The End

 

image

Då är jag hemma efter en klart udda dag, en dag som ändå varit full med skratt och ändå sorgsen. Hur kan man vara sorgsen men ändå skratta?

Idag var typ alla kollegor på plats (pga lite möten och avtackningen) så vi hade gemensam lunch på jobbet, satt ute o solskenet vid långbänkar.. Första och sista gången vi lyckades med det.  Jag sprang runt och gjorde absolut ingenting.

De fina blommorna fick jag av en kund, som värsta brudbuketten.. den är så oerhört vacker och vad glad jag blev.

Klockan 14 var det alltså dags för avtackningen där alla samlades och vår ”nya” chef tog till orden och det var oengagerat och nästan innehållslöst. Vi sa efteråt allihopa att hon kunde ju ha bett någon annan hålla talet, med åtanke att hon faktiskt inte känner oss.   (Vi fick ett kort där hon skrivit att efter sommaren kommer vi kallas till en gemensam middag) Sen tog min chef över (hon som faktiskt inte är min chef sedan någon månad tillbaka) som hade hand om kollegornas gåva och hon var desto mer känslosam och tårarna kom hos henne. Det var den enda gången som min mage gjorde sig påmind.  Av kollegorna fick jag (vi) presentkort på ett stort köpcenter i närheten.

En av säljarna kom med en flaska Amarone som jag hade fått från en annan kund som tack för all service jag gett dem genom åren.  Ett bra vin. 😀

Jag åkte med kollegan hem och slapp släpa på sakerna.  Tog även med mig min skrivare hem, en liten laserskrivare som ändå skulle slängas i flytten och med tanke på att jag ingen skrivare har och det är bra att skriva ut jobben jag söker så tyckte jag det var en bra ide.

Så…. nu sitter jag här klockan 4 och funderar på om jag ska ta en kall öl…. för vem bryr sig om vad klockan är??

6 tankar om “The End

  1. Vilket bra slut, ändå. Vin och blommor är fina presenter. 😀
    Jag tycker absolut att du ska ta dig en kall eller två. Det har du förtjänat. ♥

  2. Vilken vemodig känsla ändå med alla man jobbat med både kollegor och kunder. Jag har aldrig jobbat länge på samma ställe…jo ett mindre där vi inte var många. Men kunderna pratar jag med än idag :). Dom hälsar på mig på stan och vi snackar lite. Ibland vet jag inte varifrån jag känner dom egentligen…då brukar jag tänka på att det var från tiden på kiosken 16 år som extra personal.

    Sjukt vackra blommor!! Älskar färgerna.

    • Ja det var ett surrealistiskt äventyr idag, det måste jag ju säga.. =/
      Jag älskade färgerna jag med.. så otroligt vackra är de, hoppas att håller sig bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s