Att vara tacksam.

Idag har ordet tacksam hamnat i min hjärna vid flertalet tillfällen

Det är så ofta vi människor hamnar i en spiral med att gnälla över småsaker men även andra lite större saker som egentligen inte är hela världen. Såsom saker som en idiot till chef, sin partner som inte förstår en eller inte tar till sig det man säger, ens barn beter sig som om djävulen intagit honom/henne, man gormar och skriker åt medtrafikanter, suckar åt folksamlingar som inte förstår hur man går i en rulltrappa, kryper i kroppen för att kollegor beter sig som ett arsle. Listan kan göras lång.

Det första som kom upp är att det är 20 år sedan diskoteksbranden. En av Juniors dagmammor miste sin dotter i den branden. Jag kommer ihåg det som det var igår. Hennes dotter var en av de sista som de indentifierade, allt pga av en tatuering. De frågade dagmamma om dotter hade en tatuering.. nej svarar hon, de återkom flera gånger med frågan men varje gång nej. Det visade sig att dottern hade haft en sån ”fejktatuering” som bränt fast att de trodde det var en riktig.

Jag både bodde ett område där företalet familjer miste sina barn/syskon och åkte förbi platsen till och från jobbet varje dag.

I flera månader efter den händelsen var det alldeles tyst i spårvagnen när man åkte förbi där, en oerhört stark händelse.

Jag har även haft tankar om just att mista ett barn. Jag gjorde ju det i vecka 26 och även om jag idag har lärt mig leva med det så dyker ju känslorna upp ibland, från ingenstans

Idag så åkte jag förbi Östra Sjukhuset och ser en man komma gående från sjukhuset bärande på en tom barnstol, kan ju finnas massor av anledningar till det men han såg helt knäckt ut.

Jag kommer ihåg det svarta djupet jag hamnade i när det hände mig och Juniors pappa.

Jag tänker på mitt sjukdomsår med hjärtproblem och nu med den jäkla hostan som inte vill släppa mina luftrör, hur jag muttrar och har mig för att den gör mig lite handikappad. Orken är i botten.

Men man blir ju lite trött på sig själv då… vad har jag att gnälla på… Jag har en man som älskar mig

Jag har en Junior som mår bra, lever sitt liv och nöjd med den.

Efter alla år där man letat efter ett tryggt boende så har jag till slut hittat det.

Jag har ett jobb som jag tidvis är jäkligt trött på men som hamnat rätt nu med ny rumsfördelning och nya kollegor. Bättre arbetstider och fördelar kan jag inte hitta, att jobba kommunalt har ju en dålig klang men måste säga att det finns så många fördelar som överträffar det rätt rejält. På måndag-tisdag skall jag på excelkurs till exempel. Något som jag försökt få från flertalet ”privata företag” men som jag aldrig fått. Det skall jag få här i alla fall.

På onsdag skall jag bli firad på jobbet med .. för så gör man.

För snart fyller jag ju 50.

Jag är tacksam att jag fyller 50 men ändå inte känner mig som det. Jag är tacksam att jag inte mossat till mig för mycket. Jag delar fortfarande musiksmak med Junior.

Ett band som vi har gemensamt är Smash Into Pieces. Just Love them.

Jag är en sucker för melodiös rock. O saxofon… Denna låt ger mig båda. 😍 🎧

Jag är tacksam för att jag har hörseln någorlunda intakt. Ett ständigt pipande i mitt högra öra sedan flera år men den hörs bara när det är tyst. Jag lider inte av den.. ännu. Försöker tänka mig för när jag använder hörlurar men ibland kan jag inte låta bli… Högt skall det ju vara. 😍

Jag är tacksam för att det finns Hjälpmedel för synen, då jag har +11 på vänster och +9,5 på höger på mina linser.

Det gör att jag fortfarande njuta av att Läsa en bok.

En ny bok köpt idag när jag var till stan. En pocket för den är lättast att ha med sig i solstolen. För igår läste jag ut senaste delen av Arnhem, skall innan vi reser ha läst ut Eldslandet med Pascal Engman som jag har 1/5 kvar på. Även den inbunden.

Tänkte att jag skulle köpa sista boken av Lars Kepler, men då som ljudbok för den finns ju bara som inbunden.

För…. Nu är det ju inte långt kvar till vår resa… Växlat lite pengar på Forex idag… För snart så

Jag är tacksam att jag KAN fira min 50årsdag utomlands. 😍

Att tänka tillbaka

Igår kväll när Jazz somnat satt jag själv uppe och tittade på en dålig film, min f.d kollega som blivit min nya kollega ringde upp efter att hon kollat om det gick då klockan var 22:30. När vi lade på hade vi pratat i 2 timmar. Hon var lite rund under fötterna och hennes familj sov och hon var pratsjuk. Vi pratade om vårt nuvarande jobb, vårt gamla jobb och även om våra liv med våra partners.

Hon är lyckligt gift sedan 10 år och de är ett sånt par som gör typ ALLT tillsammans, men att hennes make är lite för mycket för att ringa och tjata hem henne när hon är borta. Hon hade varit på 40års firande med en väninna igår och hennes make hade då ringt 5 gånger för att fråga när hon kommer hem. Hon upplever det inte som att han är svartsjuk (och det skulle inte jag heller säga) men han tycker det är jobbigt att vara just ENSAM. Fram till nu så har det inte varit ett problem men nu känner hon det som att han smittar deras 8åriga son som även han börjar bli så. Det vill hon inte att han skall få. Så hon skulle ta ett snack med maken nu på morgonen.

Jag berättade hur jag och Jazz är så lika, att vi ALDRIG ringer varandra på jobbet eller när vi är ute på något. Att det är tur att man ändå hittat en partner som är likadan som sig själv.

Jag hade aldrig pallat att ha det på det sättet som hon har. För hon tolkar det som han saknar henne och jag tolkar ett sånt beteende som att någon skulle övervaka mig.

På grund av att min erfarenhet så blir ju ett sånt agerande den slutsatsen för mig.

Vi börjar prata om svartsjuka och jag berättar min story, en del av den i alla fall och hon har även hon ett sånt i sitt bagage.

Jag berättar för henne att jag än idag inte säger hans namn utan att han går under namnet ”idioten” .. att den relationen skulle jag glädjeligen radera bort helt och hållet. Det finns inget gott alls av den relationen

Därför blir jag lite förvånad när jag idag får upp minnet att idag för 9 år sedan tar jag beslutet att lämna på riktigt.

Jag blir lite nyfiken och börjar läsa på bloggen inläggen från denna tid. Jag blir lite förvånad för jag skriver även om mina tankar på tiden när vi inte bråkar, då är det istället väldigt bra och hur mycket han har lärt mig om kärlek, hur han öppnar sidor hos mig som jag inte visste fanns.

Idag 9 år senare kan jag inte ens komma ihåg de bra delarna ens. Så antingen så levde jag i någon slags bubbla som han byggde upp eller så har jag helt enkelt raderat det från min hjärna.

Jag vet att jag alltid sa (och tänkte) att lika hårt som jag upplevde hat så fick jag uppleva att älska.

Men nu .. kommer jag bara ihåg de dåliga delarna. Ser inte den övriga tiden som rosenskimmrande, bara lugnt.

Minnet är en konstig sak.

Att bjuda på sig själv.

Jag har aldrig varit och kommer aldrig bli den där ”festfixaren”, den som bara Äääääälskar att ha folk hemma. De få gånger jag gör något så är det kul men men inte så kul att jag vill göra sånt ofta.

Under åren som går så har jag och Jazz tänkt oss en inflyttningsfest, en utflyttningsfest, en kräftskiva, en vårfest…ja ni fattar… Men tiden går och inget blir bokat

Men så för några veckor tänkte jag att nu får det helt enkelt planeras något, helst offentligt direkt så det inte finns möjlighet att backa. Sagt och gjort, jag bestämde en lördag i december där vi gör en repris på vår glöggfest som vi hade för 2 år sen.. där vi bjuder på glögg och tilltugg.

Vi har ju sedan dess flyttat upp 2 våningar och vi har så mycket mindre yta men tänkte att jag bjuder in en drös folk för det brukar ju vara en del som tackar nej. Redan inom 48 timmar hade 8 styck tackar ja. För tillfället är det 13 som vill komma och fortfarande är det ett gäng som är på kanske och ett fåtal som tackat nej.

Största problemet nu är sittplatser, vill ju inte att folk skall behöva sitta på golvet. 😎

Men en kompis sa häromdagen att hon har flertalet klappstolar som jag kunde få låna. Ja om det behövs.

Så nu/sen är det bara att fundera på vad vi skall bjuda på, förutom en jäkla massa glögg och sånt 😎

Skall bli kul i alla fall.

Att ha gröna fingrar

Att ha gröna fingrar är något som INTE passar in på mig. Kommer ihåg den personen som bodde i vår lya innan oss, hur det stora ljusa fönstret var full av prunkande växter. Hur växterna älskade detta fönster som hon sa. Ja inte mina växter i alla fall, inte ens de nyinköpta som ersatte de väldigt döda växterna.

Något som jag däremot brukar kunna hålla levande är orkidéer, kanske för de just skall ha lite vatten.

För några veckor sedan var typ alla i en sånt skick att det inte var en blomma. Tänkte då att göra rent i krukan, rensa bort det mesta. Och vips så börjar det hända saker

Men…. man får vara försiktig hur man hanterar så man inte har sönder nån.

Ja. Jag får väl bli orkidée-tanten då. 😎😂

När man väntar på något gott.

I somras hittade jag ju en klänning som blivit väl använd då den passar mig ypperligt

Såg att denna modell fanns i lite olika andra färger och mönster, där en av dem var en som jag verkligen ville ha men den har varit slutsåld så länge.

Idag kom den. Jippie.

Jag måste bara komma över den där tröskeln med strumpbyxor eller ”leggings” för just nu använder jag bara mina klänningar och kjolar i lång modell så jag kan gå barbent. 😂

Ska bara…..

Junior planerar.

Junior har ju verkligen bestämt sig för att stanna på andra sidan, jobb verkar ju finnas så fort han är klar med utbildningen i januari. Just nu har han ju ett boende bestående av inneboende men nu börjar han ju fundera på en ”riktig” lägenhet.

Jag satt tidigare idag och kollade upp hyresbolag i Märstaområdet då företaget är där och att han bor där nu, han trivs dessutom i området säger han så det är där han tänker sig stanna.

Han bad om hjälp med att leta rätt på just bolag som har hyresrättar, då helst med sådana som har egna köer, inte sån som vi har här i Gbg, boplats där alla kommunala och större bolag har sina lägenheter genom. När han är så ny där får han ju vänta i år innan han får lya i så fall.

Jag hittade Sigtunabostäder och som har en bra grej som jag blev förvånad av. Det verkar som de är måna om att ta hand om sina ungdomar.

Fördelen med junior är att han inte är sån att han är sån som vill ha en lya i bästa-bästa stället, han är uppvuxen i ”slumställe” så han räds inte för sämre områden. Just nu tror jag bara att det är en lya han vill ha, sen kan den ligga precis var som helst.

Jag kan ju inte till områden alls däruppe så jag har ju enbart kollat Märsta, så är det någon som vet mer hur områden är däruppe och kan tipsa om så hojta till. Områden eller bra bostadsbolag.

Ju förr han kommer in i en egen lya så kan jag åka dit och hälsa på, att inte behöva bo på hotell utan hälsa på HONOM.

Han skulle hem efter jobbet och kollat hemsidan, anmäla sig och åka dit på fredag och presentera sig

– Jag skall tjöta till mig en lya 😤