Öl, offkänsla, öl, onkänsla, på och av

Vaknade lördag och kände mig mer deppig än innan.  Mitt inre håller på och brisera och hade det inte varit för att jag hade bjudit med mig Tears and Pearls på pubvändan så hade jag skickat ett mess till kompisen och meddelat att jag hade stannat hemma.  Vi fixade i ordning oss (och även Jazz kände sig off, dock mer kroppsligt än själsligt än hur jag mår)

Vi möter upp gänget på första stället och jag känner hur jag tvingar på mig ett påklistrat leende men samtidigt så är det omöjligt att luras hela vägen så att säga.  Berättar för väninnan  att det troligen inte blir en helkväll för oss (eller för mig i alla fall men eftersom jag känner min Jazz så vet jag att han skulle följa med mig hem när jag väl åker hem)

Första stället har jag aldrig varit på förut och tror inte jag kommer springa ner dörrarna där igen, för litet, riktigt så väggarna kryper inpå en.   Sen vidare till nästa ställe där vi mötte upp kära TaP.. o hon såg fräsch ut för att faktiskt legat däckad.. 🙂   Tack för att du hängde på igår vännen. Det uppskattades!!

Där står mest vi och tjötar, det var ju ett tag sen som vi träffades…  Sen går vi vidare till nästa ställe där vi sen skulle äta.. riktigt oväntat god mat, o billig sådan.  Stället i sig var väl inte det mysigaste sorten, mer som kalt och sterilt.    Där funderar jag på att det kanske är dags för att säga godnatt men bestämmer mig ändå för att hänga på sista stället och ta en öl och SEN åka hem… blev precis så… men då jag verkligen gillar det stället så var det precis vad jag behövde,  det var en mycket rolig slut på kvällen. Många skratt blev det där längst in i rummet.. Hela gänget plus kompisar till kompisar dök upp.. Vi fyllde hela det innersta rummet… folk hade svårt att knö sig förbi för att komma in på toaletten.. haha*

Vi säger hejdå till TaP vid spårvagnen och beger oss hem.. o den goa känslan försvinner ju närmre hem vi kommer.  Då vi var hemma väldigt tidigt så satte vi oss i soffan och den tysta stämningen fortsätter.  Till slut säger jag  LUGNT

– Så vad tycker du vi skall göra med vår relation?

Ett sista försök för att nå fram till honom innan jag ger upp helt och hållet.. Han blir lite ställd och säger sedan

– Och vad har DU gjort då??

Här går jag i taket, ser rött men inser att det inte är någon ide att sätta igång något (för även om jag skulle det vet jag att det inte blir något av det.. det går inte att bråka med någon som inte KAN bråka) Men jag reser på mig och dödar honom med blicken och säger

– VÅGA INTE lägga över detta på mig. DETTA är inte mitt fel att vi sitter där vi gör.   Dra åt Helevete med dig!!!! 

Sen går jag ner på undervåningen och känner mig kränkt som fan.  (Kom ihåg de orden som jag skrev här, kommer återkomma om det sen)

Går ner och lägger mig, trycker undan önskan att bråka färdigt men eftersom jag känner att vi inte kommer någonstans om det är det bättre att somna.  Det går en stund och sen kommer han ner och rafsar ihop sina saker i en väska. Han säger något som jag inte ens svarar på… o han går.

En halvtimme senare så får jag ett LÅNGT sms med en förklaring och jag svarar väldigt kort, han fortsätter o är nu arg på mig för att jag inte hjälper honom i den sitsen vi sitter i. Jag svarar även här kort att jag inte tänker ”bråka” på sms..   Efter ytterligare någon halvtimme, timme så kommer han hem och går upp på övervåningen. Jag går inte upp.. (Jag som annars alltid varit den som försökt göra oss sams.. Nu har jag bara gett upp. Vår kärlekssaga är slut kändes det som)

Vaknar på morgonen och han ligger inte bredvid mig utan han är vaken på övervåningen när jag kommer upp, han har alltså sovit på soffan.  En timme går, två timmar går och sen börjar han prata.  Han försöker förklara hur svårt han tycker det är att prata med mig.. för han har sån svår koll på HUR jag kommer reagera.. Att han är rädd för att jag skall explodera.  Här hamnar vi i en sits där vi ser saker väldigt olika, så jag skulle vilja fråga er som läser.. som lever i relationer eller har levt i en.. Hur ofta bråkar ni??

Det utbrottet som jag skrev om innan.. exakt de orden och mina mördande ögon anser han är att jag ”exploderar”  Här är jag då helt paff.. är detta att explodera så har han träffat på kvinnor innan som varit tysta som möss.. för jag gör det så pass sällan dessutom.  Jag frågar honom om hur många gånger jag har ”exploderat” så enligt honom..  3 ggr enligt honom.

3 gånger på 2 år är 1 ggn var 8e månad.
Hallååååååååååååååååååååååå!!!!!

Han är rädd för att ta upp saker med mig för att jag eventuellt exploderar.. o det bygger han på att jag gjort det 3 gånger på vår tid ihop?  Jag försöker få honom att se det från min sida.. Att är inte vår relation mer värd än RISKEN att det blir en explosion??   För allt jag vill – är ju att han släpper in mig, delar med sina tankar om hans ”issue”  (hans dipp sexuellt)  För om jag förstår honom kan jag ju även hjälpa honom. Det är lättare för mig att förstå hans sits om jag själv blir insläppt i hans tankar.. tankar som han säger att han har dagligen.. för den Jazz som jag ser är den glada som inte har ett problem i världen. Att jag sen mår skit för vår intimitet är obefintlig gör inte saken lättare för mig då.

Jag försöker få honom att förstå att vår brist på sex de sista månaderna (japp, det handlar om månader) inte enbart handlar om ”knulla”.. det handlar om närheten, intimiteten.  Visst vi sover nakna båda två men med varsina täcken. Kyssar för honom har alltid handlat om sexuell handling så jag har inte fått en kyss på månader.. Pussar i förbannelse dock eftersom HAN tycker om sånt.  Min hud har inte känt honom på länge.. den huden som är väl inpaketerad under kläderna.  Jag älskar att ligga intill, kropp mot kropp.. Det existerar inte.

Han förklarar att det nu handlar om att han är rädd för hur jag skulle reagerar om han tog min hand och ledde mig till sängen.. han är rädd för att bli ratad.  Jag förklarar för honom att jag känner mig ratad i flera månader så vad är skillnaden?  Han vet fortfarande inte om hans kropp är redo för själva akten.. Men med hjälp av vår långa samtal idag har vi bestämt oss för att en viss dag, ett visst klockslag skall vi krypa ner i säng..  han har lovat mig en massage och närhet.. Sen får vi se om det blir mer.. Men vi har kommit överens om att vi måste klättra upp igen från den mörka håla vi befinner oss i nu.

Efter att vi bestämt oss för detta så kändes det som något bara rann av mig… Hoppas verkligen att det är ett steg i rätt riktning.

En annan sak som även kom upp är hur han i tidigare relationer packat sina pinaler när problem uppstått, han har aldrig stannat och slagits för sin relation.  Han säger sig dock vilja göra det nu.  Hoppas verkligen att det är så.

Efter att vi hade pratat och kommit rätt långt så bestämde jag mig för att det var dags för att ta en promenad i solen.. Det visade sig vara väldigt kallt dock, blåste ju som faaaan.. *L*  Men en vända runt slingan här i närheten blev det,  vi gick hand i hand och pratade… Kändes lite som förr.. Det behövdes inför att han sedan åkte iväg.. Hans jobb krävde att han lämnade mig redan idag… O just nu känns det skönt.. Det är jag själv här hemma, alldeles allena.  Varken Junior eller Jazz är hemma.

 

När jag gick där i skogen bestämde jag mig för att varje söndag ta en promenad där uppe.. mitt beslut och vill Jazz hänga på så får han men jag kommer inte tjata på honom.  För jag kom ihåg tiden med hunden då jag ofta var i skogen och tog bilder på samma vy för att se vårens ankommande.

SÅ nu kör vi.

image

8 tankar om “Öl, offkänsla, öl, onkänsla, på och av

  1. Jag är inte där och ser inte er relation på nära håll och här får vi ju bara din syn på saker, så det är väldigt svårt att säga vare sig bu eller bä om er. Jag kan däremot säga att jag och Vikingen väldigt sällan bråkar, det har nog bara varit tre eller fyra gånger på de år vi varit tillsammans, men vi ser saker oerhört olika och hanterar saker på helt olika sätt. Det gör att jag inte alltid, eller till och med ganska sällan, ser de ansträngningarna han gör för oss och att han i sin tur inte alltid, eller till och med ganska sällan, ser det jag gör som ansträngningar för att hjälpa oss till ett steg i rätt riktning. Det första vi fick göra var helt enkelt att lära oss förstå och acceptera att vi inte per automatik fattar vad den andra menar och tänker. Vi har med andra ord helt enkelt fått lära oss att acceptera att den andra av oss inte tänker som ‘jag själv’ och utgå därifrån. Han är han med alla hans konstigheter och jag är jag med precis lika många konstigheter.
    Men som du säger, kommunikation är a och o i en relation.
    Jag önskar er all lycka på vägen.
    Kram

  2. Jag kan bara hålla med; kommunikation är a ocho i en relation.

    Jag kan inte minnas att du har berättat varför han har dessa problem men jag får en känsla av att det inte bara är fysiska orsaker. Just det där med att han ser kyssar som förspel och inte som bara en kyss får mig att reagera. Har han blivit utnyttjad sexuellt eller har an levt i en relation där sex användes som ett maktmedel, är mina högst amatörpsykologiska funderingar.

    Det mest positiva är ändå att han stannar trots dina mördande blickar och vredesutbrott. Han verkar verkligen vilja försöka och jag kan sätta en kyss på att han älskar dig.

  3. Tack själv för igår raring, det var kul att se dej! (hade du inte orkat gå så hade jag förstått) Och tack för att jag såg fräsch ut, försökte med allt ser du 😉
    Ja du. Jag kan bara hålla tummarna för att Jazz ska kunna prata om sina/era problem UTAN att krypa in under soffan vid en eventuell explosion från dej. Att explodera någon enstaka gång är väl bara ett bra sätt för att få utlopp för ens känslor och inse att det finns problem. Att blunda för problemen och försöka sopa dem under mattan är väl att ta död på det om något.
    (B sa en gång till mej: ”Erkänn att du är en sån som mår bättre av att prata om saker och ting, så är allt bra sen?” Ja, svarade jag då. ”Ja, men sån är inte jag!” Fick jag tillbaka….. Att hellre hålla tyst och inte prata, kommunicera när det är A och O är så svårt för den andre)

    Jag hoppas ni hittar tillbaka, att han inser att förhållandet behöver kommunikation från hans håll också. Att han lära sig att ge dej strykningar på arm, klia hår m.m utan att det ska handla om att ni ska ner i sängen med en gång. Det är som jag också brukar säga. (även om jag är singel) Jag vill ha sex, men det är närheten och allt det där som nästan är viktigare. Som ligger på plats nummer ETT. En massa svammel här ser jag nu, men du vet vad jag menar.
    Kram!

  4. Jag lever inte i en samborelation idag, men har ju gjort det ett par gånger tidigare.
    Har aldrig varit med om att någon av sambosarna bett mig att dra åt helvete (och har aldrig sagt det själv), men skulle förmodligen känna mig väldigt kränkt och tappa respekt… För mig personligen hade jag definitivt sett det som att personen i fråga hade exploderat. Visst har det förekommit osämja men inte några speciellt hårda ord. Vi har ju alla olika erfarenheter, referensramar och sätt att ”bråka” på! – ibland krockar dem. Kaboom!

    Har ni funderat på att kanske gå till en tredje part för att få hjälp att lära er kommunicera och ”bråka” på ett mer konstruktivt sätt?

    Kram!

  5. Åh fy fan Ia! Jag får ont i magen av att läsa… Man har mönster som man följer och det är intressant att se hur er relation förändrats… och ana vad som ligger bakom. Hur ska jag förklara utan att skriva en uppsats? Jag föreslår att ni läser en bok som heter Hemligheten och en annan bok som heter Kom närmare. Båda är på ämnet anknytning och jag tror att det är rätt viktigt att både du och Jazz tar en titt på er typ av anknytning. Man kan läsa om anknytningsteorin på nätet också. Det kommer att skapa en förståelse för varandra och ni kan bli vakna på vad ni känner och orsakerna bakom det och även vad för situationer som utlöser det. Bara gör det, Ia…

    //Blixt

  6. Relationer mellan olika personligheter är alltid lite svårt. Man måste arbeta på att förstå varandra och gå varandra till mötes. Är man jämnstarka och står bredvid varandra så kan man mötas på halva vägen, MEN om den ena är starkare och står ”över” den andra, så kan man inte mötas på halva vägen för det blir för svårt för den som måste sträcka sig uppåt. Istället måste den starka ”gå hela vägen ner” och sedan kan man lyfta tillsammans.

    (Blev jag flummig nu? )

    Utan att känna er närmare än vad jag läst i dina inlägg, så tror jag att Jazz behöver känna sig tryggare i er relation än vad han gjort de senaste månaderna. DU behöver ge honom denna trygghet. Det är ingenting som man möts på halva vägen med.
    Han är tydligt rädd för att du ska ”explodera” och jag förstår honom. Om du bara gjort det var åttonde månad så visar det bara hur länge hans rädsla sitter i och då får du absolut inte göra om det på länge, länge, länge om du vill få honom att våga…

    Tror också att han älskar dig för annars hade han nog lämnat för länge sedan. Tror att det nu handlar om trygghet och närhet, utan sex till att börja med. Tungkyssar är förspel till sex för mig också. Skulle aldrig tungkyssa någon som jag inte vill ha sex med de närmaste timmarna. Krama, hålla om, ligga nära, pussas, förklara sin kärlek osv utan krav eller förväntningar på sex, är nog vägen framåt… och så att prata förstås, inte om rätt eller fel, mitt eller ditt, utan om ”er” och vad ni tillsammans vill att relationen ska utvecklas till, allt roligt ni ska göra tillsammans osv. Bygga förtroende och trygghet. 🙂

    ( Har bara skrivit mina tankar fritt, som du bad om och hoppas det kan vara till någon hjälp. Menar förstås inte något illa med någonting, utan önskar dig och er allt gott)

  7. Tack allihopa för er input, allas åsikter betyder mycket. Det är lätt hänt att bli hemmablind när man ser allt från ena hållet så jag uppskattar er konstruktiva kritik. Jag tar till mig det – jag lovar.

  8. Oh, vad jag känner igen mig!

    Vi är gifta (andra ggn) sen 16 år och bråkar väldigt sällan. (Våra olikheter griper oftast in i varann som kugghjul 🙂 Men när vi bråkar krockar våra krisbeteenden totalt: Jag behöver PRATA! – o tårarna sprutar. Min man drar sig undan, tänker: Nu spricker det! (för det har han varit med om förr.) Lite som ni, alltså.

    Jag har nu lärt mig att jag inte kommer nånvart just då. Jag får vänta, fast det känns svårt/omöjligt. När allt lugnar ner sig pratar vi. Jag tror att han från början ställde upp f a det är viktigt för mig, men nu tycker vi båda att det är viktigt. Och efter att vi talat ut känns det bättre än det gjorde innan. För vi har lärt oss mera om oss själva och varann.

    Precis som du skriver tycker vi att närhet är väldigt viktigt. Den kan ju finnas där hela tiden, även om sexlivet i kan gå i vågor. (O så blir det mindre tröskel till sex… 😉 Så vi sover sämre om vi inte ligger sked – under samma täcke! 🙂

    Det ironiska är att när vi inte bråkar är just våra samtal det bästa vi har, det vi först blev kära i. (Det kanske är just därför reaktionerna blir så starka när det skiter sig?)

    För visst är det knepigt när man tänker olika. Och spännande att försöka förstå. Om man vill kan man få hjälp med att slippa hamna i det här käftandet som det lätt blir (jag vet!). Lära sig att lyssna och förstå varann bättre genom ex vis Imagoterapi, som jag har väldigt god erfarenhet av.

    Med ett parseminarium en helg kan man komma långt.

    Lycka till! Det är ju väldigt tydligt att ni båda verkligen vil försöka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s