Att försöka hitta meningen igen

Det är idag 14 juli och jag slås av att jag fortfarande har brist på ”sommarkänsla”  Jag inser att jag inte ser det som finns mitt framför ögonen på mig. Man behöver bara se på FB och Instaflödet för att hänga med. Sommaren finns överallt. Just nu  här på västkusten fortsätter det att regna men herregud, det är ju inte ovanligt.  Jag brukar försvara Svenska sommaren när alla gnäller att sommaren varit SKIIIIITDÅLIG. Jag är en av dem som inte kräver 30 grader utan nöjer mig bara det inte regnar för mycket. Jag tänker på hur mycket jag spenderat i min f.d trädgård.  I vår nuvarande har jag varit i ca 3-4 gånger bara. Iofs så har jag spenderat mer tid på vår balkong så jag har ju inte enbart suttit inomhus.

Jag vet faktiskt inte varför jag inte varit ute så mycket, jag tror det handlar på just brist på sommarkänsla, eller bristen som kommer inifrån mig själv. Mitt stressade jag inför min vår har omkastat min syn på allt.  Tidvis känner jag mig helt utpumpad, orkeslös. Jag  sätter min liv på paus och väntar på något… men jag vet ju att inget kommer per automatik, jag vet – jag är en klok kvinna.  Men just nu försöker jag bara rida ut detta på något sätt.

Jag försöker titta på utsidan av mitt hus – ser det vackra – det som är en del av mitt liv. Jag SER det vackra men KÄNNER inte det vackra inombords… går det att förstå? Svårt att förklara.

Stressen från denna vår har bitit sig fast för inte bara jobbet har ju tillfört den känslan, man glömmer lätt men det var inte länge sen som vår boendesituation skakades om. Nu i efterhand så blev det ju jäkligt bra men det var en stor dos av stress tills det löste sig.

Jag är en klok kvinna, jag vet att jag kommer komma ut på andra sidan med en samlad IA med erfarenhet. Det vore kanske konstigt om man flög omkring när allt hänt. Jag har bytt jobb 3 ggr på 3 år (ett par mitt egna val förstås) Att vara ny på jobbet, att börja om på nytt är något som jag inte gillar att göra men gjort är gjort.

Och skall göra det ännu en gång……… Jag har så jäkla blandade känslor för detta. En del (den personen som började jobba vid 16 års ålder) vill bara ta vilket jobb som helst för att tanken att vara arbetslös skrämmer mig lite… (den osociala personen i mig kommer ta över och jag kommer låsa in mig) Den andre delen vill inte kasta sig in i något, för tar jag vilket jobb som helst kommer jag ÄNNU en gång bli ny på jobbet igen när jag hittar det jobbet jag vill ha och tillföra mer stress.  Det är beroende på vilken del av mig som har mest utrymme för dagen som bestämmer hur jag tänker för dagen.

Just idag så är den andre delen inkopplad – idag vill jag ta min tid – vill inte kasta mig in i något.  Just idag känner jag mig fruktansvärt stressad för att fortsätta hoppa runt på olika arbetsplatser. Imorgon kanske jag tänker annorlunda, imorgon kanske jag känner mig mer stressad för att jag kommer vara hemma, utan jobb. Jag inser att båda dessa situationer kommer byta av varandra

Denna vecka till exempel – jag har varit så långt ner i skorna att jag inte orkat gå ur sängen. Från sängen till soffan.  Inte sjuk  – utan mer själsligt sjuk.  Orkar helt enkelt inte med jobbet och då har jag bara denna och nästa vecka kvar innan min arbetslösa tid börjar.

Det kanske inte är så konstigt att jag faktiskt denna sommar valt att trycka på att vi behöver utomlandsresan för mig och Jazz, han är ju annats den som vill ha denna sorts semester, jag är mer den som tycker att varför åka utomlands under vår sommarperiod.  Att jag annars vill ha liv, rörelse, sol, bad och shopping på min semester medans denna gång så är jag nöjd med sol, bad, lugn och ro med Jazz.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s