Att hjälpt utan att vetat det

Ikväll hände en sak som jag blir så irriterad av att jag inte kommer ihåg.. Mitt jävla dåliga minne.  *suck*

Den sommaren som var den roligaste i mitt liv, jag har fortfarande kontakt med P, han som kändes som min soulmate,  Y, det skånska blondinyran och D, den långhåriga DonJuan som jag har skrattat så jävla mycket med genom åren.

D och jag började snacka lite på FB ikväll… Han satte in en länk på en låt som bara gick RÄTT IN I HJÄRTAT PÅ MIG

Han skriver sen privat om att han hade haft besök förra veckan av nån brud (jag visste inte ens att det var slut med den förra tjejen) o han skickade länken på vem det var.. en brunett som jag inte har en susning om vem det var.  Han bara:

– XXXX… kommer du inte ihåg henne…. Jag hade ju ihop det med henne ett halvår…. sen sket det sig när jag drog till Liseberg med YYYY …. Det var ju henne jag var hos när jag drog med dig och gänget till Liseberg… dööööööhhh…. hur har vi det med minnet??

Vi börjar kasta lite mail fram o tillbaka där jag frågar hur i hela friden jag ska komma ihåg hans alla brudar o så vidare…  då säger han

– Hahahahaha…. för du var den jag beklagade mig för.
   Kommer ihåg ditt stöd när vi bröt…. har nog aldrig tackat dig för det Ia… Tack.
   Du var ett skönt stöd att bolla tankar mot när jag och XXX bröt… Det ska du ta till dig.

Det är här som jag börjar bli lite orolig… Jag kommer inte ens ihåg att vi tjötade om detta…  Men han vidhåller att jag tydligen var väldigt hjälpsam när de gick isär.  Men detta är ändå inte konstigt.. Jag har alltid varit den amatörpsykologen som vänner behövt

Men jag blev riktigt rörd …. trots att jag inte kommer ihåg.

 

Annonser

Gurkstan på tisdag igen då…..

Idag har jag fått städa i alla fall, imorgon är det tvätten som skall tas hand om o sen packa.  ”Samma” tåg som jag åkte upp till Sol skall jag ta… o morbror kommer och hämtar oss i Gurkstan för att sen bege oss till stugan.  Nu flaggade han för att han kanske blir lite sen.. han skulle besikta bilen.. Jag sa till honom att han kunde ta det lugnt, jag och morsan kan roa oss ett tag…. Sen är det amerikanar´n som skall besiktas… så denna resa får jag åka jänkare i alla fall…. =)

Må det va fint väder… =)

Dåligt samvete..

När klockan närmade sig det klockslaget när vi skulle mötas så fick jag så dåligt samvete… fan va arg jag hade blivit själv om jag hade stått där och någon inte dyker upp  (men hade samtidigt fått skylla mig själv för att jag inte hade fixat ett mobilnummer)

Jag hade nästan önskat att jag hade fått ett argt svar på mitt mail om att jag inte skulle komma dit.. för självklart så läste han inte det förrän EFTER att han hade varit där….. o jag fick detta som svar:

”Vad synd att du känner så! Och klantigt av mig med facit i hand! Ja, jag stod ju där och väntade och visst, blev mycket besviken att du inte var där. Jag har varit i Skåne de sista dagarna och då inte varit så aktiv i mitt skrivande men jag tog det som att dejten var bestämd och jag har verkligen sett fram mot att få träffa dig. Har tänkt mycket på den här dagen och vår tänkta dejt, jättetråkigt och synd att det inte blev bra. Får väl skylla mig själv. Synd att du inte kom för jag är också seriös i mitt sökande, det är jag verkligen.

Känner du att jag inte är intressant så får jag ta det. Allt gott till dig och hoppas du hittar kärleken!”

Så nu fick jag ännu mer dåligt samvete… =(

Tankar om tvåsamhet

Jag har de senaste dagarna börjat tänka på tvåsamhet… Är det något för mig- egentligen?… I nuet alltså?  Jag ser fram emot en ny höst, nytt boende och mer socialt leverne.. Men finns det plats för den andra delen i tvåsamhet???  Jo klart det gör, men jag känner mig mätt på att ”söka” efter den delen.

När jag tänker på nästa sommar, i det nya boendet i sommarklädsel… ser jag en man i den bilden??
Svar: NEJ… På riktigt alltså… jag ser inte den personen.. jag ser mig själv tillsammans med Junior i ett boende som jag älskar, med ett liv som fungerar.

Denna helg hade jag möjlighet till 2 dejter.. först Gentlemannen som flaggade för att OM jag ville o hade tid så kunde jag hojta till (han vet om att det är helgen innan jag sticker iväg)  Han är framme med sms med jämna mellanrum, han talar om att han fortfarande finns där utan att för dens skull vara för ”på”. Gillar den nivån.

Men jag hade bokat en dejt idag ju, han som lade upp torsdag, fredag eller söndag som alternativ… Jag svarade söndag.. Detta var i början på veckan, sista meddelandet jag skrev var i onsdags morgon o det har han inte svarat på.. Inte ett ljud på 4 dagar?!?!  Jaja, nu kan nån komma med infallsvinkeln att JAG skulle mailat honom men jag tyckte att jag gjort det.  Har vi bytt mobilnummer?? Nope.. (när ska jag börja med som en regel o inte undantag??)   Jag fixade till mig här hemma o kollade när bussen skulle åka för att jag skulle vara på rätt ställe vid utsatt tid.. Det var då jag gick in och kollade när jag skickade meddelandet sist o såg när han var inloggad sist… o fick bara en sån känsla..

”Nääääääääää, är det inte mer intressant än inget mess på 4 dagar innan ett möte så kan det fan kvitta”

….. så jag skrev ett mess till honom på sajten att det kändes jäkligt osäkert detta pga att han faktiskt inte hört av sig på denna tid så det kändes helt fel… att jag inte kommer åka ner på stan.  och OM jag hade fått ett mobilnummer så HADE jag hört av mig den vägen…..   (Så nu väntar jag på ett elakt mail tillbaka)

Nej.. känner mig rätt less just nu….. men jag SKULLE verkligen behöva en ”vän med förmåner”….. Ska fanimej snart annonsera efter en sån ju… =(

Men nu… nu ska jag se fram emot en vecka med mycket skratt o umgänge… sen får vi se hur det blir sen.

Lycka

Lycka är att tillbringa tiden tillsammans med männikskor man tycker om.. VARFÖR ska jag vara så anti mot sånt??

Nyss kommit hem från middagen hos väninnan… god mat, gott vin och trevligt sällskap (hon och en annan kompis).. Mycket skratt och stoj… Planer görs.. En utekväll om några veckor när jag kommit hem från min tripp… o sen har vi bestämt att vi SKA till Dansbandsveckan nästa sommar!!!!!

 

Så nu börjar jakten på RÄTT boende…. Kul när man faktiskt kommit sig för att BOKA något sånt.. en sån sak som faktiskt bara varit en tanke innan, det som blev mer ”jag ska dit NÅGONGÅNG” till att det verkligen ska bli av!!!  (Så om någon har ett bra tips på boende där nästa år – hojta till!!)

Är det semester så är det….

Jo.. Tanken var som så, att jag skulle ut i skogen och leta svamp… Jaaaaa, ni hörde rätt.. JAG skulle ensam gå ut i skogen och leta svamp (alla tjatar ju om att det finns SÅÅÅÅÅÅÅ mycket där ute.. ) … Så imorse så bryggde jag en kanna kaffe, en flaska vatten,  lite kakor och slängde ner dem i min ryggsäck, en systemkasse för alla gula kantareller  (för nu ska vi inte gapa efter mycket) och en handduk för tanken var att jag skulle ta mig upp till min älskade sjö här ovanför. Tanken var ju att det var en ”drös med skog” innan jag kom fram… klart att jag skulle hitta svamp.. Förväntan var på topp

 

Kommer upp till stället där det är dags att gå ”in i skogen”.. solen strålar jag och går i avklippta byxor och linne (o bikinibehå under ifall jag vill sola)  När jag går där blir jag lite ledsen, sån där klump i magen.. Så många gånger jag gått där tillsammans med min älskade hund, hur hon har skuttat runt men hela tiden med koll på vart jag var…. FAN va jag saknar henne ibland.. för det mesta.  Men hennes nya ägare ger henne det livet som jag vill att hon ska ha.. o sätter ut bilder på fb som jag varje gång är helt på det klara att det var rätt beslut.  Som häromdagen:

 

Min älskade finaste Schäfertjej… Så mycket fina minnen, så mycket kärlek.. så mycket.

Hursomhelst.. precis när jag går där och mår halvpissigt av längtan så plingar min mobil.. ett sms från Lilla Ängeln.

– Grattis på Namnsdagen min lilla ”extramamma”

Då började jag VERKLIGEN gråta där ute i skogen.. men av lycka… ”Min” lilla tjej tänker på mig… Hela hjärtat svämmar över.

Jag vandrar vidare, tittar frenetiskt… men hittar jag nåt??.. Nope.. Inte en liten pytteliten jävla svamp ens.. Jaha.. säkert ”fel sorts skog” tänkte jag då…. =/

Kommer fram till sjön, den som jag tycker om så mycket trots att det egentligen är en dypöl.. Men det är lugnet, det är läget som gör att man får vara själv om man väljer ”rätt” sida.. vilket jag alltid gör.. Satte mig där på kanten och doppade i tårna.. rätt okey temperatur.

 

Min plan var aldrig att bada… så jag satte mig där på stenen och doppade fötterna i vattnet, tänkte och filosoferade. Det var lite som att säga adjö till ett ställe som jag har i mitt hjärta.. Tror inte jag kommer hinna hit mer innan det är dags för flytten.. Det stället betyder mycket för mig.. Både för min egna skull (lugnet, tankar) och där hade jag med mig hunden, hon badade och älskade verkligen att vara där… O det var där jag hade min 2a dejt med Mannen när det begav sig… På bryggan på andra sidan sjön.. Den sjön kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.. Men det är dags att lämna det nu.. lämna området med allt vad det innebär.

Men innan jag lämnade sjön fysiskt så tog jag av mig på överkroppen, lade ut handduken, pluggade in hörlurarna och lyssnade på Daniel Espinosas Sommarprat… Njöt av solen… Så underbart.

När jag kände mig redo att ge mig av så kom faktiskt molnen.

Jag tog vägen ner.. kollade hela tiden efter svampen men icke då… en bit längre bort möter jag på en man, han har en stor påse och han böjer sig precis ned precis vid stigen där vi går och plockar nåt… kantareller… Asså… hur KOMMER det sig att jag inte ser dem?!?!… Jag menar det verkligen skriftligen att jag måste trilla över dem för att se dem ju.. haha.. Mannen hade en full påse… haha.. fan, kunde han inte dela med sig??

När jag kom hem så började dropparna komma.. lite lätt… iväg till affären o köpte lite frukt o hem och gjorde en fruktsallad som jag nu sitter o mumsar på… O halva min uteplats har jag kört med klipparen… skulle behöva en LIE, det hade nog funka bättre.. *L*

Sen fick jag ett erbjudande om mat hos väninnan… hon som jag var till i midsommar… Så nu ska jag slänga på mig bra dojjor och ta en promenad dit för att få lite mat och umgås…. En MYCKET bra första semesterdag.