Jomenvisstsörru

Var till VC igår igen… Att jobba blev ohållbart med min hosta. Kallsvettas, hjärtklappning. Begynnande  svimanfall gjorde att jag ringde VC o fick en ny tid på förmiddagen

Tråkiga väntrum gör ju att man känner sig ännu sämre 😕


Jag ville ha en ny hostmedicin så jag kunde få sova i alla fall. (natten till igår fick jag 30 minuters sömn)  Samma vårdcentral men annan läkare, hon lyssnar på lungor och hjärtat och när jag återberättar om händelsen med smärtor och ambulansfärd så säger hon att alla hostmediciner för typ rethosta har samma biverkningar såsom morfin och efedrin så det är ingen vits då jag drabbades så av biverkningarna. Nej, vila och receptfria preparat blev svaret. 

Så nu är jag sjukskriven ytterligare en vecka.  

Blir en lovely lön nästa månad.  NOT

Kurerandet fortsätter.. med hjälp av djävulen. 

Helgen har gått i kurerandets tecken där jag bara vilat och tagit lugnt.  

Jag gick ju med i Viktväktarna veckan innan jag blev sjuk, jag vann med att ”viktväkta” en vecka innan min meny av blåbärssoppa, te, och isglass. Ibland överdoserat med smartpoints och ibland underdoserat. På 4 veckor har jag dock gått ner 4 kilo så det får jag vara nöjd med. 

Igår gjorde jag ett test på ”kvällsnacks” som jag hittade på ett viktväktarforum. Bananabites

Skivad banan där man stryker Barebells Hazelnut Cream (en nyttigare variant av Nutella) mellan 2 skivor.  Doppar dem sedan i smält mörk choklad. Sen in i frysen då de smälter rätt kort.  

Grundreceptet var med jordnötssmör vilket jag inte gillar.  



Smakade… Nja… Jag äter ju banan och nötcremen regelbundet vilket jag tycker är godare.  Men skall testa göra detta en gång till, men då med lite flingsalt på.  

Jag Netflixar för fullt och har för tillfället en stor favorit.  Har ni inte sett serien Lucifer så måste ni se den 

Det handlar om Djävulen som kommer ner på jorden och startar en nattklubb. Han kommer i kontakt med en kvinnlig polis och samtidigt som de börjar lösa mordutredningar så börjar han bli intresserad av henne o försöker ligga med henne. Hon är från början inte intresserad utan är väldigt stram.  Han talar alltid sanning och när han pratar om att han är djävulen och om helvetet tror hon hela tiden att det är metaforer.  

I deras resa att hitta skyldiga ställer han frågan till brottslingar (eller vem han än vill ha fram sanningen från) 

I sin egna Entourage har han kvinnliga Maze (Mazikeen) som är en demon som är där för att skydda honom.  Även hans bror, ängeln Amendeil. 

Lucifer är regelbundet sittande i soffan hos en terapeut, Dr Linda som är den enda människan som vet vem han/de är då Lucifer till slut tar beslutet att visa vem han är.  

Skådespelaren Tom Ellis är helt lysande i denna serie.  

Ni bara MÅSTE se denna serie. Klart bästa serien på länge.  👍👍

Förvånansvärt uppåt 

Junior ringde igår och berättade att han hade blivit inkallad till ”högsta chefen” på jobbet.  Ni vet han som lurade junior att skriva på förlängningsanställningen i efterhand då han egentligen skulle haft fast anställning.  Karln berättade att de inte kommer förlänga hans anställning efter december… För att ”företaget” var besviken på honom. 

Junior ställde motfråga om VILKA som var besvikna varpå han svarade till slut att HAN var besviken på junior. Att han ”lajjar omkring” för mycket.  Junior förklarade att även han var besviken på honom och förklarade varför.  

-om du visste mamma hur nära jag var att skälla ut idioten. Men när jag har ett annat jobb skall den fjanten få höra. 

Jag frågade om han inte sade till honom om chefen inte hade koll även när han hade jobbat över, ställt upp och bytt skift för att ställa upp.  Men det hade han inte gjort.  

Han lät förvånansvärt positiv ändå trots detta.. han har ju redan innan tänkt söka sig bort, så han tar detta som att han får den sparken i arslet att göra det nu. 

Så nu får man ännu en gång vara lite orolig innan han skaffar nytt jobb. För utan jobb står han utan pengar. O nu har han ju eget boende så nu kan han inte åka snålskjuts på mamma.  😎

Curlande mamman var ut på af hemsida idag och hittade ett par jobb, likande det han har idag (typ montör i industri) som jag länkade honom.  Han blev väldigt tacksam. 

Nu på morgonen hittade jag ett jobb som ligger några minuter från honom.  Det hade ju varit perfekt. 

Att det aldrig få bli lungt.  😕

… men vill livet fortsätta kn**la mig i röven. 

Junior är på väg hem från Stockholm, dit han åkte för att göra testerna inför GMU… Fick veta via morsan min (junior hade sms:at med min systerdotter) att han inte klarat testerna. Han hade inte blivit godkänd av psykologen. 

Hur och vad han gjort har jag inte fått svar på ännu. Vi har haft sms-kontakt. Jag blev ju väldigt orolig med tanke på hur allt varit det sista året… Men jag behövde inte oroa mig 

Han berättar att han imorgon skall köra igång med Kickboxningen igen och sedan undersöka andra vägar till sin dröm. 

Han berättade att han och morfar igår efter testet hade åkt till kusinens grav, ni vet Han som blev dödad i vintras.  

– man får lite perspektiv på livet då Mamma 

Min kloka, fina down-to-earth son. 💕

Ibland så går det fort. 

Jag har knappt skrivit sista inlägget om Juniors planer innan han ringde o berättade att han idag skulle åka upp till Stockholm för att göra tester… Fysiska och psykiska tester för Försvarsmakten

Detta är utbildningen han därefter skall söka. 

Han skall efter godkänd test söka utbildningen som Amfibiesoldat. 

Så just nu sitter han på tåget till Stockholm där han sen skall bo hos morfar för att sedan åka till stället där han skall göra testet. 

Han är taggad som faaaaaan just nu 

Sen pratade jag med syrran som även hon funderar på att förändra sitt liv. Hon har planer på att separera från sin sambo som hon har varit ihop med i ca 25 år 

Morsan berättade förrförra veckan att syster lever i ett väldigt kärlekslöst förhållande.  Morsan har ju varit där hur många gånger som helst för att spendera tid med syster o min systerdotter.  Morsan vet inte vad syrran planerar än dock. 

Hon pratar om att de inte gör något alls tillsammans.  

– Se dig o Jazz till exempel, ni går på konserter, ni går ut och äter, åker på SPA-weekends. Ni träffar kompisar.  

Jag sa till henne att allt är inte guld som glimmar, att jag o Jazz iofs har det bra för det mesta men att även jag önskade att jag kunde ändra på olika saker på honom med… Att man aldrig kommer bli helt nöjd, det kommer alltid finnas något som man önskar mer av. Jag saknar till exempel pratet. Men man får ge o ta. 

Att göra förändring. 

Junior mår just nu väldigt bra.  Han lade ner pillren han fick och ändrade sin livsstil istället.  Sedan dess har han slutat dricka (detta är tillfälligt är jag helt övertygad om),  han har slutat röka (tack gode gud för detta) Han har börjat ta tag i träningen.. börjat gå till gymmet och även springer hemma i området där han bor.  

Häromdagen berättade han om sin livsplan, han skall ta upp kickboxningen igen, han har tagit kontakt med sin gamla tränare för att sy upp en plan för hur han skall klara av träningen då han jobbar skift. 

Han jobbar för fullt, fortfarande på sin arbetsplats som behandlade honom som skit (ja högsta hönset där i alla fall) Men nu har han en plan vad han vill göra. 

Förr har han ju alltid varit inne på brandmansyrket, för ett tag sedan berättade att han även vill jobba som polis. Han ville redan för många år sedan ta sig in i dessa yrken via militären.  Så är planen fortfarande, han skall boka en tid med Försvarsmakten för att få mer info om vilka vägar in det finns. Han vill utbilda sig för att sedan kunna ta utlandstjänst.  Förutom mer ”militärinriktningar” så kan han tänka sig en mer vårdinriktning där med. 

Känns så skönt att han vänt sin tidigare dipp. Jag har hela tiden sagt att han måste få mer rutiner i sitt liv, träningen har alltid betytt mycket för honom. 

Skall man göra något så skall man gör det ordentligt. 

Jag var ju sjukskriven hela förra veckan och hade siktet inställd på att börja jobba i måndags… O hur gick det då? Inte så bra. 

Jag hade redan innan flaggat för mig chef att utan röst vore det bra om jag fick jobba som telefonfri tills rösten är tillbaka. Nu är man ju inte helt tyst men slipper ändå de inringande samtalet. Tidigt måndag morgon körde jag Jazz till jobbet o när jag åkte hem för att mellanlanda innan jobbet så var helt slut. Bestämde mig för att stanna hemma in ringde VC för att få en förlängning av sjukskrivningen.  Då jag hade en tid inbokad på onsdag så tyckte de att jag skulle ta den tiden o ta allt på en gång och att doktorn istället satte min sjukskrivning retroaktivt.  

Väl där igår så hörde han bara min röst och sa direkt att han förstod varför jag var där. Han lyssnade på hjärtat och lungorna o kom fram till att jag har luftrörskatarr och stämbandsinflammation. Jag fick sedan hämta ut hostmedicin Cocilana Etyfin plus en antibiotika för mitt öga som var anledningen till varför jag hade den tiden inbokad. 

Jag tar en lugn promenad hem och allt känns bara fint. 

Men.. så helt plötsligt får jag väldigt ont i bröstkorgen. Från början fick jag något anfall på 1 ggn/kvart.. efter en timme blir det mer och mer intensivt. Smärtorna påminner om under den tiden när jag led av gallstensanfall men då jag opererat bort gallblåsan för drygt 10 år sen och jag har inte haft en tillstymmelse till besvär sedan dess.  Till slut blev det ohållbart att jag ringde 112.  Hon tog all info av mig där jag svamlade rätt mycket, förväxlade vart jag bodde till exempel. Svamlade om att jag bodde i Mölndal till exempel, hade inte sån koll på vilken gatuadress jag bodde på.  

Ambulansen kommer, o jag förklarar lite vad som hänt, att jag legat sjuk i över 10 dagar o legat med feber under tiden. Berättar att jag varit på VC på förmiddagen och att denna smärta kom från klarblå himmel.  De såg lite skeptiska ut först då allt lät fint, tills de tog EKG. De skickade iväg det till Östra som tyckte det såg galet ut o jag fick följa med 

Kl 15.30 blev jag inrullad i undersökningsrummet, först kom sjuksköterskan för att ta EKG på mig, sen kom läkaren och förhörde mig om vad som hänt. Han tyckte att min EKG var för mycket avvikande så han ville ta ultraljud på mitt hjärta. Innan han rullade in maskinen så kom sjuksköterskan in för att tappa mig på blod. Test, test test. 

Lite spännande att se hjärtat slå, sista gången var ju när jag kollade Junior i magen för ca 22 år sen. 

Läkaren säger att allt såg fint ut på UL men han var ändå fundersam angående EKG så han ville att jag skulle till Röntgen.  Nu har jag varit på Akuten i 3 timmar o Jazz dyker upp för att hålla mig sällskap. 

Nu blir det en lång väntan på röntgen, 3 timmar innan de rullade in mig dit.  Första gången i en sån ”sängröntgen” 

När den väl var gjord gick det rätt snabbt, det hade varit skiftbyte så en ny läkare som även hon var orolig för min EKG och lyssnade på hjärtat o lungorna med.  

Hon förklarade att smärtan (som nu var borta) var ett gallstensanfall vilket man tydligen kunde få trots att gallblåsa är bortopererad. Jag hade även förhöjda levervärden så hon skickar remiss för att jag skall göra en utredning på detta. Hon skickar även en remiss för mig att göra en hjärtkoll, ett sånt där arbetstest där man får cykla o kolla hjärtat.  Medicin till gallstensanfall om det dyker upp igen.  De förklarade att jag hade legat i 10 dagar gjorde att detta eventuellt kickade igång det.  Mitt matintag har ju typ varit inget under dessa dagar. 

Väl hemma slängde jag i mig lite yoghurt innan jag lade mig.  Jazz stack iväg till jobbet så jag sov själv 

Vaknar 2 timmar av att jag mår dåligt igen… Blev så ledsen… Inte nu igen alltså… Men som tur var så var jag bara illamående, lite kramade av toaholk så gick det över och jag kunde somna om.  

Sov till 8.00 o gick upp.. men hade svårt att äta,  livrädd att jag skall kicka igång något.  

Men nu på eftermiddagen har jag ändå fått i mitt lite nyponsoppa och en smörgås. 

Ja… Men skall man göra något så skall man göra det ordentligt.  😎👍