Dispens

När man har så pass ont som jag har det sista så måste man få ha lite dispens för att inte vara ”Miss Joy” väl? Speciellt när man TROR sig leva med 2 personer som VET hur jag fungerar, som bör förstå hur jäkla jobbigt detta är för mig (för vem som helst)

Junior har ändå varit den som är bäst på det, han frågar typ varje dag om det är något som jag vill ha hjälp med. Honom är det lättare att hantera eftersom han är tonåring. Honom kan jag ha överseende med att jag får säga till.

Den andre däremot… missförstå mig rätt… Han är väldigt hjälpsam –  när man ber honom men jag vill inte behöva be honom om allt.. Att be om hjälp att skruva upp korkar och sånt är det ju inga problem.. men diskmaskinen och tvättmaskinen?  Det är ju inte så att jag kräver att han skall ta hand om allt och jag ligga på soffan och slappa.  Han vet om hur illa jag tycker om att det verkar vara mitt jobb att ta hand om tvätt och disk… Detta i vanliga fall..  men nu tycker jag att de borde ha i åtanke att jag behöver hjälp.  i fredags hade jag satt igång en maskin.. han slängde in det i tumlaren sen…. o sen släppte han det.. Jag fick vika tvätt på lördagsmorgonen.. o SATAN vad ont jag fick efter det.. Var nog därför jag mådde så pass dåligt på lördagen.  Vika tvätt är ingen hit ännu om man säger så.

Jag tog upp det på väg till väninnan i  lördags… o sa till honom att han VET att jag avskyr att be om hjälp. Hans vana trogen.. Inte en stavelse om detta.. inte ens typ ”Oj, förlåt, jag tänkte inte på det.. skall bättra mig”.. Inte ett ord.

Dagen efter dock.. Han sprang runt som en iller och plockade, fixade och hade sig… Tror det gick fram. Känns bra dock… det räcker med svårigheterna som detta med högerhanden medför. Räcker med hur jobbigt det är med jobbet. Nu har jag svinont efter 4 timmars jobb. Så nu skall jag vila lite innan familjen kommer hem.

// en gnällig ia som har massa ont idag.. 😦

Annonser

3 thoughts on “Dispens

  1. Du kan ju trösta dig med att det som räknas är inte vad man säger utan vad man gör. Det visar inställningen. ”Förlåt förlåt” kan ju vara gratis.

    När jag tog hand om familjens tvätt (mot att jag slapp all matlagning..) fick alla lägga sin tvätt i byttorna ”fintvätt” o ”kulörtvätt”. När det blev fullt tvättade jag o hängde upp. O när det var torrt skrek jag: ”Come and get it!” Så slapp jag sortera strumpor också, de kände igen dem bättre själva. 😉
    (O jag hade inte ens ont…)

  2. Jag gör som Lena. Jag har bytt bort matlagning mot tvätt och jag vill ha hjälp med att de lämnar sin tvätt på avsedd plats. Jag tvättar och viker, sorterar in lakan, handdukar och min egen tvätt. Resten lämnar jag i små högar och den som äger plaggen får själv sortera in dem i sina skåp och lådor. Jag har varit tydlig med att det är så det funkar.

    Jag är semi-sambo (jag har fortfarande kvar min lägenhet i förorten, men är i stort sett aldrig där längre) och kämpar med att vänja mig vid att det inte bara är jag och Lilla A längre. Det är en man och två barn till med i bilden. Mitt tålamod prövas till det yttersta när frågan om ”äcklig mat” och ”rättvisa” rullas upp varje dag… När det gnälls och suras över småsaker är det helt underbart att drunkna i ett hav av smutstvätt och gnola på en egen liten visa…

    Kämpa på, Ia! Heja dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s