Vi satt på fikat och snackade idag och Jesper Parnevik kom upp då han var med ”Berg flyttar in”. Jag sa då att jag tyckte han var DÖ-LÄCKER numera (lite annat på 80-talet med sitt lockiga hår och kepsen)
När jag kom tillbaka på min plats hade min kära kollega satt upp detta:
haha*
Synd att hon inte hittade de bilderna som han visade satt upphängda i hans ”garderob”… ujuj.. Letade lite lätt på webben men hittade en annan snygg bild. Säga vad man vill men snyggt klädd är karln.
Jag har en gammal kollega, ingen ide att sätta ett namn på henne eftersom hon kommer raderas ur mitt liv och så.. hon är fan inte klok den kvinnan. Idag så tog jag bort henne från FB, detta efter att hon hade skrivit ett statusinlägg om att hon inte gillade ”så mycket bättre” och att hon står för det men räknar med att folk kommer bombardera henne… det enda jag skrev att
- Påhopp, Absolut inte. Däremot respekterar jag att du har din åsikt liksom jag räknar med att du har respekt för att jag tycker annat.
Med nån smajlis efteråt… och vips så får jag ett svar o påhopp att man minsann får kunna ta hennes dissningar om man är på hennes sida men att man är välkommen, och att respekt är inget som passar sig på hennes Wall.
- Välkommen, tydligen inte.
Sen kom en hel harang om att jag missförstår henne.. yadda yadda yadda… Alltid samma tjat. ALLA missförstår henne. Så jag skrev till henne att visst sjutton får man skriva och provocera hur mycket man vill på sin sida, men att det är tragiskt när en vuxen kvinna alltid reagerar med taggarna ut.. och sen adios.
Kvinnan är veck från min lista. Hon har fått alldeles för mycket spelplan. Hon kan trots hon slutat hos oss för några månader ändå sätta igång en diskussion hos oss pga hennes jävla provocerande statusuppdateringar. I fredags till exemepel. En kollega (född 78) ställer en fråga om jag är feminist
- Nej det vill jag inte säga….
Sen var cirkusen igång. FB-kollegan hade skrivit nåt inlägg om feminism, att hon minsann inte är en feminist med orakade armhålor. Kollega 78 skrev nåt om att hon var feminist och att hon tyckte att FB-kollegan var väldigt smal i sin syn på feminismen. Sen ville Kollega 78 veta om jag var det, och hon blev nästan förbannad på mig för att jag sa att jag inte var det. Jag försökte förklara för henne att jag visst tror på samma saker, rättvisa över könen och sånt… men jag vill inte kalla det feminism idag. Det är mer en mänsklig fråga. Att ordet feminist är väldigt olika från person till person.
1 timme senare (?!?!?!) så har jag, en kollega (född 71) och en annan (född 65) försökt få Kollega 78 att förstå att vi pratar om samma sak, vi vill samma sak men vi äldre inte kallar det feminism, det är ett gammalt fult ord som är starkt, men i fel syfte.
Det slutar med samma sak där… jag sa till kollega 78 att JAG respekterar henne för att hon kallar sig feminst men att jag då räknar med att få det tillbaka.. Men icke.. hon förstod inte hur jag menade.
Varför ska det vara så JÄVLA svårt att respektera andra?!?!?!?!?! (och hon var inte en av gänget från igår)
Min avdelning blev bjuden på middag hos min nya kollega, hon som började hos oss förra sommaren. jobbade hos oss till jul och sen fick sluta (så ledsen som hon var!!)… men som nu kom tillbaka för 2 månader sen. Hon som är anledningen till att jag har sånt fint vardagsrum. Jag stack från jobbet tidigare, lämnade bilen hemma och gick ut med hunden en längre vända så hon kunde vara hemma själv på kvällen.
Den snälla kollegan kom och hämtade upp mig och vi kör mot en annan kollega och skulle hämta upp honom. Väl där så ställer vi oss utanför och kollegan utbrister.
- Vad är det som ligger där borta????
Min chef svarar… Det är ett gossedjur…
- Aha.. trodde det var en död katt..
Det visade sig vara en älgtass….. haha*.. (kollegan har 2 hundar som fått dem att ”leka” med – utomhus!!!)
Kollegan kommer ut och Tjohoooooo... han har tullat rejält på flaskan och var glad i hågen. Jag kliver ur baksätet (där vi då satt 2) och säger till kollegan.. ”du får sitta i mitten för du är minst… ” …. Aha, säger han och sätter sig i baksätet och slår igen dörren, mitt framför näsan på mig… Snacka om att vi alla skrattade så vi tjöt.
Väl hemma hos väninnan så går vi husesyn.. FAAAN vilken fin lägenhet, sån modern öppen planlösning.. vill ha, vill ha.
Hennes snälla man kom hem en vända innan han skulle iväg. Jag har ju träffat honom 2 ggr när han kom med soffan och vardagsbordet. Jag som är så anti kramar behövde inte tänka på om man skulle hälsa med ett handslag eller om man skulle ge honom en kram.. Han bara tog mig i famnen… Sånt gillar jag. (om det inte är nån som man absolut inte vill krama om alltså).. Han hälsade på mina andra 3 kollegor med ett handslag då de nyss träffats. Nub chef blev avis för jag fick en kram och hon ett handslag. Jag sa att hon måste träffa honom 3 gånger innan man får kramas… så blev det en kul grej om det med.. haha*
Kollegan hade gjort väldigt god mat, vi satt o mumsade och snackade, både om allvarliga sker, om roliga händelser om jobbrelaterade saker… Om feminism och Fredrika Bremer och huruvida Dr Bombasa fortfarande är kvar på Chalmers… men också saker med massor av konstiga vridningar.. Min ”fulla” kollega var i sitt ässe… Jag skrattade så jag TJÖÖÖÖÖÖT. Han i maskopi med min ”mesiga kollega” gjorde att kollisionerna blev katastrofala.
Som när min fulla kollega kom in på värdinnans porslin, samtidigt som han pratade om en diskmaskin med utbytbar front från 70-talet och om maten som vi skulle äta… mesiga kollegan skrek flera gånger ”vad PRATAR du om nu då?!?!?!”.. Lite så där dramatiskt. Varpå fulla kollegan pratar om färgen på porslinet, för sånt har de hemma med.. men i koboltblå.
- Vaddå för jävla färg… cowboyblå???????
Värdinnan, chefen och jag LÅG på golvet och tjöt av skratt!!!!!!!!!!!
Tiden bara flög fram. Trodde inte vi skulle bli så sena men rätt som det är så är klockan 00:30. Då kom vi till nästa grej, hennes man hade ju kommit hem ett par timmar innnan och satt med i samtalen. Värdinnan har redan vid inbjudan sagt att hennes man skulle köra hem oss alla 4. Mannen körde hem fulla kollegan först för han bodde närmast så vi andra sedan kunde knö oss in i bilen (tillsammans med värdinnan som höll sin man sällskap) och så var jag hemma vid 1:00
Fy fan vilken underbar kväll… och så blev vi lite allvarliga, värdinnan började nästan gråta när hon i hallen ville förklara HUR glad hon är att VI ville ha henne tillbaka. För oss har det ju inte varit tals om någon annan. Hon passar som handen i handsken.
Igår kväll var jag hem till en väninna för första gången.. hon jobbar som städerska på mitt jobb…. vi slänger alltid massa ord hit och dit när hon kommer till jobbet… plus att vi har gemensamma vänner.. så igår packade jag in hunden i bilen och begav mig till hennes sida av stan.. ett jäkla letande för att hitta nr 2 på hennes STOOOORA område.
Fram med kaffe och glasstårta, hennes dotter lekte med hunden och vi börjar skvallra… Jag berättade om snurret på jobbet eftersom hon var den som rekommenderade den nya kollegan.. den nya kollegan jobbade på ett annat företag där hon städade… jag poängterade om hur viktigt det var med förtroendet, att OM det skulle komma fram så vet jag vilken väg det gått.. hon fattade… hon blev helt knäckt när hon hörde.. kände sig riktigt ångerfull att hon rekommenderade henne.. men som jag sa till henne, lugn och fin.. den nya kollegan manipulerade oss totalt, allihopa.
Men.. SEN.. fick jag veta annat som hon visste som jag hade NOLL koll på…. haha…. ia är verkligen i sin egna bubbla
Fick veta att en gammal kollega, som jobbade hos oss 3-4 år hade ”nåt” ihop med 5-6 män på mitt jobb… och hon har hela tiden varit gift.. (ett par av dessa män var oxå gifta) .. en av mina favoritkollegor var hon på väg att lämna sin man för, men favoritkollegan satte stopp för det.
Jag hade NOLL KOLL på detta… Jag satt som en fågelholk… hahahahaha*
Grejen är att det är flera kollegor som har kuckilurat med andra på mitt jobb.
Det är konstigt det där med hur man med vissa människor direkt klickar, hur man andra känner olustkänslor för… hur man vissa vill säga HÅLL KÄFTEN så fort de öppnar munnen.
Jag rök ihop med en kollega igår… på telefon.. han ringde och skulle kolla upp en vara som inte kommit till kunden.. troligen hade han fått på pälsen för det… Det visade sig att varan restade hos vår leverantör.. och jag skulle försöka hitta nån utväg för att lösa kundens problem.. (det är ju mitt jobb eftersom jag jobbar i en kundtjänst)… Jag börjar rabbla upp en ide.. och han fräser åt mig..
- men jag har väl annat att göra än att åka runt och hämta saker här och där!!!!
Jag med mitt humör går i taket… säger med HÖG röst i telefonen ”att det var väl FAN inte menat att DU ska hämta sakerna.. jag försökte bara lösa problemet.. men visst… bestäm du hur du vill ha det!!!!!”
Han svarar men skitgrinig röst:
- men det är ju inte ditt fel, och det är inte mitt fel att detta hände, vi behöver väl för helvete inte skälla på varandra!!!!
Vi avslutar med arga. ”HEJDÅ” åt varandra innan vi lägger på.
Jag ställer mig upp och utbrister… ”Herre gud.. det dröjde 10 år, men nu har jag flugit ihop med O” …. Vaaaa??? säger mina kollegor.. helt förvånade, för O är den siste som de trodde att jag skulle bli arg på.
Jag får lite dåligt samvete, och lämnar ett internt ”dagens ros” på hans skrivbord… Där jag skrev”
Det dröjde 10 år till vårt första gräl, inte illa. KRAM
… imorse kom han bort till mitt bord med ett stort smajl i ansiktet….. Säger inget, kommer bara fram och ger mig en STOR kram.
En av anledningarna att jag har stannat på mitt jobb i 10 är just detta, mina jättegoa kollegor!!!!!
Vad tycker ni?