Juniors väg

Jag har ju skrivit att Junior frågat mig om jag var okey med att han flyttade från pappa till mig. 

– Skiter älgarna i skogen???

Jag svarade att detta hem alltid kommer vara hans, denna dörr kommer alltid stå öppet för honom.  Han frågade ju fler gånger om detta och jag har alltid sagt SJÄLVKLART

Med historiken i åtanke så var jag ju glad för det (Han har ju inte bott hos mig på heltid sedan han gick i 6an när katastrofen med Mannen pågick i mitt liv).. men samtidigt så vet jag ju hur nära Junior och pappa är varandra men Junior har vidhållit att han vill göra så här ändå, detta trots att han varit hos mig i dryga 2 veckor nu (och borde fått lite distans till det andra hemmet)

Igår tog vi ett snack igen när jag stod och lagade maten… frågade om han fortfarande vill det.. Jodå, absolut.. jag frågade honom om han snackat med pappa och styvmamman men icke… Men jag skall ringa dem ikväll o se om jag kan komma förbi om inte annat så för lillasysters skull.  Han återkom till mig lite senare att han snackat med dem att han skulle åka hit som idag…. o då skulle han ta itu med detta med boendet.. för om han skall bo här så är det slut med underhållsbetalande för min del o hans pappa får betala för mig.. jag förklarade det för Junior och om han var säker på detta så måste han snacka med dem så vi kan gå vidare. 

Så nu är han där borta men han bör komma hem imorgon igen.  Hoppas det gått bra för hans skull… att det inte blev bråk och sånt.. o att pappa och styvmamman ändå förstår att de skjuter bort honom med sitt sätt istället för tvärtom.

Junior har växt flera snäpp det sista känns det som… personlighetsmässigt… Man kan verkligen snacka med honom, han har blivit mer ”vuxen” till sättet…  Som igår kväll skulle han ut och träffa en kompis på stan (Kulturkalaset här i stan)… Han åkte ner ganska sent o innan han åkte så kollade vi när sista bussen gick hem (00:50)….  Jag gick och lade mig o somnade.. vaknade när han kom hem dock vid 1:30 men somnade inom sekunder ändå.

I morse när jag klev upp såg jag att han hade skickat 2 sms.. ett vid 0;20 att han skulle sova hos kompisen… sen vid 0:50 ett nytt sms att han ångrat sig o han satt på bussen på väg hem.  Vad glad jag blev att han faktiskt tänkt.. Tänk så många gånger genom åren som man TJAAAATAT om att han måste höra av sig… ett enkelt sms räcker så jag vet att allt är okey.

I natt kom det alltså.. det sms:et som han skickade av omtänksamhet av sin mamma.  ❤

Jag skickade ett sms till honom på morse att jag blev väldigt glad att han hört av sig. 

Annonser

4 thoughts on “Juniors väg

  1. Jag blir lite fundersam. Jag har alltid haft intrycket att pappan och styvmamman är superhyvens, att allt fungerat klockrent där, att ni varit överens om barnuppfostran mm. Vad är det som gjort att det inte är så längre? Är det ”dina och våra barn”?

    • Vi har alltid varit överens om hans uppfostran och det har ju fungerat under hans yngre år. Det känns som ju äldre Junior blir desto hårdare drar pappan sin son till sig.. Men då istället som barnvakt, hjälpreda osv. Vi är helt överens om att han skulle uppfostras som hjälpsam men man får ändå tänka på att han är en egen individ. Den gången Pappan vrålade och skrek och beskyllde Junior som självisk trots att jag själv hörde att Junior både pratade med lugn röst (Som pappan tyckte han skrek) och blev arg på mig för att jag denna gång ställde mig på Juniors sida… sen dess så har vi väl inte uppfostrat honom gemensamt om man säger så. Jag är mer i den inställningen att Junior som 18 år har fått all ”Undervisning” i hur man skall vara som person och att det nu handlar om hänsyn.. det som jag ändå tycker att han börjat anammat. Den gången Juniors pappa tyckte att vi inte skulle släppa ut Junior på fester blev jag förbannad, ”ungen” är 18 år för helvete… de får ha vilka regler de vill hos dem men jag bestämmer mina regler här… Junior får vara ute på fester, han får umgås med sina vänner hur mycket han vill.. Trots att jag tillåter det så är han för det mesta hemma när han är hemma.. så att säga. Jag litar på min Junior. Han är en klok kille (för det mesta.. haha*)

  2. Oj, jag kan känna igen mig så mycket. Jag blir så ledsen när mina har frågat om de kan vara hos mig även när det inte är ”mina” veckor, mitt hem är ju deras hem! Hos deras pappa har det däremot inte varit så sen han blev sambo, så jäkla trist.

    • Det är tråkigt när man inte känner sig som ”Hemma” trots att det är sitt hem. Det som är kul är ju att Junior vill bo hemma hos mig trots att Jazz kommer flytta hit med. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s