Svårt att få storyn att gå ihop

Det finns för och nackdelar med att ha bloggkompisar på FB…. när någon av ens ”vanliga” vänner frågar angående dessa personer.. och man ska försöka förklara varför man känner den personen, eller hur man känner dem liksom.

Hockeykompisen är populär och det är fler som tycker han är intressant.. Och när han fick veta det så kommer ju följdfrågor.. och jag vill ju inte ljuga för honom, men jag vill heller inte att han ska veta HUR jag känner dessa kvinnor liksom.  Kvinnor som inte är riktigt i min åldersgrupp… Han får inte ihop VARFÖR han är intressant, via en bild på FB

Det svåraste är ju att inte berätta för mycket… att anledningen till att kvinnor gillar honom är ju pga jag har berättat om hur otroligt mysig och trevlig han är..  Det kan jag ju inte gärna berätta hursomhelst…  bara sådär.

Fan va jobbigt detta blev……

Glad att jag tog det beslutet..

Min kollega som fick sluta i julas som fick jobb på det stället där jag gick på intervju vantrivs tydligen väldigt mycket…  Hon får ingen support och har fått ta reda på allt själv.. vilket är en sak om man får tid på sig.. har en säljare som kräver massa och sen skyller på henne när det blir fel…. och då får hon skäll av VD´n

Hon längtar tillbaka till oss.

Nu kommer det kanske bli förändringar hos oss med tanke på att vi blivit uppköpta.. där cheferna där anser att kundtjänst är väldigt viktigt och skall sättas i fokus… och där de anser att det behövs folk till det.

Så kanske blir det så att det blir nån tjänst tillgänglig… då kommer denna gamla kollega få första tjing.

Jag är glad att jag tog beslutet att stanna hos oss.

Denna gång SKA jag bara klara det…

Mitt ”nya liv” består ju som jag tidigare sagt av bättre mat,  inget (lite) godis och mer motion.

Det har varit rätt fullt sen helgen så det där med motion går sådär… Men har inte ätit en godisbit/kaka eller nåt sånt alls.. Avstod ju från Toblerone häromdagen… och lådor med Delicatokakor har jag nonchalerat… och idag kom en godisburk upp… jag kollade på den och tog en banan istället.

Jag VET ju att det är nu i början som är värst… att man måste stå emot.

Lite nervöst ändå

Som ni vet så har ju hockeykompisen mailat lite med en bloggvän.. hon är skadad från tidigare relationer.. och han på sitt sätt… Tycker nog att de skulle vara en bra match.  Min kära hockeyvän är guld värd och värd det bästa… min bloggvän känner jag egentligen inte mer än orden som hon skrivit i bloggen.. Så vem är jag att säga att de är en bra match??!?

Hockeyvännen har frågat mig vid flertalet gånger om vad jag tror.. Är hon ens intresserad.. är det nån vits… jag vill ju inte gå på och så e hon inte intresserad alls…  Jag har svarat så ärligt jag kunnat… att hon är ”skadad” och rädd och kanske inte är så mottaglig som han kanske skulle velat.  Han har kontrat med att han inte vill ge ett intryck om att vara för på.  För det är inte ”han”…  I helgen var hon ju ut och festade och hans fråga kom då om hon var en partygirl.. och vad ska jag svara?? Jag vet ju inte… egentligen.  Jag sa att hon är flerbarnsmamma och när man är singel så brukar man vara ute och parta när man ensam… (ja bortsett från mig då som aldrig är ute… haha*)

Han är inte ute efter en partygirl.. Men det inte sagt att man ska sitta inne och hålla handen hela tiden… Det är heller inte ”han”

Mina tankar har mest gått till att det är ändå lite riskabelt att pusha för nåt.. mellan folk som man känner… om det hade slutat med att nån hade blivit sårad så hade jag ju fått dåligt samvete för att det var jag som pushade på… (men va fan, folk e ju vuxna och gör som de vill ändå… )

Att jag sagt till honom att jag skulle skära halsen på honom om han sårade henne är en sak… men tänkte faktiskt inte åt andra hållet… men även kvinnor kan ju såra män…. Nu har hon iofs varit öppen med att säga som det är… (Bra gumman!!!)

Så nej… Ska lägga ner min äktenskapsmäklar-roll tror jag…. Vill inte ha några brustna hjärtan på mina axlar.

Men det hade varit kul….. haha*

Min tokiga barndomsväninna

Min tokiga barndomsväninna åkte till Italien idag.. för att träffa den killen som hon gått och blivit kär i, han som är en kille (yngre) från Tunisen.. Han som har stuckit från landet, tagit en smuggelbåt till Italien.

Så idag tog hon flyget från Landvetter för att träffa en en människa som hon aldrig träffat.

Vad som ska komma ur detta vet jag inte?!?!?!

Ska hon släpa med sig honom hem till Sverige och gifta sig med honom  – eller vaddå???