Vilken tur…  

Vaknar av informationen om Stadskuppen i Turkiet. Vart är denna värld på väg?  Det har ju hänt saker förut så att säga att det var bättre förr är för naivt. Men det händer saker mer oftare nu på något sätt… eller så är det för att vi har en så snabb nyhetsflöde som gör att det känns så.

Känns som tur (känns futtigt tänkt med tanke på att folk lever där) att vi valde att inte ens titta på resor i Turkiet. Nu har Jazz alltid tveksam mot resor till det landet men man kommer inte från att det alltid varit billigare att åka dit än typ Grekland.  

Jag hade varit hur deppig som helst om vår resa hade fått ställts in. Nog för de får tillbaka full återbetalning men man har just sånt sug att komma iväg. 

Jag hade en fin kväll med Junior på balkongen med en varsin öl och pratade. O pratade och pratade. Han berättade hur han känner sig… Nedstämd,irriterad o känner inte igen sig.  Jag förklarar hur jag fungerar. Att jag ibland har sådana känslor o att man har svårt att peka på varför man känner som man gör.  Att jag tror att hans känsla beror på hur hans liv ser ut nu. Slut med flickvännen (vilket han säger att inte är därför för det känns bra) Han jobbar på ett jobb som han stortrivs på och väntar på att han skall få förlängt ett år. Att han efter ett år (sedan studenten) vill ha mer stadga i sitt liv.  Han har den senaste månaden varit mest hos sin andra familj då jobbet är i närheten och det har ju annars varit jobbigt men varit bra denna gång.  Att ha familj med småsyskon kan ju också gjort att han känner sig instängd och påverka humöret och känsla trots att han tycker det går bra.  

Han sa att han skulle landa lite här hemma tills på måndag då han åker tillbaka dit då han skall jobba på tisdag. 
Ett par timmar på balkongen där han berättade med leende om sitt jobb. Att han har ett jobb som han trivs med, tjänar bra med pengar (jämfört med småpengarna han fått in på säljjobbet innan) Att se honom leende berättar hur han och en kompis planerar en tripp i augusti september – till London. Hur han ändå frågar om min o Jazz resa o säger att jag verkligen är värd den resan. 

Min stora lilla kille.   ❤

Annonser

2 thoughts on “Vilken tur…  

  1. Härligt (för er båda, tror jag 😉 ) att han kan prata med dig om såna svåra saker. Inte självklart, särskilt inte för killar. I alla åldrar… fast speciellt i den åldern. Grattis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s