Nu är han här….

image

…ja sängen alltså… 😉 En snygg ung lång kille som levererade den genom Jetpak. Ujuj Nästa problem… Hur fan monterar man benen? Hade det varit de vanliga träbenen så ser man direkt hur man gör.. Men jag köpte ju mer tåligare i borstad stål.. O var det med nån beskrivning tro? Icke sa Nicke.. Finns det nån beskrivning på deras hemsida? Icke sa Nicke… Jag har lurat ut att man kan göra på två olika sätt… Men vill ju inte sabba nåt ju. 😐 … Får kolla med grannen sen då… Han jobbar ju på jysk.. Borde kunna montera detta i sömnen ju… Haha

Att förena nytta med nöje

Efter jag flyttade så har jag ju nästan 1 timmes väg med kommunala medel till jobbet, det som kan tänkas vara väldigt boooooring. Men istället för att irritera mig för det så har jag gått med i Storytel, som gåva först (gratis är gott) och jag tror INTE jag kommer förnya det… 169:- i månaden är för dyrt tycker jag… (Måste finnas nån annan sajt som är gratis) Jag använder även ljudböckerna när jag går på mina promenader.. gillar när någon ”pratar till mig”.

Hursomhelst, så har jag avverkat Sandmannen,  Helvetet inifrån, 15 år i Sveriges största brottsorganisation, Hungerelden och nu sist Pythians anvisningar. De två sista var fortsättningen på Kråkflickan, en av de bästa böckerna jag läst.  Av de böckerna som jag betat av den sista månaden så är Pyth.. den enda som var dålig,  gillade den inte alls men kände att jag var tvungen att lyssna genom den, med tanke på att det är en trilogi.

Men Nu har jag börjat läst (*lyssna) Tusenskönor, en bok av Kristina Ohlsson, jag läste ju Askungar i somras och den tyckte jag var väldigt bra.  Jag trodde att mitt gratisabonnemang tog slut idag men när jag kollade så visade det sig att det är 130301.. En månad till alltså med fria böcker.

Detta tycker jag är att förena nytta med nöje.. Speciellt nu när jag läser så lite.. (vintertid, då läser jag nästan inget alls ju)

Så vuxet och stillsamt

Jag svarade på MrFingrars sms efter några timmar. Första tanken var att ösa ur mig galla.. men tänkte att det kan inte komma något gott ur det.. för antingen så nonchalerar han det och inte svarar, eller så kommer ett låååångt mess med en förklaring hur hans syn är (dvs att han inte hört ett jota av vad jag sagt) vilket gör att jag blir förbannad igen.. Och just nu känner jag lite sådär med en axelryckning bara… jag bryr mig inte liksom.. vill hålla det på den nivån.

Jag ville heller inte vara så att jag inte svarar… Så jag svarar väldigt lugnt och sansat att Jag tycker att vi tappat vår goa kontakt och därför är det bättre att låta det vara så, att jag inte ångrar ATT jag valde att träffa honom och sen önskar honom lycka till i livet

Är inte det vuxet och lugnt om något??

Jag är imponerad av mig själv  😀

 

FjantNisse

Fick ett sms från MrFingrar idag där han frågade om jag ville träffas ikväll… Jag tänkte ett, två och till och med tre gånger och svarade Nejtack, jag har annat för mig.  Sen blev det tyst igen.   Han frågade ju för några dagar sen på dejtingssajten mer bara appropå… Där svarade jag oxå.. o inte där heller fick jag svar efter det.

FjantNisse… Sicken skillnad det är på vår samtalsnivå… O jag saknar honom INTE.

Att ha fått lite extra energi

ENERI

Idag känner jag mig full av energi, en ovanlig känsla hos mig det sista. (Okey lite ont i axlarna har jag med väljer att tänka bort det)  Denna energi fick mig att ta med dosan och logga in på banken, fixat automatisk överföring både till min väninna som nu fixat snabbare bredband åt mig (vilket gjorde att jag kollade på Hobbit igår) och sen överföring till Juniors pappa för juniors telefon som vi delar på.  När jag ändå var där så öppnade jag ett konto till, som jag skall sätta in 400:- i månaden på.. för Junior.  För jag kom ju på igår kväll att FAN nu är det bråttom.  För några år sen så lånade jag ju pengar av min pappa, de pengarna skulle återbetalas till Juniors konto som han får tillgång till när han är 18 år.  5000 pix skall finnas där mars nästa år. Så jag valde att öppna ett eget konto och spara ihop pengarna för att sen sätta in dem på det kontot. 

Jag skickade även ett mail till kommunen på min sida av stan angående kontaktperson. Sejourerna med Mona är ju över och min kontaktperson på kommunen vet ju om att jag är intresserad av nytt uppdrag men det vet man aldrig hur lång tid det tar.  Vi får väl se hur min sida ser ut.  Skulle iofs passa bättre.

Helgplaner = Faustino 1 och tältsäng

Jag och Jazz gör upp mer planer.. eller planer och planer.. Att vi ska ses i helgen är ju klart..  jag var förbi SJ idag för att pejla läget hur tåg och bussar går till hans stad…. Så jag kan planera min helg… när, var och hur jag ska ta mig dit.

Fredag sätter jag mig på tåget för en kortare resa för att träffa honom igen….. han har lovat att han fixar mat som jag inte kommer kunna motstå… Han har köpt gott vin, ett av de godaste vinerna jag vet.. Faustino 1 .. Detta utan att jag faktiskt talat om att jag gillar det.. En riktigt hit med andra ord.. =)

faustino

Han frågar lite försynt om jag kommer stanna… Jag svarar att om han vill så gör jag gärna det-

– Det vill jag verkligen.. hoppades faktiskt på det.

Han erbjuder mig en obekväm tältsäng som han har… haha…. nån som vill slå vad med mig.. om att jag kommer sova i hans säng??…  Sova… kanske annat??.. =)

Ser fram emot denna helg.

Första steget

ps

Då har man gjort första steget mot ett sundare jag, psykiskt sett alltså… Kom in på stället strax innan 9:30 och satte mig och väntade på min tur.. då blev jag väldigt nervös.. Vad ska jag säga liksom?? Vad gör jag där??  Hur ”arbetsrelaterat” är mina problem... osv osv…  Jag hade redan bestämt mig för att gå all in, att inte hålla in på något.. att inse att det faktiskt är för min skull hon sitter där…  att hon är där för att hjälpa mig.. och inte tvärtom…  Detta mantra fick jag säga till mig själv innan.. för jag var rädd att jag skulle stänga dörrarna till mitt inre så att säga.. Att inte vilja prata om saker som jag VET frammanar tårar.  På dessa 3 gånger så inser jag ju att inga ”svar” skall komma… men att få öppna upp sig kanske är en väg att gå.

En kvinna på 50-55 tog emot mig..  hon skickade lugnande och lyssnade vibbar.. kände redan där att det kunde bli bra…  Nästan så jag väntade mig en soffa att lägga mig på men det var charmigt inrett med skrivbord i ena delen och 2 fåtöljer av typ ”Yngve Ekström” , på bordet mellan stolarna står en ask med servetter… gråtservetter… Min första tanke är att jag inte kommer gråta… men klart jag gör… Det sjuka var att det som jag grät mest över var när jag berättade om hunden… Inte om sonen… hur vrickat är inte det??…  Min egna syn på det är iofs att Junior och jag har kommit långt i vår relation och lagt mycket bakom oss… Hunden däremot, det är som ett blödande sår fortfarande, trots att det snart gått ett år.

Hon börjar iofs att fråga vad jag jobbar med… o jag kände att eftersom det ändå är därför jag är där, att jobbet betalar dessa besök och att det är för att jag ska må bättre och så… Berättar om hur stressigt det varit på jobbet, hur turbulent det varit.. Hur jag inte känner igen mig själv, hur jag ser mig själv ta på ”jobbarmasken” för att överleva dagen.  Hur mina ev. skratt känns ihåliga och falska.. o hur trött jag är.. hur jag kommer hem och stendör i soffan.

Sen kommer vi ju in på Junior, vår relation, vår boendesits och framför allt om Mannen, om hur vårt liv tillsammans förstört så mycket i efterhand.. jag berättar om hur jag var naiv och trodde att bara jag kom därifrån så skulle allt bli bra.. o hur hård smällen blev när jag märkte att det inte fungerade så.  Jag berättar om att jag HAR bra erfarenhet av terapeuter, jag berättar om vår period med ”Ernst” och vad han har åstadkomma för oss.. Att Junior och jag faktiskt inte bråkar på det sättet som vi gjorde förut.

Vi pratar om mitt stressande jag,  om min spänningshuvudvärk.. hon berättar egentligen inget som jag inte redan visste… Hon berättade att detta är ett vanligt sätt för kroppen och hjärnan att reagera när man gått på sparlåga för att överleva, när man sen kommer på fast mark (bort från mannen, ett tryggt boende, Junior mår bra)  så faller man.. då släpper spänningarna och man hamnar i en svacka.   Hon berättar att det inte finns något mirakelbotemedel…  Hon pratar om vikten av att röra på sig, att jag ska gå ut och gå när jag kommer hem…  det både gör att man rensar hjärnan och gör att man sover bättre.  Som jag skrev innan.. allt sånt vet jag redan.

En sak till sa hon.. Att jag kanske ska försöka att inte sätta sånt högt mål JUST NU för mig själv arbetsmässigt, att faktiskt inte behöva ta på den där masken och visa mig som någon som jag inte är.. utan att det ÄR okey att må dåligt ibland med..  speciellt med tanke på att jag har en bra arbetsplats.   Hon pratar om andningen.. Att det inte räcker med ergonomisk arbetsplats (vilket jag har) utan att vi ofta glömmer bort andningen.. Att ta djupa andetag när man känner sig stressad.

Tiden gick i alla fall väldigt fort.. När vi var klara så frågade hon hur det hade känts att prata.. jag sa som det var att jag är ju annars en rätt privat person, men att jag tänkte på att jag var där för min skull plus att det var lätt att prata med henne.. Vi gjorde upp om en ny tid, denna gång eftermiddag.. Känner att det hade varit bäst att åka hem efter en sån vända och inte behöva åka till jobbet vilket jag gjorde idag.

Så… Mitt första möte med Psykologen får Godkänt.