30. Kom ihåg

Ia. … kom ihåg att inte nappa på en så här lång lista

Men nu e den klaaaaaaaaaar. 

Annonser

Paniiiik, humpa humpa, jobbarkompisbesök och Julkänsla

Torsdagen är över och den har bestått av Panikkänsla eftersom det snart är dags för mig att ta över jobbet då pensionärskollegan jobbar sista dagen imorgon,,,  Helt galet egentligen med tanke på att jag VET att om några månader kommer jobbet gå som en dans. Har bara lite svårt att komma ihåg det nu bara. 🙂

Idag var det även dags för massagen.. Lyxen som vi har på vårt jobb… 30 minuter med massage på arbetstid – såååå lyxigt. Känner mig (nästan) som en ny person.

”Massage” är något som jag fan skall se till att det blir mycket av i helgen i alla fall. Junior skall till pappa i helgen och det kan behövas för jag och Jazz har hamnat i någon konstig spiral.. Sen börjar jag känna av att bristen av sex gör att jag känner mig mindre k*t.. Måste göra något åt det innan man dammar igen ordentligt.  Sanna mina ord!!: 🙂

Julkänsla.. Nja.. Inte så mycket men ser ändå fram emot att plocka fram julsakerna i helgen, ja i alla fall det som har med ljus att göra… för julen har börjat handla mer om ljus än tomtar, julgardiner och sånt.  Nej fram för mer ljus. Stod och tittade på typ ”drapperiljus” att hänga vid altandörren men jag hejdade mig..  det räcker nog med det som finns hemma.

Igår satte sig vår Key account manager vid mig vid lunchen och berättade att mitt gamla jobb skall komma på besök i december. (Han är ju ansvarig för dem och det är ju även tack vare honom som jag ändå jobbar där jag gör idag)  och han frågade om jag var intresserad av att följa med på kvällsaktiviteten som de skulle på… (Nu visste jag ju redan att de skulle komma på besök eftersom jag snackade med min gamle kollega i fredags då hon berättade det.)  Svarade inte ja eller nej men skickade ett mail till min f.d kollegan där borta för att se om hon skulle komma med..  Jag har ingen lust att följa med om hon inte skall med… Lägger ingen vikt på att umgås med de andra kollegorna. Saknar dem INTE:

Ålderdomen eller Grinkärringen är mitt öde.

Jag har aldrig ens haft en uns av åldersnoja genom åren utan känt mig rätt i fas med min ålder. Att man ibland får höra att jag OMÖJLIGT kan vara den åldern som jag faktiskt är gör ju inte saken sämre.  Att kroppen börjat ”chansera” med hjälp av tyngdkraften är en sak, en sådan som jag accepterat. Min kropp kommer aldrig mer vara så pass ”fast” som den varit innan. Tuttarna sitter där de gör men är ändå inte nere vid knäna (även om jag bara går behålös i hemmet när ingen ser mig typ.. *L*)  Något som jag alltid SAGT är att den dagen kroppen börjar tappa totalt så kommer det vara en del av mitt ansikte.. Mungiporna.  Jag kommer få sådana där mungipor som hänger neråt, sådana som kommer göra att jag kommer SE ut som en grinkärring fast jag inte är det.   Detta är något som jag varit helt säker på.

Igår fick jag mig en chock som nästan fick mig att börja grina.. Står i provhytten i en Joybutik.. O ni vet ju hur illa ljuset ibland är i provhytter (HUUUUR Svårt kan det vara att fixa rätt belysning som gör att man ser bättre ut och därmed shoppar mer?!?!)…. Hursomhelst.. där ser jag min mun i typ strålkastarljus och jag blir alldeles kall. Inte nog för mungiporna var nere vid haklinjen.. Såg även massor av ”åldersrynkor” runt munnen..  och då inte små fina rynkor som jag redan fått kring ögonen som ändå ger karaktär på något sett.. Neeeeej då.. Utan jag såg verkligen ut som en gammal hagga.

Jag ser även att mina ”fjun” på överläppen börjar bli mer framträdande när man är ”höst/vinter-blek” (får nog fan sola solarium eller nåt.. haha*)  Att använda foundation går helt bort.. har ju köpt CC cream efter tips av någon kompis eftersom jag inte gillar att ha sånt ”klägg” i ansiktet… men även den går bort.. då blir fjunen ännu mer tydligt.

Kollade mig i spegeln nyss och det syns ju inte LIKA mycket som i provhytten så självklart beror mycket på ljuset där… men man kan inte förklara bort det helt..  Ett helt vanligt neutralt ansiktsuttryck blir på detta sätt.. Ni fattar??

Som sagt… en grinkärring är mitt öde.

wpid-20141126_182628-1.jpg