Att ha släppt garden

Pga händelsen med pubvänninnans, att hon blev dumpad av mannen som hon träffat det sista året har jag börjat funderat på min magkänsla. Den som är ihopkopplad med människokännedom. Jag har alltid tyckt att jag varit en bra människokännare men har fått mig en tankeställare då jag gick så bet över denna man. Nu har jag ju iofs inte träffat honom så många gånger, några få gånger på våra pubvändor. Sen tillbringade ju vi ett dygn ihop på hans båt förra sommaren. Då fick man ju lite mer tid utan massa människor där. Att de är olika är en sak, hon är väldigt social och han inte. Sånt är ju oväsentligt om man bara respekterar varandra. Väninnan har ju berättat mer om hans sätt, hans  syn på hennes vänner. Han är sån,  hon är sån osv….

En av våra gemensamma vänner har enligt henne sagt till henne från början att springa så fort hon kan.  Hon har tyckt att han var creapy,  en Stalker.  Enligt väninnan så har iofs han sagt att han avskyr den kvinnan. Inte så förvånande kanske då hon kanske har sett genom honom från början.

Okey. . Men varför har jag tappat min känsla för människor så att säga? 

Efter lite amatörpsykologi så är jag inne på min egna resa med att öppna upp mig själv för människor. Jag har ju alltid varit sluten om mitt personliga jag vilket gjort att jag under många år känt mig lite utanför på något sätt. Det var ju en planerad ändring från mig att bjuda in folk till mitt inre.  Att leva efter att ”alla är goda tills man överbevisar något annat”

Nu är jag ändå glad att detta bara var en ”bekant” och ingen jag kommer sakna. Det sårar inte mitt ego att jag gått bet där…. men klart får det en att fundera.

Annonser

3 thoughts on “Att ha släppt garden

  1. Man tar ju alltid en risk när man öppnar sig. Ändå ser jag egentligen inget alternativ, om man vill vara levande.

    Min erfarenhet är att antingen man förväntar sig att alla är goda eller onda blir det delvis självuppfyllande. Så man får väl hoppas på det bästa (o vara beredd – eller veta att man klarar – även det värsta).

    Alternativet blir att aldrig ha några relationer, då slipper man sörja dem man förlorar…
    ”Freedom’s just another word for nothing left to lose” som Joplin sjunger.

  2. De där läskiga personerna avslöjar sig inte för alla. De kan vara otroligt charmerande eller rätt osynliga och intetsägande. Det är liksom deras grej. När man ser igenom dem, blir de otrevliga, men inte ens då kan de ta ansvar för sin egen läskighet utan projicerar den på ungefär alla andra. De är dessutom proffs på att bryta ner andra människor, allra helst dem som de ”älskar” eller i alla fall har någon form av amorös relation till. De gör det så snyggt att det knappt märks!

    Mitt ex var ett kräk. Han tyckte att alla män som jag någonsin känt var psykopater och han hade aldrig träffat någon som hatade så mycket som jag… Tack och lov att jag inte var ny på området kräk, för då kanske jag hade trott på honom! Dessutom hade jag en chef som såg att jag förändrades av min nya relation och som faktiskt stod bakom mig tills jag lyckades skaka av mig den där hemska människan.

    Din väninna ska definitivt stänga av honom och ignorera alla hans ev försök att ta kontakt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s