En sorgsen dag blandat med skratt

En mycket konstigt dag igår. Får ett meddelande på Messenger av min ”styvsyster” att jag skall ringa hennes mamma så snart jag kan, tillsammans med ett hjärta. Jag förstår direkt.

Ringer upp pappas fru och hon berättar att pappa dog tidigare på morgonen.

Hon berättar att hans hjärta gett upp till slut. Han har lurat döden fler än någon jag känner så även om det kom som en chock så var man ändå inte förvånad. Vi säger att vi skall hålla kontakten och lägger på. Jag ringer upp Junior och berättar och just där och då så känner jag min strupe strypa syret på något sätt, kan inte andas och börjar gråta, säger frågande ”varför reagerar jag så här, varför blir jag så ledsen?” Det jag tänker på är att vi egentligen inte haft någon kontakt på över 10 år, förutom att jag i samband med att Juniors ”plastkusin” begravdes skickade ett mess till honom att jag förstått att de båda bett Junior om hjärtlig förlåtelse hur de kunde behandla honom som de gjorde, att de faktiskt stod för sitt fel och bad om förlåtelse och att Junior förlät.. då förlät jag med.

Det är jag så oerhört glad för idag. Detta gjorde att vi blev kompisar på FB, att vi önskade varandra grattis och god jul osv, han gillade ofta mina inlägg osv.

När jag började gråta i telefon så säger Junior

– Men det är ju klart att du är ledsen mamma, det är din Pappa som dött. 💕

Sen säger han att ”Nu får morfar träffa X”. (x är ju Juniors ”plastkusin” som blev skjuten förra året)

Han frågar om jag vill att han skall komma men jag känner mig okey och säger tack men att jag klarade mig. Jag ringde Jazz och berättar och även han frågar om han skall åka hem från jobbet, svarar honom samma sak och att vi ses senare.

Jag har då bara fått i mig en kopp kaffe och känner att jag vill ut. Tar på mig kläder och går ut.

Jag går där i skogen och gråter vartannat om ler åt mina minnen som jag har. Tänker att han är en stor anledning till hur jag är idag. Vissa saker har tar lång tid att sättas hos mig. Mitt sätt att idag vara lugn, inte brusa upp för minsta lilla, vikten av att samtal framför bråk.

Samtidigt som jag går där och andas den friska krispiga luften, ser solen mellan träden så slås jag över naturens makt. Hur viktigt det var för mig att komma ut i naturen med känslorna som jag har.

När jag kommer hem så är jag för orolig i kroppen, går ner i förrådet och hämtar upp mina kassar med fotografier, plockar ihop återvinning och börjar plocka här hemma. Då ringer Junior, han och pappa är på väg till besiktningen av hans/min bil och den hade stendött på vägen, de kunde rulla av motorvägen i alla fall. Jag sätter mig i bilen, åker förbi och köper bogserlina och åker till dem. Spenderar tid med dem där, han kör min nuvarande bil och jag rattar Juniors bil och vi tar oss hemåt dem. Väl där (vilken jäkla Pärs.. haha) så bjuder han på kaffe. Väl hemma hos dem är styvmamma och Juniors 2 småsyskon. Massa prat och mycket skratt under dryga timmen innan jag åker hemåt.

Ser att pappas fru ringt igen så jag ringer upp henne när jag kom hem. Hon ville berätta lite mer om vad som hänt. Här kommer hennes erfarenhet som läkare som hon jobbade som under sina verksamma liv. Vikten av att dela med sig hur allt gått till.

Hon berättar att pappa varit väldigt trött under julen men då han förut varit det men det varit en dipp så hade hon låtit honom vila så mycket de kunnat. Inte mycket till jul då de fortfarande brottas över att barnbarnets död förra året. De hade tagit det väldigt lugnt. Torsdag kväll hade han velat tittar på ett program med Elvis men inte hade orkat.. blivit lite irriterad

-det är ju för jävligt att jag inte ens skall orka titta på Elvis

Hans fru hade sagt till honom att han kan se det en annan gång, när han känner sig bättre.

Han hade även de sista dagarna sagt

– jag tror fasiken att den här gamla gubben börjar se slutet nu.

Min pappa var en person som använde humorn till mycket, för att hantera svåra stunder.

Hon berättar att hon frågade om de skulle åka till sjukhuset men han hade sagt nej, han vill inte ligga på sjukhuset över nyår.

– ia, det jag tänker på är att han kanske hade levt idag om jag hade propsat på att åka in till sjukhusets.

Jag säger att det skall hon inte tänka så, att det inte är säkert att han hade klarat det ändå, att han fick dö hemma i sin egna säng.

Han fick sitt första hjärtproblem vid 40 års ålder och och blev sjukpensionär innan 50 år, har opererat hjärtat flera gånger, åkt på hjärnproppar, fått prostatacancer så hans liv har inte alltid varit en dans på rosor.

Hon berättar att han pratat mycket om mig och Junior de sista dagarna, att hon tror att han känt på sig att slutet var nära. Han hade även pratat om ”vita brevet” vad jag förstår är ett sätt att förmedla hur han vill att begravningen skulle bli. Hon hade sagt till honom att hon skall se till att hämta hem 2 ex av den, en till dem var. Men sa till mig att just den delen behövdes inte för de har pratat mycket om hur de vill ha det.

Han hade gått och lagt sig på kvällen, läst lite och sedan somnat. Hon berättar att hon hörde honom på morgonen och hon förstod direkt att det var något som hände, slänger sig upp på andra sidan och förstår att hjärtat slutat slå, börja HLR efter att hon ringt 112, de kom ganska snabbt och tog över. I dryga timmen höll de på med honom med hjärtstartare och adrenalin utan att lyckas få igång honom. Hon hade ringt dottern (mamman till den dödade sonen) som kom springande och var med henne då.

Nu är det jul och nyårsledigt så allt är stängt.. ”jag får inte ens åka till bårhuset för att säga adjö för ingen jobbar nu, men jag får respektera det” säger hon och säger att vi skall hålla kontakten. Att begravningen nog blir någon gång under januari.

Så här dagen efter så är jag så glad att vi ändå hittade tillbaka till pappa-dotter om än inte som förut. Men att han fick veta att jag förlåtit honom.

💕

7 tankar om “En sorgsen dag blandat med skratt

  1. Livet går i hand med evigheten. Jag känner med er i denna stund av förlust och med hopp om att goda minnerna kan värma ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s