Att känna sig maktlös men att kunna ändra riktningen – skrikande men ändå

Läste nyss hos Maja Gräddnos om skolproblematik och jag fick sådan släng av dåtid. Den tiden när jag bråkade med Juniors skola för det framgick att hans lärarinna mobbade honom.  Vet inte hur många som läser hos mig läste då. Det är ju många år sen och det var på min gamle blogg som inte finns längre  (Aftonbladet) Idag går ju Junior sista året på gymnasiet och han har trots att han inte är så jätteintresserad av skolan gått och skött den någorlunda. Vidare plugghjärna har han ju inte (brås nog på mamma där) men jag är glad och nöjd att han bara tar godkänt så han ändå får sina betyg.  Jag ser det som så att det kunde ha varit så jäkla mycket värre.  Skolan hade kunnat döda hans lust med sitt sätt.

Ni som inte läste då – Junior blev ”straffad” för att jag och hans pappa uppfostrat honom att ha en åsikt helt enkelt.  Fram till mellanstadiet hade han kvinnor på 50+, stränga och rättvisa och som kunde ta barn av alla de slag. De kvinnor gjorde att Junior faktiskt älskade skolan på den tiden.  I Mellanstadiet fick de en ung lärarinna vid namn Alexandra som inte kunde hantera att ha en klass med främst killar (tror det var 4 tjejer och 16-17 killar) Junior kom hem och berättade hur fröken hade varit orättvis.. Som den mamma som aldrig trott att min son är en ängel var mitt svar väldigt ofta

”och vad har DU gjort då för att hamna i den sitsen?”

Månaderna gick och då jag och Alexandra inte hade en bra relation men Juniors pappa och hon hade så lät jag honom ta alla diskussioner med henne så pratade jag med honom. Det fungerade rätt okey under en längre tid.

Sen kom den där gången på våren när jag skulle ha ett samtal med lärarinnan pga en miss som JAG hade gjort som drabbade Junior och blev så dissad av henne att jag först inte kunde säga något utan bara stod där perplext och tog emot. När jag kom hem sedan så fick tillbaka handlingskraften och istället för att ringa och skälla ut henne (vilket jag insåg att jag skulle göra) så komponerade jag ett mail – lät 2 av mina kollegor läsa det för att få det bekräftat att jag inte ”klampar henne på tårna” utan var klart och tydligt.  Sen var cirkusen igång.  Efter det så kom det fram att hon till och med mobbade Junior och då drog jag in rektorn.. Junior fick gå till skolkuratorn och vi fick gå på samtal med kurator, lärarinna, rektorn och lärarinnan fick ha med sig en ”stödperson” i samtalet. När rektorn sedan istället tog lärarinnans sida och struntade i Junior så drog jag in Skolchefen här i Göteborg.. en underbar man som faktiskt lyssnade på oss alla och han sa direkt att de hanterat det hela fel.

Junior fick byta klass (som om han var problemet?!?!) men han ville det och efter ett tag så hade lärarinnan fått ”tjänstledigt” och rektorn var sparkad.

Idag är jag glad för att se hur stark Junior har blivit, han kommer klara sig galant där ute i världen och även om han ibland retar gallfeber på mig pga sitt sätt men över lag är han en fin kille.

….. o på tal om Majas irritation på frökens svar på tal.. där det fanns stavfel så har jag FULL förståelse för den.. haha..  för själv har jag sparat den lappen som jag fick från ”Alexandra” som fick mig att gå i taket och ringa upp henne och sa till henne att det inte är acceptabelt att man som lärarinna skriver på detta sätt. Det var här min dåliga relation med henne började.

”Hej

På grund av att musiklektionen med Frida utgår idag (hon är sjuk) torsdagen den 27/9 tar jag eleverna har lektion med de i klassrummet som de skulle haft på eftermiddagen, för att jag ska få min planeringstid kommer eleverna få sluta en timma tidigare alltså klockan 13:20 nästa torsdag alltså den 4/10

Mvh Alexandra”

Jag hade gjort allt ännu en gång om det hade behövt och skänker en tanke till alla de lärarinnor/lärare som faktiskt INTE är som denne… De som älskar sitt jobb och KAN hantera barn av alla de slag.  Sen tänker jag på alla de föräldrar som inte ORKAR skrika för att få hjälp.

Annonser

One thought on “Att känna sig maktlös men att kunna ändra riktningen – skrikande men ändå

  1. Bra gjort! Tänk om fler föräldrar tog tag i det som händer på skolan. Tänk om fler rektorer och andra chefer faktiskt brydde sig om barnen. Tänk om de idealistiska lärarna faktiskt orkade vara lärare.

    Och svenskan i den där lappen suuuuuuger!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s