Händer inte mycket

Här hemma händer det inte så mycket. Man jobbar och kommer hem och är trött… Och så om igen

Inte just nu iofs trots att jag gick upp 4:45. Skulle skjutsa Jazz till jobbet då hans bil är på verkstaden. Vi besiktade ju båda bilarna… Och det har kostat. Jazz bil kommer vi få pynta 10 000 för att hämta Ut. Men vill man ha bil så. Suck.

Vårt mars kommer bli skralt. Inga extravaganta sysslor förutom det som redan planerats in.

Jag fortsätter mitt yogande så gott jag kan, i söndags så testade jag att göra det i sovrummet då Darlingen var upptagen i vardagsrummet. Det var lite dåligt med plats men det funkade. Men vi har så varmt i sovrummet så det blev lite jobbigt. Hot Yoga typ. 😂

Nu är det förbjudet med godis och sånt skit i veckorna i alla fall. Helt galet va jobbigt det varit att bryta det. Måste börja fylla min frys med bär igen så jag får in Smoothies i min dagliga intag igen.

För snart är sommaren här. Det går fort nu. 😎. Då får jag börja använda mina klänningar igen och under vintern har det fasiken blivit en bilring till runt magen 😖. Så nu är mitt mission att få ner ”massan” runt det området. 😂

Men nu är det dags att åka till jobbet och beta av dagen.

När man support från oväntat håll.

I takt med att jag pratar högt om hur jag jobbar på mitt ”stressfria” liv och att jag så tydligt proklamerade att jag inte köper skitsnacket på arbetsplatsen så har några kollegor dragit sig till mig.

Min nya kollega, hon som kom till min grupp på vår enhetsdag och sa TACK för att vi tog upp att det är för mycket skitsnack hos oss. Hon flyttade in i ett nytt kontorsrum idag som var tomt för en annan kollega gick i pension förra veckan. Väl där inne skypade hon mig att det var så SKÖNT att komma bort från rummet där hon satt i, för att komma bort från snacket.

I början på veckan fick vi info om våra nya arbetsgrupper som vi starta upp om några veckor. När jag såg grupperna tyckte jag den var lite snedvriden då många av de nya var i en grupp och de gamla var i den andra. Den ”nya” gruppen var även de som har småbarn, lite udda arbetstider så igår kom chefen till mig och frågade om jag kunde byta grupp för att jämna ut det lite. Efter 2 ½ år så räknas jag till de ”gamla”

Då jag och Nygamla kollegan hamnade i olika grupper först och att jag skulle hamna i samma som henne med denna ändring sa jag SJÄLVKLART.

Så strax innan jag skulle gå hem får jag ett meddelande från en av mina kollegor, den enda mannen som vi har på vår avdelning

Jäklar vad glad jag blev av hans Skypemeddelande.

Vi skypade några meddelande innan jag stängde ner datorn. Jag skrev att jag är glad att vi är fler nu som kommer från verkligheten där ute istället för den ”kommunala”synen som finns hos oss. Han höll med mig och att våra gamla kollegor (som enbart jobbat inom kommunen) inte förstår att arbetsbördan inte alls är så tuff som de tror.

Jag blev hur som helst väldigt glad över hans spontana meddelande.

Att förvåna sig själv.

Mitt stressfria år fortsätter och jag förvånar mig själv med att göra saker som jag aldrig tänkt tanken på innan.

Igår till exempel… Så vaknade jag 03:55 och kunde inte somna om, var lite nödig men kände att jag inte ville gå upp för DÅ skulle jag verkligen inte kunna somna om. Klockan 05:00 gick jag upp, bara minuter efter att Jazz åkte till jobbet.

Då dök tanken upp på att jag kanske skulle köra igång lite Yoga .. allt för att hamna i en rätt balans

Fixade mig en kopp kaffe, tände några ljus som jag ställde på golvet brevid min yogamatta. Vanligtvis så brukar jag ju ha levande ljus på soffbordet men nu tänkte jag lite annorlunda.

Satt där i mörkret, i skenet av tv:n och värmeljusen. Passet i fråga blev favoriten som passar för att locka fram lugnet och rörligheten i kroppen.

När jag var klar så in i duschen och begav mig till jobbet… Och det var då jag förstod varför jag sov så dåligt.

Det var ju fullmåne. 🌕

Lugn helg

Söndag morgon och jag var uppe innan 7. Trots att jag i veckorna verkligen längtar efter att få sova.

Men när kroppen säger ifrån så är det bara att gå upp. Men jag njuter ändå. 😍

Kroppen ja… Jag har fortsatt med min yoga men dock inte varje dag som jag gjorde förut. Märker att yoga för stelheten gör bäst resultat.

Efter den första koppen kaffe rullade jag ut min matta och körde denna.

Min kropp känns som ny precis efteråt. Så helt klart så fungerar yogan för mig. Men tycker inte att min ”ovighet” blivit bättre under dessa veckor men det gör mig inget. Jag känner att det gör nytta i stunden och just det är grejen för mig.

Detta pass gjorde jag igår, den kommer läggas som favorit då den verkligen tog hand om mina problem, rygg, axlar och nacke.

Förutom yogan så skjutsade jag igår Jazz till stan, han skulle på ett möte och när jag kom hem så tog jag tag i städningen. Denna gång så tog jag även tag i att tvätta golven, det var ett tag sen

Jag gillar verkligen min mopp, den som man inte använder moppvatten utan man har medel i skaftet och längst upp har man handtag för att spruta ut det framför moppen. År av att jobba med städmaskiner och städmateriel så man blivit skadad. 😎. Det var länge sen jag städade med just ”moppvatten”.

När jag var igång med städningen så hörde Jazz av sig för att se om jag ville komma ner på stan för att äta lunch, nej blev mitt svar eftersom jag var mitt i städningen. 😂

Men idag skall vi ner på stan, för att gå på bio.

Det blir mitt på dagen då Jazz vill se den i VIP’en och jag vill inte se den som 3D. Då fanns det inte så mycket att välja på.

Så mitt högt förklarande igår till honom att NU är det slut på godisätandet kommer nog fungera dåligt för jag verkligen gillar godis på bio. 😎

Att tillfälligt sabbat mitt stressfria år.

Igår så gick jag i taket på jobbet… På min kollega som jag tränat med och som jag skjutsar hem efter jobbet lite då och då… Den överenskommelse vi har är att jag får en blombukett lite då och då för det.

Dealen är när jag kan köra vägen om henne så gör jag det om hon vill det och skall hem.

I början när vi gjorde den dealen så tyckte jag att en blomma funkar bättre än bensinpengar då det blir en liten omväg för mig, plus att jag inte vill känna mig pressad att alltid köra den vägen, för ibland vill man ju direkt hem.

Jag har dock ledsnat lite då hon vid flertalet gånger utbrustit

– Ohh. Kan du inte IDAG,jag som så gärna hade velat åka med.

Detta säger hon ju så jag skall ta det på skoj, det vet jag.. men när den frasen dyker upp lite för ofta så blir man ju lite less.

I min jakt på stressfri arbetsmiljö för mig själv (vilket går förvånad bra) så jag ju att andra INTE är stressfria… Bland annat denna kollega.

Fick höra av min nygamla kollega att hon hade blivit tokig i måndags när jag inte var där, för att folk drog i henne.

Så igår morse kom kollegan in till mig och frågade om jag hade reagerat hur vår chef uppdelat våra nya grupper… Jo,den ser lite ojämn ut men vi vet ju inte hela bilden, vår chef har nog en plan för detta.

Hon började då dra upp hur Jagjagjag terroriserar hennes med hur Chefen är, hur dålig hon är osv.

Jag tog då upp detta som hände med mig innan jul, om skitsnacket. Ville poängtera att allt snack om hur chefen är inte stämmer. Att hon FAKTISKT bryr sig, att hon var den enda som frågat mig direkt hur jag mått, varför jag varit sjuk så mycket.

När jag pratar om skitsnacket om mig säger hon först

– Det har jag inte hört något om

Efter en stund, efter att jag sagt att om man är orolig för sin kollega så kan man prata med chefen om man inte vill ta det direkt ned kollegan.

– Jag har pratat med chefen,men det var länge sen.

När jag säger att chefen sagt till mig att INGEN har kommit till henne om detta säger hon.

– ja jag pratade med chefen för hon frågade mig.

När jag sagt till henne att det handlar om mitt rykte med tisslandet, att det lätt kan sprida sig om folk inte tänker sig för

– Ja jag har hört flera pratat om detta.

DÅ GICK JAG I TAKET!!!!

Höjde rösten rejält att jag tycker det är sjukt dåligt av henne att varken prata med mig, eller chefen eller helt enkelt säga ifrån när folk pratade om mig.

Hon såg helt paff och väldigt skamsen ut

Jag säger till henne att hon är den som stått mig närmast och den som jag trott varit på min sida. Men tydligen inte.

Att detta jävla skitsnacket på avdelningen är sjuk. Hon försöker förklara att hon i sin grupp hade tagit upp det på vår enhetsdag. Där förstod jag att hon stod och ljög för mig, för den nya kollegan som kom samtidigt som nygamla kollega berättade ju att ingen i den gruppen backade henne när hon menade att folk snackade så mycket skit.

Igår var både min nygamla kollega och min rumskamrat hemma och vabbade så jag hade ingen att tjöta med.

Lekstuga som sagt.

Att ha fått en egen dag

Igår var jag ledig och ensam hemma. Förutom tvätt så blev det lite yoga och promenad i solen

Jag hittade en övning gällande andningen som är den som fortfarande är det svåraste, att veta när i sina övningar man skall andas in och när man skall andas ut.

Denna övning, växelvis andning (Anuloma Viloma) skall skapa balans och balans i hjärnhalvorna och skall motverka stress. Jag som lagt in att det skall bli ett stressfritt arbetsår tar till alla tips som finns. 😎

Idag fick jag ringa runt för att få koll på vad det kan kosta mig att byta framruta på min bil.

Så går det när man bara har trafikförsäkring. 🙄 Då får man betala hela kostnaden själv.

Att få dela minnen

Redan vid första musikstråfen igår så började jag gråta.

Elvis var så HAN ❤️

Han var en stor Elvis-fan under alla år. Förutom de 2 psalmerna (nr 249 och 190) så var det Elvismusik som organisten levererade, med stark röst. Det var mycket vackert.

  • Alvays om My mind
  • Love me tender
  • Peace in the valley

Prästen pratade om pappa som vänlig, hjälpsam, fartälskande och humoristisk.

Precis så var det.

På begravningssfikat efteråt så delade vänner och släkt med sig av minnen av honom. Mycket skratt blev det.

Sonen, som höll i hela dagen började berätta om starten när Pappa kom in i hans liv, hur pappa som älskar bilar inte kunde förstå att han inte hade bil, hur skulle han kunna skaffa en vettig tjej om han inte hade det? Han tänker en stund och säger att ”jag har en bil som du kan få…” Och han fick en Peugeot. Flera år senare när pappa och hans fru bodde uppe i Sälen så tog sonen med sig sin nya flickvän (som han sen gifte sig med) Väl där så tyckte pappa att sonen skulle imponera flickvännen med en fin bil, och lånade ut sin Toyota Celica ”en sportig variant” att köra med när de var där uppe. När de sen skulle åka hem så blev ju pappa fundersam, hur skall de komma hem liksom?

– Ni kan få en bil av mig, men ni får gräva ur den ur Snöhögen.

Flera timmar senare hade de grävt fram den, en Honda som de sen kallade Gevalia då den var rostbrun.

Vi skrattade alla när han berättade om detta, då vi alla kände till hans sätt.

Pappas fru berättade lite mer om baksidan av hans sjukdom, att han trots smärta försökte anlägga en mask med leende, kämpade på för fullt. Men sista veckorna var allt annat än kämpande, för det var då som han gav upp… Han ville inte mer, smärtorna tog överhand. Hans år av kämpande var färdigt. Hans största önskan var att dö hemma vilket han fick. ❤️ Och att hon unnar honom att komma bort från smärtan nu och emottagen av Gud där uppe.

Några vänner tog över och berättade om musik.

Jag hade inte tänkt säga något men tog över när hans storebror hade ställt sig upp för att säga något men var så ledsen att han avbröt.

Jag ställer mig alltså upp och improviserade. Först vem jag är, dotter och tar upp lite vad prästen hade sagt, att han var sportintresserad men var inte intresserad av att utöva det, om det inte fanns en motor inblandad.

Hur jag är uppvuxen med Rally, att trots att han antingen var ute i skogarna och körde eller var i garaget och mekade så hade han alltid tid för mig och andra folk.

Hur han kunde styra upp längdskidåkning med varm choklad och ostmackor. Hur vi åkte i skogen tills vi hittade en bra plats där vi kunde sätta oss och äta. Sen åkte hem… Då hade vi ”åkt skidor’

Dagen startade med oro (mingel med folk) fortsatte med gråt och avslutades med skratt.

Och solen sken hela tiden. ☀️

Vila i frid pappa. ❤️