Jaha ja.. som vanligt då

Det blev ingen Jazz ikväll.. han åkte på och jobba imorgon i alla fall.. 😦 … Först slängde han iväg en tanke att jag åker upp till honom ikväll så åker vi hem till mig imorgon efter att han jobbat färdigt.. just där och då var jag besviken (igen) så jag svarade bara att han får komma imorgon när han vill och kan.. (så typiskt kvinnligt att slänga iväg det där ”vill” för att trycka på att man e grinig besviken)  När jag sa nej så menade han att han kommer ikväll och åker imorgon o jobbar och kommer tillbaka efter sitt pass.. Här satte jag stopp dock, bara dumt att han kommer ikväll… dumt och dyrt att pendla så där.. för det hade ju bara varit i syfte för att sova ihop… Han börjar vanligtvis väldigt tidigt och ska han åka härifrån så är det ju mitt i natta… kändes onödigt

Så jag lugnade ner mig och sa med ”snäll” ton att jag vill att han jobbar och kommer när han är klar istället.

-… säker på att det går bra då?.. känns ju sådär

Jag svarade ärligt att det går bra, vi får anpassa oss helt enkelt.

Jag får helt enkelt hitta på något annat ikväll… funderar dock lite på hur lång tid det kommer ta innan jag får ett frispel och tycker det är ohållbart med att ha det på detta sätt?  Jag (om någon) anser att jobbet är skitviktigt och därför så måste man ju köpa det till en viss gräns i alla fall. Alla har inte ett 8-5-jobb där man stämplar ut PRICK på minuten och han är verkligen en av dem… Är jobbet inte klart så måste han ta det dagen efter.   Jag försöker lägga värderingarna i att det just handlar om hans jobb, inte någon fritidsintresse eller en annan kvinna.  Jag VET att jag är först i hans hjärta… än så länge så får jag leva på just det där.  Men det tar inte bort känslan av att man är besviken, den känslan finns ju där trots jag vet anledningen.  Jag hade ju ÄNNU en gång sett fram emot fredagkväll, speciellt eftersom det är 2 veckor sen.

Nej Ia… sluta gnäll och var glad att du faktiskt hittat en man som du är vansinnigt intresserad av…. och som faktiskt är det tillbaka.

*knör bort de negativa känslorna*

Att skrika högt över nejderna….

Jag har skrikit över nejderna att när jag blir arbetsbefriad så skall jag ta upp träningen, jag har inte precis viskat nej.. jag har verkligen tagit i ordentligt.. för då kan man fan inte banga.. *L*

3 av mina kollegor (varav en av dem var min träningskompis när vi höll på förra året) och jag har gjort upp att vi skall träna tillsammans, vi har ju alla kort i samma kedja så vi bestämde att vi skall boka x antal ggr i veckan på lite olika ställen för att testa. Vi har ju liksom tiden på vår sida.  Nu kommer ju 2 av dem troligen jobba en månad till efter att jag slutat så redan första veckan skall jag ta min nyservade cykel bort till gymmet…   När de sen är fria så kommer det bli allt sånt som jag fått för mig att jag inte gillar.. indoor walking och sånt.. men okey.. det kan jag ju ge en chans.. det enda jag sätter stopp för är spinning.. Nope – njet – nada

Sommaren för att få igång tempot med träningen kanske gör underverk.. Att jag är så pass fast i det i höst att jag av ren vana fortsätter… Man kan ju alltid hoppas… *L*

Juniors pappa ringde lite tidigare, han ville kolla med mig vart jag stod i att Junior skulle få ha sin flickvän hos sig imorgon.  Vi hade ju satt stopp för sånt så länge men tydligen så har han skött sig galant under dessa få dagar, han har fått någon släng av ”attityd” men kom på sig direkt och ändrade sig direkt.  Han har erkänt att han LIDER för att han sover uppe i deras lägenhet och inte i sin källarvåning.   Jag och hans pappa bestämde att det var okey, men han skulle få se till att umgås med pappa och styvmamma lite på kvällen, göra mat ihop, äta ihop och sånt.. sen kvällningen så skulle de få tillåtelse att gå ner på rummet.  De hade pratat med honom också om att det nog är bra om han berättar för flickvännen att han är lite i ”the doghouse” och får ta lite konsekvenser just nu… Istället för att ljuga ihop något och skylla ifrån sig istället för att han inte kan träffa henne så intensivt som han gjort innan… så hon inte får för sig att han inte är intresserad längre.   Vi får väl se hur det går.

Imorgon är det Jazz-dags… Satan va jag saknat karln… O han mig vad jag förstått.. O nu får vi äntligen en hel helg efter några helgers lördagsjobb… Skall bli så gott.. Sexa ordentligt nu.. Det får inte gå 2 veckor ju.. *L*

Jag är så rörd

Ju närmre jag kommer D-Day, desto mindre pratar jag i telefon – i alla fall den ingående linjen. Jag sitter och ringer runt till ”mina” kunder för att informera vad det är som hänt.  Jag är så oerhört rörd över deras reaktion.  Varje samtal drar ut på tiden för de vill tala om hur väl omhändertagna de känt sig av mig. ATT jag varit viktig har jag ju förstått innan, men att de känt sig SÅ nöjda med mig har kommit som en överraskning.

Så många har velat ha mitt mobilnummer eller att jag skall höra av mig när jag ”landat” där jag sen skall landa för de vill veta hur det kommer gå för mig.

Idag fick jag ett vadderat kuvert adresserat till mig från en av kunderna – ett fint kort med fina ord och en liten chokladask med ett talande ord

tack

 

Idag ringde dessutom Mannen från konkurrenten, fick ett meddelande från Växeln att jag skulle ringa honom.   Han ville bara bekräfta det som han hade berättat för min kollega, att bollen har stannats upp lite och att han kände sig lite dum att han drog igång det hela med hull och hår och hur han sen blev bromsad.  Jag sa att jag förstod men att både jag och min kollega varken har tid eller råd att vänta ut dem, att vi måste se oss om efter något annat men att vi får se NÄR bollen är i rullning för att se vart man står då.   Jag sa till honom att både jag och min kollega ser detta företag som nummer trots allt.

Jag meddelade även den gamle kollegan angående att det var hans företag som jag ”spontanintervjuades” av, detta för att pejla lite om löneläget där..  Han vet ju vad vi hade i lön på den tiden vi jobbade på samma ställe.. Han sa i alla fall att hans avdelning ligger bra till..  Vad det innebär för ”min” avdelning är en annan sak.

*fortsättning följer*

 

Nästa steg och att dela med sig….

Min kollega skickade in sin ansökan till företaget som jag var och lunchade med igår och han hade även ringt henne nu på morgonen och bokat ”spontanlunch” med henne…. Hon var dock mer nervös än mig men jag undrar ändå hur han på företaget tänker och tycker om oss två när vi får ett mail på eftermiddagen med orden:

– Ett stort tack för ert initiativtagande, samt två olika men ack så trevliga pratstunder med respektive av er.

Han vill gärna att vi ska få träffa ytterligare 2-3 personer för att djupdyka lite i tjänsten (tjänsterna)  som det gäller. Han tyckte även det var optimalt om vi kunde komma samtidigt,  ja varför inte?   Vad vi tolkar av deras ”snokande” om våra kunskaper så är det just det att de vill ha ”spetskompetens” i den branchen som vi nu finns i.

Vi funderade lite på varför han tycker att vi har så olika pratstunder?  Det enda jag kan komma fram till att jag tror att jag var mer avslappnad än vad hon var.  Jag var ju själv med i anställningsintervjun när vi skulle anställa hos oss när denne kollega var med.. Hon var väldigt nervös och inte alls ”personlig”.  Vi valde en annan person den gången som vi trodde skulle passa i vår grupp mer.

En annan kollega frågade lite förvånat varför jag hade tipsat min kollega om detta??.. Tänk om den personen får en tjänst men inte jag??… Varför skall jag vara sniken är min tanke.  Man vet ju aldrig exakt vad en arbetsgivare söker i personen som de vill anställa och då vi må vara serviceminded båda två så har vi ändå olika bakgrunder, vi är bra på olika saker.. Så jag tycker inte vi konkurrerar på det sättet.   Sen var det ju så att de vill anställa fler personer, hade det BARA varit en tjänst.. nja.. då kanske jag inte sagt till henne att söka, speciellt eftersom jag spontansökt detta, inget som finns på någon jobbmarknad….. ännu.

Jag delar gärna med mig… 😀

Det bästa var dock att denna tjänst kommer tillsättas efter sommaren… Start efter sommaren alltså… Så får man ok på detta så kan man njuta av sommaren och få allt det där jag som suktar efter… sommarlov och dubbla löner några månader osv osv

Känslig dag och snabba kast

Idag hade jag nog min absolut konstigaste dag och jag är alldeles matt efter att jag nu är hemma.  Det började redan i morse när jag på väg till jobbet kom på ett företag som jag kunde slänga iväg en spontanansökan till och det konstigaste är att jag faktiskt inte gjort det ännu då detta företag faktiskt finns i samma område där jag jobbar idag.  Detta företag har dessutom någorlunda samma sortiment som vi har..  om vi har mer ner på småsaker så har de även de större sakerna (kryptiskt skrivet)  Ännu en grej är att en kompis jobbar på det företaget och han är väldigt nöjd med det dessutom.   Denne kompis är han som jag skrivit om som ”gamle kollegan”… Han som skilde sig för några år sen och var så deppig, bodde hos sin pappa och jag fick inte berätta för någon om det.

Hursomhelst… Klockan 8:00 skickar jag iväg meddelandet och strax innan 10:oo ringer ”högsta hönset” upp och är intresserad av att träffa mig.

– Kan vi ta en spontanlunch?  

Jag sa självklart ja och han skulle kolla upp med ett par till som han ville ha med sig och skulle ringa så fort som möjligt.. 20 minuter senare ringer han och säger att de kommer och hämtar mig 12:15 utanför mitt jobb.

Klockan 12:15 står jag utanför och undrar hur jag skall veta VILKEN bil som jag skall hoppa in i..  innan jag hoppar in i bilen säger jag

– Jaha ja, nu har min mamma sagt till mig att aldrig hoppa in i bilar med okända män och här är jag på väg att hoppa in i en bil med 3 okända män. 

Vi skrattade gott och åkte iväg till lunchstället och snackade om jobbet och allt sånt.  Avslappnat och så.. De var alltså i fasen att anställa fler till deras kundtjänst (även fler så när H.H fick veta att min kollega är tävlingsinriktad så ville han att hon också skulle höra av sig.. ”men det bestämmer du själv”)  H.H började sen spåna lite mer på vad det eventuellt var för tjänst de skulle kunna tänka sig när det gällde mig… Han fastnade på att jag faktiskt har mycket kunskap om mina artiklar (dvs de små sakerna) och att de inte var så duktiga på den delen.. ”skulle du kunna tänka dig framöver att vara mer inblandad i artiklarna, vad vi ska ha på lager och erbjuda kunderna … osv.. att vara lite mer ”proffs” på den delen?”

Vem är jag att säga nej till sånt?
Den ene personen (som hade hand om de olika processerna i företaget) flaggade om att det får bli längre fram i så fall.. vilket passade mig väl eftersom jag nog skulle vilja bli varm i kläderna i företaget innan jag hoppade på något sånt… H.H sa då att han spånade bara så länge.

Där och då bestämdes det att dessa 3 skulle prata ihop sig, hitta ett nytt datum där vi kunde ta en intervju till och där jag skulle komma bort till dem för att se hur de har det..   Det känns ju jäkligt bra, att de där och då faktiskt ville gå vidare.

Över lag så kändes detta väldigt bra och det skall bli intressant och se vad detta kan bli.

När jag kom tillbaka till jobbet så kom jag på en till grej som är ”gemensam sak”.. och det är med försäljningschefen som var med, jag tyckte jag kände igen honom men kunde inte sätta in honom på rätt ställe. När jag sen kom på det så är det ju så att jag har en annan kompis (som oxå jobbat på det företaget för många år sen) som spelar i ett band, ett band som släppt ett par skivor, som jag var på releaseparty på för ett par år sen.. Jag fick för mig att ett par till i det bandet jobbar på detta företag så jag kastar mig på FB när jag kommer till jobbet, letar rätt på kompisens sida och hans bilder… o visst så…  försäljningschefen är med i kompisens grupp…. haha… Är inte det ett sammanträffande om nåt??

Nästa grej då… Jag började maila/ringa mina favoritkunder om de nya kontaktpersoner och jag har ju ett favoritföretag, som jag lätt skulle börja jobba på om jag fick  (TaP – du vet vilket det är med tanke på den ”gemensamma vännen” där)  Jag mailade i alla fall de 6 personer som jag har kontakt med där och får ett sånt SJUKT fint svar från en av killarna, som gjorde att jag började gråta (Detta var på förmiddagen)

Hej Ia
Det är också med stor sorg som jag skriver detta till dig. 
Du har alltid ställt upp för mig och lösts stora som små problem i alla lägen. 
Det är en rätt unik syn på service du har som du alltid kommer att ha nytta av. 
Jag är säker på att du klarar dig bra vad du än tar dig för och jag hoppas att vi stöter på varann i någon annan konstellation.  Det redan nu med stor saknad jag nu säger adjö, även om jag kommer ta chansen att terrorisera dig fram till fredag.  På återhörande…

Jag bröt ihop totalt, här slog nog verkligheten till ordentligt..  Det är ju inte jobbet jag kommer sakna, det är ju mina underbara kunder… min träningskollega tog med mig ut på en promenad (hon hade med sig hunden idag) för att jag skulle komma från.. ”nu läser du inga mail innan du ska på lunchintervjun så du får samla dig.”

När jag kommer tillbaka från lunchen har jag fått ett mail från en person på detta företag, en person som jag aldrig pratat med.

Hej Ia! 
 Vi har aldrig träffats men jag har hört mycket gott om dig! 
Jag har en kund som troligtvis skall anställa en inköpare i höst. Får jag skicka över ditt cv dit?
 
Det är ”företaget”. Du skall helst inte kontakta som själv men jag har pratat med hon som är inköpschef
 om
dig. Jag tror ni har haft kontakt…. Hon heter T.T

 Skickar du ditt cv till mig så vidarebefordrar jag. 

Grejen är denna att det företag är ett annat av mina ”skötebarn” och denne T.T har jag samarbetat med i många år. Det skötebarnet som faktiskt flaggat för oss att de kommer göra en ny upphandling i samband med att jag slutar.  Jag HAR tänkt skicka dit en spontanansökan men de har ju ingen ”kundtjänst”  så därför avstod jag.  Att jobba som inköpare har aldrig ens fallit mig in eftersom jag jobbar på den andra sidan och det svarade jag denne person.  Hon svarade då:

”Man behöver inte vara inköpare. Trevlig, glad  och framåt med mycket skinn på näsan för att hålla inspektörerna (teknikerna) på plats.  Antar att du inte är flyttbar till Stockholm…. Vi skall öppna en filial där 1 augusti och letar efter personal……”
 

Flyttbar, nej det är jag ju inte… trivs bra här på denna sida.  Fördelen med ”företaget” är att de jobbar i en branch som betalar bra. (en bloggare som jag följde för många år sen jobbade i den branchen och hade 7000 mer i lön för typ samma jobb som jag)  Är det dessutom en inköpartjänst så höjs den ännu mer.   Ja varför inte??

inköpare

Det har varit en MYCKET konstig dag… hela mitt inre har  varit i uppror av allt som skett… så när jag kom hem så unnade jag mig en Päronkonjak med Sprite.

 

 

Gamla hjältar

Jag har mer och mer börjat kolla på Dreamfilm istället för Swefilmer då kvalitén är så mycket bättre där… En helg med Junior har ju blivit några filmer… bl.a med några gamla hjältar

A Good day to die hard 

die

Den filmen lär ju inte gå till världshistorien som bästa film men Bruce Willis är Bruce Willis… Jag gillar honom… *L*
…. men han har blivit gammal.

denoroligemannen

Kurt Wallander, även han har blivit gammal, rätt rejält gammal skulle jag säga med tyvärr… Storyn är snurrig och rätt ointressant… Denna lär jag glömma på 2 röda sekunder är jag rädd.

12rounds

Denna dock….  en Renny Harlin-film..  ögongodis tycker jag allt..   Kan titta bara för John Cena´s skull.. yummi yummi…. Han är verkligen en ”Ia-man” .. Lång, tränad, rakad och grop i hakan… Vem behöver mer??

safehaven

…. och så lite kärlek… o annat med förstås… Safe Haven.  En Lasse Hallström-film… Helt klart godkänd… men så var jag lite kärlekskrank i helgen med  (Denna såg jag när Junior sov dock)  …  Josh Duhamel är fasligt läcker i denna film… SÅ där romantisk som en man ska vara.. utan att vara för klibbig.. haha*.. en feel-good-film som fick mig att böla i slutet… Så typiskt Lasse Hallström.

Att känna en sten släppa…..

Fasiken va skönt det var att få datumet imorse..  Som bäst så gissade jag att vi kanske skulle bli släppta till midsommar och som värst 31 augusti och att få veta att vi får gå hem redan 1 juni gjorde att en stor sten släppte från mina axlar.  Jag märkte direkt att det kändes väldigt lättare under dagen.

Så nu kommer jag få vara ledig hela sommaren (om jag inte hittar ett jobb innan vill säga) och hoppas att ett nytt jobb finns där efter sommaren.  Jatack.

Men klart så reagerade vi på olika sätt, jag överlycklig och min goe kollega började gråta.. Hon tyckte det gick för snabbt och var lite rädd att hon helt enkelt inte hade greppat vad som hänt.

Vi har i alla fall bestämt (4 av oss) att vi förutom att vi skall försöka pricka in Trygghetsrådet samtidigt även träna ihop.  Min sommargrej skall bli att träna.. Nu finns det liksom inget att skylla på.  Alla vi 4 tränar ju på samma gymkedja och vi sa att vi skulle försöka samköra så mycket som möjligt… Så man inte blir osocial.

 

En liten annan grej…  Junior har fan humor… haha.. Styvmamman berättade att hon hade träffat Juniors flickvän och Junior hade sagt:

– Hon är allt jag inte är…söt tyst blyg ärlig duktig i skolan.

Haha… Han har självkännedom måste man ju säga i alla fall.