar och sånt.. o jag blev så illa till mods av det att jag tänkte ”aldrig i livet.. hon är min kärlek och hon hör hemma med mig”…. o inte blev det bättre när man såg sin älskling ligga på golvet vid min kontorsstol

Hur kan man låta bli att älska en hund som ligger så avslappnad på mitt jobb där det springer massa folk, hon ligger där i sin löp-trosa och ÄNDÅ är så avslappnad att hon sover…. o då har även en liten hanhund varit inne och sprungit runt henne.. haha*

Jävla skithögar….

Vilken dag jag haft, stressat ihjäl mig för att jaga ikapp dagen som började alldeles för sent för ”mötet” imorse.

Junior kom hem strax innan halv 9.. stressad som satan.. men han kom i tid i alla fall. Några som inte kom i tid var ju Länsstyrelse-personerna.  En kvart efter utsatt tid ringer de på dörren, två kvinnor i 30+ åldern. Mycket trevliga och så… de berättar vad det har fått för anmälan:

Hunden skäller hela dagarna
Hunden är hemma själv hela dagarna
Hunden får ingen motion
Hunden får inte går ut

Asså att jag inte gick i taket.. men som tur var så var dessa kvinnor väldigt sakliga och förstående och sa direkt att de inte ser en tendens av att hon skulle vara  vara ostimulerad eller vanvårdad på något sätt ”Det ser man ju lätt, en hund som skulle ha dessa problem skulle inte vara så lugn” De berättar att de alltid måste kolla upp sånt här när de får en anmälan, men som tur är så är det sällan det blir mer än just en kontroll.

Jag berättade hur mina dagar ser ut, att hunden alltid får sin beskärda del av motion och sånt, att jag tar henne på en promenad så fort jag kommer hem (en långpromenad) – men jag är aldrig i området då vilket är självklart, för annars skulle jag ju få gå runt området 5-6 ggr för att få den långpromenaden.  De poängterade att det är omöjligt för folk att se varje gång man är ute med en hund så jag skulle ta det med en nypa salt.

Men arg blev jag, hur faaaaan kan man ringa o anmäla sånt utan att ha koll??
Fan att man inte får veta vem det var
Det med skällandet, om det är ett störande moment köper jag, för jag hade heller aldrig accepeterat en hund stå o skälla men detta med att hon inte får gå ut?!?!  Jävla Skithögar!!!!!

De sa att de inte kommer gå vidare i detta, de kommer skriva ut en kontrollrapport och skicka till mig sen.

Vi tog sen en promenad till jobbet jag och hunden, berättade för kollegorna och alla utbrast att det är bara att be Länsstyrelsen ringa alla dem för att de skulle MINSANN berätta hur bra denna hund har det!!!.. Härligt med goa kollegor.

Här ligger hon under fikabordet idag, helt ovetandes vad hon ”ställt” till med goa hundskrället..

Ändrade planer

När jag vaknade imorse så kände jag att Nääää, orka pallra sig iväg på Zumban när det är sånt väder ute.  Vitt på marken och strålande sol på en klarblå himmel och inte en vindpust så jag avbokade mitt pass, letade rätt på mina röda skidbyxor så jag inte skulle frysa

Bildbevis på att jag faktiskt HAR andra färger på mina kläder än svart.. haha*

Redan när jag kliver ut genom dörren är jag irriterad, kan inte peka på varför, huvudvärken var tillbaka från igårmorse (sover jag för dåligt på nätterna fast jag inte märker av det?!)  Hunden börjar dra direkt av LYCKA och jag ryter till stackarn, tänker för mig själv att ”skärp dig för helvete ia”… Hon är ju bara lycklig.  Jag går bara runt hörnet på huset och ser och hör bäcken porla

Jag bestämmer mig för samma raksträcka som jag mötte på Mannen sist, mycket tack vare att man har uppsikt åt båda hållen och därför är lätt att ha hunden lös då, med tanke på att det var sån fin dag så måste ju folk vara ute och gå??  (tydligen inte, för på den nästa timmen som jag var ute o gick så mötte jag på EN person)

Raksträckan i fråga är rätt kul, för på ena sidan har jag tågräls och E6´an och den andra sidan åkrar och hade man inte hört ljudet av trafiken så skulle man lätt kunnat tro att man var ute på landet, LÅNGT ut på landet.. =)

 

Ju fler steg jag går på min promenad, desto lättare känner jag mig till sinnes… VARFÖR i hela friden ska det vara så svårt att ta till sig det och nästan springa ut nästa gång man känner sig låg i galoscherna????   Hunden fattar ju galoppen direkt, hon verkligen njuter av snön (o vara ute förstås)

När vi sen kom hem så satte jag igång ett program på mobilen som kan spela in ljud, satte den på inspelning och gick ut – var så godissugen så jag tänkte ”va fan, nu har jag ju varit duktig o promenerat o nu får jag ju kolla hunden”  Tog alltså ytterligare en promenad till affären för att komma fram dit och de inte hade öppnat.  Det kändes som det var i närheten men då mobiltelefonen låg hemma på inspelning och jag ingen annan klocka har så valde jag på att antingen stå o vänta (hur länge liksom – 5 minuter eller 35 minuter?!?!) eller att gå hem…. Jag valde det sista.

Så nu är jag hemma, har ätit ett par rostade mackor (finns inte så mycket annat ju så här dagarna innan lön) och en mugg te.. förhoppningsvis så kommer inte godissuget tillbaka.. =)

Nu ska jag sätta mig i fåtöljen och fortsätta läsa i boken som jag började med där ute i förrådet igår.

…. hur gick det med inspelningen??

Hon sa inte ett ljud, men hörde henne springa fram och tillbaka i lägenheten, hörde henne hoppa upp på köksbordet ett par gånger… o sen var hon still.

Ibland bestämmer livet åt en…

Ibland så ser livet till att man får något gjort.. för ni kommer väl ihåg min kaxighet med promenader till jobbet??
En gång blev det sen så föll jag tillbaka till bilåkandet.  Idag har jag promererat till jobbet, 25 minuter tog det i rask takt. Rätt skönt nu när man är på jobbet, 45 minuter innan arbetstiden börjar iof, men jag vaknade  ju 4:30… Hallåååå  HALV 5!!!!!

Det kommer bli en lång dag detta…

Gick upp kvart över 6 och på med kaffet, gick ut o kollade bilen – lika stendöd. In o hällde upp kaffet och gick in i Juniors rum och satte mig, tände ett ljus och väckte honom. Det var ju 20-25 minuter innan jag SKULLE väcka honom för vår måndagsmorgonsrutin men jag valde på detta sätt istället. Vi satt och småsnackade, han i sin säng och jag i hans soffa. Han berättade att han funderat på att stanna till tisdagarna istället helgen när han är hos mig och om det var okey med mig.. OM DET VAR OKEY MED MIG???.. Såklart.

Tog sedan hunden i koppel (efter att jag var så smart att jag letade rätt på en ryggsäck istället för vanlig väska) och begav mig till jobbet.  Så nu sitter jag här och funderar….. att ”livet” ser till att jag promenerar till o från jobbet.

Så vad var det som störde min sömn???

Tankar, tankar och åter tankar.. såklart.. Det är min älskade hund, hon är verkligen min familjemedlem men samtidigt så börjar det bli riktigt ohållbart. Hade det bara funkat med skällandet så skulle det väl vara okey men jag börjar känna mig väldigt instängd.  GUDARNA ska veta att jag inte är den som springer hemifrån jämt och ständigt, jag gillar verkligen min vardag men nu börjar det bli ohållbart… Frågan är då om man ska försöka omplacera henne.. men vart fan ska man börja????  Det är en stor hund, en lite osäker hund som faktiskt är snart 7 år.  Nog för hon är oerhört lätt att ha att göra med, den som får hennes tillit vill säga.  Sen måste jag ju hitta rätt förutsättning för henne med.  Får jag inte tag i någon så blir det ju avlivning och det bara SKRIKER i mig att det inte är rätt, hon är ju så jävla fin och bra på alla sätt.

Även om chefen har okey:at att jag har med henne så känner jag ändå att jag inte vill utnyttja det, det är bra som backup men inte annars. 

Denna vecka så kan jag ju inte fixa träningen och med facit i hand, utan bil så kommer det inte fungera med hunden innan. Hade det bara varit jag så hade jag ju kunnat ta bussen från jobbet och direkt dit, och sen hem. Då finns det ju ingen annan än mig själv som jag får ta hänsyn till.

Okey, man skulle kunna strunta i träningen (hunden är faktiskt viktigare än träning) men sen då??.  Denna vecka börjar jag redan få lite ont i magen för att jag har 3 arbetsjippon bokade ju (vilket iofs är väldigt ovanligt) varav den ene är idag. Mitt hopp är att hon kommer vara lugn ikväll pga att hon är med mig på jobbet hela dagen, promenaden hem efter jobbet…. men hur ska man kunna vara säker???

Jag har inte råd att få problem med bostadsbolaget ju!!!

Sen nästa grej.. OM jag kommer så långt som omplacering så måste jag ju ta det med Junior med, det är nästan det som är värst, det är hans älskling lika mycket som min… även om jag märkt tendenser att han tappat intresset lite… (men beror nog på ren lathet)

Så planen idag är att ringa Juniors pappa och be honom luska lite vad han står någonstans med hunden, hur han känner och så… för OM det är så att han tappat lite intresse så kanske det inte är så jättejobbigt att göra sig av med henne.

Jag berättade i alla fall för honom om att vi fått klagomål och att ”någon” ska komma och kolla oss… han lyssnade o typ ”jaha”… tror inte riktigt att han fattade vidden av det.

Jävla tankar…… Suck*

Skendräktig

.. ja inte jag alltså, men hunden min.. Det var mamma som flaggade för det när jag berättade hur hunden börjat bete sig.

Hon har börjat bära runt på en leksak som hon förut avskytt (en sån som piper) och går och lägger sig i soffan, juniors soffa och säng och igår till och med min säng.. Det gör hon ju när jag inte är hemma men aldrig när jag är på plats. Igår kom jag in i mitt sovrum och där låg hon och bara tittade på mig, inte en rörelse på att gå ner eller skämmas som hon kan göra annars. Hon är allmänt låg/nere/lugn som ändå är ett vanligt sätt för henne då hon är inomhus.

Imorse ville hon inte ens gå ut (och DET är ovanligt för att vara henne)

Jag har kollat upp det,  leksaker skall bort och hon ska motioneras mer och tillfällig minskning av matransonen (vilket hon iofs redan gör då hon inte äter så mycket)