En gång mamma,.alltid mamma.

För det mesta så fungerar det bra att ha Junior på andra sidan Sverige. Jag har ju uppfostrat honom till den unga, självständiga man som han blivit. Så då får man gilla läget att han är långt borta när det kör ihop sig.

Nu kan man verkligen säga att det kört ihop sig och mitt mammahjärta värkte igår.

Sedan Junior flyttade över dit för att plugga, med minimal ersättning så har han ju sett fram emot att det skulle lösa sig. När han fick jobbet på sin praktikplats i februari så blev det att fortsätta leva på vatten och bröd för att han var tvungen att spara ihop till sitt körkort som han skaffade i april. 2 intensivveckor där kortet hamnade på lite över 20 000. 2 veckors obetald ledighet som gör att denna lön blev skral hade han räknat med. Men han kände att det funkar och har jobbat desto mer efter att han kom hem med kortet. I samband med detta flyttade han ut ur sin inneboenderum, flyttade till en lägenhet som han hyr av en sina klasskamrater, hyran går till det dubbla men fortfarande en nivå som han klarar mer än väl. Det som är ett måste är dock bil för lägenheten (som är i samma hus som klasskamraten bor i) ligger utanför stan, en bil är ett måste.

Men även där fanns ju en plan. Han har en bil stående här hemma, min gamla Renault som bara behövdes lagas. Där går jag och Jazz in och säger att den kostnaden löser vi, Jazz bokar tid hos vår verkstadssnubbe, han lånar en lastbil på jobbet som han kan dra upp bilen på och forsla till verkstaden.

Allt detta har vi planerat, Jazz, jag, junior och hans pappa och styvmamma.

Att jag och Jazz väljer att ställa upp på Junior trots att han är 23 är vårt val, att hans pappa och styvmamma tänker annat är deras val.

Det enda som den andra familjen behövde göra (då bilen står hos dem) var att byta till sommardäck eftersom vår verkstad skulle laga den och besiktiga den, då måste vi ha sommardäcken på.

Redan där började de muttra, att vi stressar dem, Junior sitter i Sthlm och kan inte göra det själv utan har verkligen bett sin pappa om hjälp. Han löser det till slut och allt verkar vara i sin ordning.

I söndags får han veta ,när han har varit på en blixtvisit här och varit hos dem under nästa hela dygnet och hjälpt pappa med ett altanbygge…. att pappa har haft nyckeln i bilen hela tiden, batteriet är dött. Jag säger till Junior att be pappa fixa batterier så det funkar när vi skall hämta bilen på torsdag.

Här har jag förstått att här körde det ihop sig. Istället för att pappa själv säger att han gör det,då det är han som sett till att blev så, så börjar han knorra… Om att vi stressar honom, att Junior minsann haft ett halvår på sig att fixa bilen. Junior går i taket för att pappa har erbjudit sig hjälpa honom, junior kan inget om bilar men det kan pappa.

Igår fick jag därför detta.

Jag läser inte detta förrän jag kom hem, igår torsdag när vi (Jazz) styrt upp lånebil, verkstadstid. Juniors pappa visste om att vi skulle hämta bilen på kvällen igår.

Blir alldeles kall, skall ringa upp honom och just då ringer Juniors pappa till mig. Jag svarar men istället för att han är arg/irriterad på deras ev. Kollisionskurs så berättar han att han på onsdagskvällen hade fixat batteriet men nästa problem dök upp

Han har slarvat bort bilnyckeln.

Han lät väldigt uppstressad, han hade sedan några timmar rivit ut hela deras garage (o de har MYCKET saker där)

Jag blir så matt och uppgiven, för det finns enbart en nyckel till bilen.

Vi pratar lite, han skall fortsätta leta men ville meddela så vi inte åker i onödan. Vi väntar någon timme till innan vi avblåser det hela. Utan bilnyckel kan man inte göra ett dugg.

Jag pratat med Junior och han är stressad, jag hör på honom att han mår dåligt över detta. Han MÅSTE ha en bil. Han berättar om bråket han hade med pappa och styvmamma, att de tycker han kräver för mycket och han själv påtalar om hur mycket han hjälpt den genom året. Massa byggen, städning, ta hand om syskonen… Och när han för en gång skull ber om hjälp så får han detta mottagande.

Junior ringer mig 3 gånger till under kvällen och han är så ledsen, så han gråter. Han sitter där borta med ingen lösning för bilen han fått låna mot betalning av hyresvärden skall lämnas tillbaka när maj är slut, han måste ta sig till jobbet och lägenheten på 100 kvadrat har han enbart en 90-säng, byrå, databord och dator. Thats It. Planen var att med månaderna framöver köpa lite blocketvaror för att få ett hem.

På detta mår han dåligt för att jag och Jazz har anordnat detta, jag förklarar att han inte får tänka så, detta är inte HANS fel. Jag mår dåligt för jag hör hur ledsen han är, stressad han är för situationen.

Jag pratar med Juniors pappa, han fortsätter leta, hör på honom att även han är stressad, dåligt samvete för var han ställt till med. Fått styvmamma och sin svärmor vara med och leta.

Junior åker iväg till en kompis, som skall hjälpa honom leta på blocket efter en bil, för pengar han inte har. Jag säger att jag fortfarande kan bistå med 4000, att hittar han bara en bil som är skattad och besiktigad, så han klarar sig tills han fått spara ihop lite mer så funkar det, men att ge pappa över helgen i alla fall.

Jag och Jazz pratar på kvällen, han ser på mig hur jag mår, tycker det är skitjobbigt att junior mår som han gör, långt borta från mig. Så han börjar kolla på blocket för att hitta en bil, till 10 000 klassen som vi kan lösa till honom (men att han får betala av de 6000 som han måste stå för själv)

Sen säger han helt plötsligt… Att han har en annan plan. Att junior helt enkelt får låna min bil under sommaren, ge honom några månader att spara ihop pengar, har bil så kan kommer till jobbet, jag tar Jazz bil och han själv åker kommunalt. I alla fall på em, och jag skjutsar honom till jobbet på mornarna. (kl 5) Jag är ju alltid uppe då ändå. Vi pratar fram och tillbaka om detta och kommer fram till att det funkar för oss. Jag kommer ändå ha 4 veckor mer semester så under 3 månader så kommer det behövas 4 veckors joxande för oss. Vi har gjort det förr när vi enbart hade Renault

Jag ringer upp junior och berättar vad vi kommit fram till. Han vill först inte godta detta, att han sätter oss i knipa, att han är väldigt tacksam för att vi vill göra detta men att han tycker det känns dumt. Jag säger att vi aldrig skulle komma med förslaget om inte vi menade det. Jag hör hur han blir mer och mer lättad medans vi pratar

Vi kommer överens om att ge pappa helgen på sig, hittar han inte nyckeln så hämtar vi bilen nästa vecka och kör den till skroten,på torsdag packar jag min bil med saker som är hans här hemifrån och åker till till Sthlm, stannar till lördag och tar tåget hem sen.

Tanken är i så fall att jag tar med honom till någon typ av second hand i Märstaområdet, kanske han hitta lite möbler där som jag kan köpa åt honom.

Jag skojade med honom att detta är en bra anledning till att jag får komma upp och se hur han bor.

Att jag som mamma är som jag är.. spelar ingen roll att han är ”vuxen” nu.. han kommer alltid vara mitt barn och jag kommer ställa upp på honom. Jazz har samma syn mot sin bror som han hjälpt oerhört mycket. Man skall hjälpa varandra helt enkelt.

Men hatten av för min diamant till Jazz för det är HAN som gör uppoffringen för Junirs skull, åker kommunalt för att få en lösning.

3 tankar om “En gång mamma,.alltid mamma.

  1. Nu hamnade min kommentar i ditt spam för jag hade med två länkar…. men den sista seconhand länkade till Myrorna rent generellt och inte till butiken på Kolargatan 2, 115 42 Stockholm. Den är som ett varuhus. Älskar den butiken! Det finns en Love and Hope på Bristagatan 16 i Märsta med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s