Galet.  Helt galet. 

Vi hade häromdagen ännu ett fel med pannan, jag fick sitta o sms:a mina grannar för att säkerställa att vi kollade allt innan Jazz ringde elektrikern.  Och att se till att någon var hemma när snubben kom förbi på em…. men nu e pannan igång igen o elementen funkar igen.  Jazz fick gå upp till grannen som bor längst upp, i takvåningen. Hon har antingen kallt som fan eller varmt som fan. Jag har hela tiden varit nyfiken på hur hennes lya ser ut.  Hon har en 2a o som en takvåning så jag har gissat mig till att hon har snedtak däruppe.  Jag har förut sagt till Jazz att jag skulle gärna ha en takvåning så det gäller att vara framme om hon skulle få för sig att flytta. (med strulet vi haft med pannan o brist på värme får man ju hoppas att hon tids nog vill flytta.  😎) Hursomhelst. Jazz var upp o hjälpte henne med element som inte funkade o när han kom ner var han lyrisk.  Lyan var tydligen jättefin.  Snedtak ja, en stor 2a med öppen planlösning . Dock inte badkar o ingen öppen spis.  Men sa att jag kunde avstå för det för att få takvåning. Haha. Tids nog kommer ju junior flytta med o då behöver vi ju inte en trea… Då är det bara att komma fram till att hon skall förstå att hon vill flytta.   Hihi 

Men… På tal om annan bostad… ni som bor i Sthlm blir ju kanske inte så förvånad men annars…. Detta hus… Ligger ilofs mitt inne i stan, centralt. (junior bodde ju i det området för några år sen med sina andra familj, jättefint område). Detta hus…. Har den nya ägaren betalt….. Drumvirvel. 


Elva.  Freakin  Miljoner.  

Amen hallåååååååååååå.  Galet.  Helt galet.  

Annonser

Som tur var….. 

Så hade en av kollegorna en s.k vetekudde liggandes som jag använde frenetiskt idag.  Det var lite bättre än igår men hade fortfarande jäkligt ont… Magen är dock okey.  👍

Sen hem…. O jag är ensam hemma ikväll… jazz är uppåt landet o Junior jobbar.  Jag håller på o tvättar o sen fått för mig att jag skall utmana mina smaklökar.  Jag som är rädd för varma grönsaker o framför allt KÅL.  Huuuugha.  Men hörde att det skall vara gott att göra ”grönkålschips”… Sagt o gjort så köptes en påse grönkål hem.  Har ALDRIG hänt förut men någongång skall väl vara den första.  Så nu står de i ugnen efter att jag ”masserat” den med olja o salt.   Det luktar inte så gott här hemma dock.  Bläääää. Men de skall ju kallna sen ändå.  Vem vet.  Det är ju ”nyttiga snacks” om inte annat.  


O sen ligger jag här på soffan o bara slappar.  

Att ha en gammal kropp. 

Jag har legat o haft ont i magen efter att fått stå upp hela eftermiddagen på jobbet.  När det började släppa började nästa grej… Ont i nacken och axel.  Så det var bara att flytta på värmedynan från magen till min nacke/axel. 

Fan oxå… Krämporna kommer smygande.  

Nåt som känns bra i alla fall är att det inte är helt galet när det gäller semestertrippen, väninnan som jag pratade med i lördags om vad som hänt har snackat lite med sin snubbe o hon tror att det inte blir nån resa för dem.. pengarna saknas för hennes snubbe.. ett steg närmre en tripp för mig i så fall, tillsammans.med henne.  

Jag skulle aldrig.våga åka själv, funderar på att fråga Junior om det inte blir nåt med väninnan.  Eller så får jag väl annonsera på Facebook bland kompisar. Nån kanske hänger på.  Haha. 

Ajaj


Nej…. Jag är inte gravid utan jag har nog fått en SJUUUUUUUKT uppblåst mage av maten som jag ätit idag o igår.  En vegetarisk rätt, halloumistroganoff med massor av lök.  Jag som inte ens var känslig för speciell föda när jag led av gallstensanfall. 

Jag skulle egentligen gå och träna med TaP men fick avboka så nu ligger jag här på soffan med värmefilten.  

Ögonmått? Nejvaddå? …. Skulle skära en bit på 500gr.  Kaboom.  

Att tanka på med härlig energi

Junior kom upp idag, frågade om tvättid och gick ner och slängde i en maskin, dock sina arbetskläder men skönt ändå att han tar ansvar själv för sina saker. Sen frågar han om VI kunde åka till köpcentrumet o shoppa lite och fika. Jag var i behov av nya träningskläder så självklart blev min tanke.. hade redan innan tänkt att jag skulle bege mig ut o kolla lite.  Vi åker iväg o jag frågar inte ens Jazz utan lämnar honom hemma.  Har lite för svårt för vår sits just nu så detta är enda sättet som jag kan förmedla att det är galet.. förutom mitt meddelande igår då. 

Hittar 2 toppar på Stadium för 99 spänn styck. Junior som tränat nästan hela sitt liv säger att detta är bästa märket. Lite förvånad över färgerna, jag som är rädd för färger o allt.  😎

Vi fikar o vi pratar om jobb och livet. Är så glad att jag har sån fin son. 

Vi shoppar lite mer innan vi åker hem. Förbi Rusta för att köpa shampoo o naturligtvis kommer jag ut med lite annat.  Jag är ju rädd för färger som jag sagt… Mina turkosa kuddar byts ut mot gråa. O en ny grå pläd.  

Väl hemma igen… Pratat med en annan barndomsvän som är en av dem som sagt upp bekantskapen med den jag åkte i luven med igår ,  hon är inte förvånad över vår gamle väns fasoner.. o hon kan tänka sig ta en sista minuten resa.. beroende på en tripp blir av eller ej med sin kille. Det var väl inte helt klart där ännu. 

Så kanske kommer jag iväg ändå..  kanske.  

När besvikelsen drar i en. 

Att igår var en pissdag är bara förnamnet.  Innan samtalet med barndomsvännen så vaknade jag och gick upp för att få till jobbet och fick sånr anfall av besvikelse att mina familjemedlemmar skall tacka gudarna att de inte varit hemma.  När man gång på gång på gång tar upp problemet, dessutom ett stort problem och ingen av dem lyssnar, eller Jo.. då när jag säger det o sen går det 2 veckor så är det likadant igen.  Det stora problemet är att det bara är jag som städar och plockar här hemma.  Jag har bett, bönat, skrikit, gråtit osv… Men icke. Det är tydligen min kvinnliga lott här hemma.  O Jazz är faktiskt värst, mycket värre än Junior. Junior försöker ändå att komma ihåg och gör sitt bästa. Honom hotade jag ju för några år sen om ”böter”  och då fixade han det långt framöver. Nej, nu faller han tillbaka när han ser att Jazz skiter i att plocka bort efter sig.  

Igår morse vaknade jag till detta. 


Jag SKULLE ha fixat mat till jobbet med fick istället ta med mig en hög med frukt för mer hann jag inte då jag fick plocka in en del av disken i diskmaskinen för att starta den, skriva 2 sms med 2 sanningar.  Till Junior skrev jag att antingen får han flytta hemifrån, betala mig 1000 kr extra i månaden för att jag plockar efter honom eller skärpa sig.  Jag skrev att jag var jättebesviken och framförallt ledsen för hans o Jazz beteende när de sårar mig så.  Till Jazz skrev jag att jag orkar inte mer, att jag flyttar för tydligen så ger han blanka fan i att han gör mig ledsen gång på gång på gång.  Eller så får han stå för hyran så tar jag hand om ALL markservice, för jag är tydligen en hemhjälp här hemma.  

Åkte till jobbet o var på sånt dåligt humör , pratar med några kollegor med familj o TYVÄRR så verkar det vara ett känt fenomen. En kvinnas plats är tydligen i hemmet där hon MÅSTE vara den där TJATIGA personen. Och säg för fasiken inte att det är svårt att ändra en invand handling, att det är svårt att lära gamla hundar att sitta.  Jobbrelarerat så får man ju mellan varven ändra sina arbetsrutiner o det gör man ju utan problem, lite gnäll ja men man gör det.  Hemmets sysslor ÄR ju jobb. 

Det hade varit så jäkla mycket lättare om han kunde påtala vad han gör istället så jag kunde förstå att detta ÄR min plats. Men icke. Min Jazz är ju tyst som muren.  Så vad skall man göra liksom? 

Mailade med min gamle kollega (som gått o blivit en privat vän, henne vi hämtade ved från) Hennes svar var ett skratt typ.. o att hon är ARBETSLEDARE hemma. Att det är enda sättet att få det fungera.  Men jag VIll ju inte vara sån… Jag vill känna att folk kan tänka själv. ELLER att han säger till mig rakt o tydligt att det är så han vill att jag skall göra. (ellrr.. tror inte jag hade gillat det heller efter ett tag) 

Det går några timmar o jag lugnat ner mig o mitt dåliga samvete börjar dra i mig.. skickar ett sms var till dem då jag inte fått något svar.. först till Junior eftersom jag blir orolig för han har ju dessutom de sista 2veckorna mått psykiskt dåligt så jag blir orolig.. skickar ett sms där jag skriver att jag lugnat ner mig men att problemet kvarstår o att jag ändå vill att han hjälper till hemma. Kram kram.  Typ.  Får svar strax därefter med bland annat ”det är klart mamma att det INTE är okey med att det är så här”….. Till Jazz skrev jag något liknande.  Honom fick jag inte ett svar alls. Jag tänker att han gör som han alltid gör när jag är arg… Väntar ut mig.. tills jag lugnat ner mig o typ glömmer problemet.  Jag tänker att han kommer hem o trevar sig fram, kanske tar upp problemet, kanske börjar plocka osv… När han kommer hem så går han in i hallen, plockar med sig en lapp för att hämta en sak på posten, frågar om jag vill ha nåt från affären o går… Förstår att han är ”sårad” men det är jag oftare än han… Jag plockar bort min kaffekopp och går in  i sovrummet o lägger mig o kollar på Netflix.  2 ggr kommer han in i sovrummet, en gång för att fråga om jag vill ha kaffe, nejtack, o andra för att lägga mobilen på laddning.  Jag säger inget.  Tänker desto mer.  

Somnar… O vaknar 5.35 med värk i kroppen, märks att man lade sig i sängen 19.30. Uppe o dricker kaffe.  Det första jag ser i vardagsrummet. 

Precis till vänster om tv-möbeln har det från Jazz fyllde år (14 dagar sedan)  stått 2 pärmar som han flyttade ut från skåpet för han skulle få plats med sitt Xbox som han fick av oss l present. Där har de stått i 2 veckor utan att Jan flyttat på dem. Igårkväll så gjorde han tydligen det. Utan att jag sagt det ja. 

Sitter nu här med mitt kaffe ljus och fina tulpaner o funderar på hur fasiken jag skall fixa upp detta.  Vad skall jag göra för att få till en bättring.  Igår innan han kom hem så trodde jag att vi kanske skulle kunna lösa något utan blodvite. Nu känns det som det kan bli några jobbiga veckor framöver… Att jag spelar ett högt spel med tanke på vad jag kanske får fram. Jazz är så bra på SÅ många sätt men detta är han rent ut sagt URUSEL på… Jag kan ju inte få honom att göra saker med att be honom om det.  För när jag är lugn så tror han ju att allt är ok igen. Planen är därför att INTE vara den som ”kryper tillbaka”. Jag skall fortsätta vara denna kalla människa som inte pratar med honom förutom vid tilltal. Så kan vi gå här som 2 främlingar i samma hem.  För det är så det känns när det alltid är jag som tar upp problemen som dyker upp… O vad är meningen med att ta upp problem om den andra alltid skiter i dem? 

Så… Han vet inte nåt om barndomsvännens beslut igår.  

Jag tänker på hur jag 3ggr förra veckan skickar ett sms till Jazz o frågar om jag skall hämta honom efter jobbet för att han skall slippa spårvagnar och bussar, hur jag häromdagen sa att vi kanske kunde bruncha idag (lördag) för jag vet ju hur mycket HAN gillar det…. Detta kan han ju glömma nu. Nu skall jag bli en grinig bitch.för det är ju tydligt att det är en sån han vill ha.  

Den enda som var rakryggad tog på sig sin del var Junior.  Som jag uppfostrat. 💕 

Let THE game begin. 

Fy 

Fy va besviken jag är… Nyss pratat med barndomsvännen o nu kom det fram att det inte blir en tripp för oss. Det har ”dykt upp annat”… Så jag sa snabbt att nu lägger jag på sa hejdå o lade på. Hörde henne ropa i luren men kände att jag var så besviken att jag hade blivit arg så jag tog det bästa beslutet, att lägga på innan jag blev riktigt arg.  

Där fick jag för att jag tagit semester, sålt fonder för att få ihop pengar snabbt och framförallt sett fram emot detta…Suck.