När mor och son tänker samma sak 

De sista dagarna har jag funderat mycket på mina familjemedlemmars agerande.  Igår kväll när jag inte kunde sova bestämde jag mig för att säga upp bekantskapen med mamma, syster och systerdotter.  Jag tänkte att jag bara stänger av, syster min vet ju att jag behöver tid och där behöver jag ju inte göra något speciellt.  Hennes beteende angående vårt möte säger allt.  

Systetdotterns sms där hon var besviken över mitt beteende (när jag faktiskt försvarade henne) satte punkt för vad jag vill.   

Det som var det svåra är mer med mamma eftersom hon bor här i GBG och hon umgås ju med Junior. Men hennes favorisering och att hon ännu en gång tar  min systers  parti var det som satte punkt   Planen är att jag inte hör av mig, jag har ju inte svarat på hennes ”jag är trött på…..-sms” och har heller inte ringt henne igen eller gjort något på hennes FB.  Om/När hon ringer så kan jag förklara hur jag tänker… jag vet att hon ändå kommer sitta i sin offerkofta och inte förstå så därför vill jag inte ens prata med henne, vill inte ha hennes åsikter längre.  

Själv har jag idag tagit bort mamma, syster och Systerdotter på sociala medier.  Vill inte kunna ”smyga in” o kika ens
Jag blir därför lite paff när jag får sms från Junior idag där han ber mig om ursäkt för att han tror att jag skall bli ledsen, då han efter moget övervägande väljer att bryta med mormor och systerdotter. (moster har han ju ingen ”moster-relation” till)  Att denna händelse satte det i fokus.  Att hans mamma blir då dåligt behandlad är inte okej för honom. 

Han skall däremot träffa sin mormor nästa vecka och förklara hur han ser på det hela, tacka för sig och gå ut med huvudet högt.  

Vi har massa sms:ande mellan oss och när jag får ett sms med detta så får jag tårar i ögonen.  

Jag har uppfostrar en fin kille, med hjärtat på rätt ställe.  💕

Vi står samman enade jag och min son.  💕

Annonser

Medgång 

Junior berättade ju för mig i måndags att han fått nytt jobb efter att han slutar på stället han är på idag 

Han ringde idag och berättade att han hade varit och skrivit på pappren, fått arbetskläder och var på väg till nuvarande arbetet för att jobba.  Hans sista dag är nu på måndag och på tisdag börjar han på nya stället.  

Han berättar att bussen som går till och från jobbet är den linjen som går hem till oss här hemma.. ”så nu kommer ni nog se mig lite oftare på en kaffe då och då”.  Slut med 2skift jobbar dagtid med flex.  Går upp 4000 i lön med tydligen. 

Han är så glad och förväntansfull.  

Vi pratade lite om hur livet ibland får en att rulla omkring, ibland med och ibland motgång.  Just nu har han medgång. 

Han har ju dessutom träffat en tjej som han är förälskad i, vilket känns himla kul med tanke på hur rörig hans förra relation var. De bråkade o hon var svartsjuk. 

Denna tjej verkar vara en bra tjej och det skall bli kul och följa deras resa i livet med. 💕 

Love-bombas

Just nu Love-bombas jag av Junior. Han har hört av sig mer än vanligt efter händelsen med syster min.  Hon är ju definitivt inte en favorit för honom. Mest för att ”moster” aldrig varit en del av Juniors liv, med ett intresse alltså.  Så att han är på min sida är ju ingen förvåning precis.  

Vår släkt är inte den mest normala. Min mamma och jag har ju aldrig haft en bra relation under min uppväxt, däremot så har hon varit en mycket närvarande mormor, rättvis och bra. Rättvis håller iofs inte Junior om då han jämför med relationen hon har med min systerdotter.  Eftersom jag alltid har sett hur mamma favorisera min syster så kan jag verkligen inte säga emot honom, upplever han det så, så är det så. Jag själv ser kanske inte att hon favoriserar systerdotter däremot så behandlar hon dem olika.  Det har jag förklarat för Junior att det handlar om att jag och Junior är väldigt självständiga, mest lika mamma/mormor medans min syster och systerdotter är mer ”bortskämda” och lite mer handfallna.  

Jag och Junior är även mer ”lojala”, får man ett förtroende så håller man på det… Den delen tror tydligen inte den delen av dem på för nu är det inte bara relationen med syster som är stukad för min mamma har varit väldigt tyst sedan detta hände.  Jag förklarade vad som hänt, med info att jag hör av mig under helgen som var… Ringer ett par gånger utan svar, hon som trots är pensionär jobbar ju en hel del så jag skickade ett sms i tisdags innan jag hamnade på akuten med mobil med 0 batteri.  När jag startar upp min mobil igen när jag kommer hem så får jag ett drypande sms om att ”hon är så trött på mitt gnällande om min uppväxt”.   Att det är fult gjort av mig att blanda in syster, systetdotter och moster i detta och att jag ändå inte tror på henne och hennes utsaga.   

Jag har inte svarat henne. 

Innan syster lackade ur förra veckan så pratade vi om vår uppväxt, om hur fel beslut vår mor gjort under vår uppväxt.  Vi tycker både att vi har haft dålig uppväxt men på lite olika sätt dock.  När moster dök upp så pratade vi lite om detta, om hur vår mor betett sig angående våra fäder. Syster har ett namn i sina papper men jag har ”fader okänd” Vi pratade lite med moster om hon hade någon annan info vilket hon inte hade.  

När Systerdotter kom så berättade jag lite om vad jag o syster hade pratat om, om vår fadersgestalt (som junior ser som sin morfar) och om vår syn på vår mor.  Jag och syster har hela tiden pratat om hur bra hon är som mormor. 

Med tanke på sms:et jag fick så har någon tjallat för morsan vad jag sagt. Nu är detta ingen nyhet, då jag och mamma haft många samtal under min uppväxt där jag fortfarande står som ett frågetecken.  

Jag berättade för junior och han blev ledsen för min del men han var inte förvånad för han har ju i åtanke när han själv skickade ett väldigt privat och innerligt meddelande till systerdotter när hon mådde dåligt och ville ta livet av sig.  Hon berättar för moster, som berättar för mormor som berättar för mig.  O på det sättet fick han veta att systerdotter hade berättat vad han hade skrivit vilket kan ansåg var väldigt privat.  

– Skit i dem mamma, de kan sitta där och tycka synd om sig själva hela bunten.  Vill de leva i en egna bubbla så får de göra det, jag står bakom dig mamma.  

Mamma vet att Syster betett sig illa mot mig men även mot systerdottern. Men ändå så lägger hon ut hjärtan på hennes FB.  

Dagen efter hamnade jag på akuten, inte ett livstecken från henne.  

– Skit i dem,. Du har DIN familj runt dig mamma. 💕

Jag har ju alltid varit närvarande som moster till min systerdotter, om än på avstånd men jag har alltid varit moster.  

Natten innan jag åkte från syster, när jag låg i soffan och väntade på att tåget skulle gå fick jag ett sms från systerdotter, efter att jag hade skickat ett meddelande till henne att jag älskade henne trots händelsen med hennes mamma.  Hennes svar till mig var att hon VET att jag höll i hennes mamma för att lugna ner henne, men att hon var sårad för att jag sa att hennes mamma var dum i huvudet…

Jäkligt konstigt att hon är sårad för att jag kallar henne dum i huvudet men att det tydligen är helt okey att vilja kasta ut både sin syster och dotter men bara för att hon var full och ”inte kommer ihåg något” så kommer man undan med det.  

Nej fy faaaaan säger jag.  

Så tacksam för Junior och Jazz i mitt liv.   Resten kan dra åt helvete.   

Brott och stress.  

Jag ringde VC kl 8 imorse och gick en akuttid klockan 10. Väl där så är den läkaren som beställde ultraljudsundersökning och arbets-EKG och han hade fått svaret gällande ultraljudet som var helt normalt. Inte en tillstymmelse att något var fel.  

Berättar lite vad som hänt, hur smärtan känns och vad jag själv tror. (muskelbristning). Han lyssnar, känner och säger vad han tror, att det inte alls handlar om muskelbristning utan om revbensbrott.  Han vill ändå ta EKG pga min pågående utredning.  Lägger mig på britsen och låter skötersksn fixar det. 

Det visar sig att han inte kan utesluta att även hjärtat är påverkat. 

– jag är näst intill säker på att hjärtat mår bra, men jag kan inte utesluta detta.  Därför vore det emot min läkaretik att släppa detta.  Jag måste och vill alltså skicka dig med remiss för att göra prover för att eliminera att något hänt sedan sist.  

Sagt och gjort.  Klockan 10.30 går jag innanför dörrarna på Östras Akut med min remiss i handen.  

Kändes lite bakofram att åka till Akuten med en remiss. 🤔

4 ½ timme senare är jag hemma.  Efter att ha suttit på en obekväm stol och glott in i väggen… För självklart så dog mobilen så fort jag gick innanför dörrarna…. O ingen laddkabel i väskan.. o heller inte min jobbmobil. Fasiken va tråkigt. 

Nåt som var rätt kul var ändå när jag sitter i undersökningsrummet för andra gången och väntar på läkaren som skall undersöka mig innan provtagningen. Dörren är lite på glänt och ut genom dörren mitt emot kommer det ut en läkare.  Jag känner igen honom som läkaren som tog emot mig när jag kom med ambulans för 2 ½ månad sedan…. Han tittar på mig… Hajjar till… Funderar och säger 

– har inte vi setts förut? 

Jo… Det har vi, för några månader sedan.  

Han tittar igen… Funderar lite till 

 Säger mitt efternamn som en fråga. 

Jag blir alldeles paff… Skrattar till lite… jooooo det stämmer 

– du kom med ambulans då

– du hade problem med hjärtat.. problem med EKG’et och jag ordinerade utförlig ultraljud och arbets-EKG. 

Jooooo.. jag ser nog ut som ett frågetecken av hans ord och minne.  

– VAD gör du här igen???? 

Jag förklarade att läkaren på VC har skickat vidare mig hit för att ta prover pga att han inte kan utesluta vissa saker. 

Han säger åt mig att vara lugn, att det nog inte är några som helst problem, att jag kommer vara i bra händer hos läkaren ”Martin”. Han säger adjö och går vidare.  

Martin blev en Sherin… Som var hårdhänt, hon tryckte på mina revben så jag Ville slå henne på käften.  

Hon säger det som jag själv trodde, att det inte verkar vara något problem med hjärtat utan att revbensbrottet har stressat hjärtat bara.   Det tar tid och kommer göra ont,. Vila och receptfri ”diclofenak” 

Nu är jag hemma i alla fall… Skall stanna hemma imorgon och sen får vi se.  

Nåt kul dock 

Inte bara deppigheter nu dock, lite bergodalbana med…. Gällande Junior. 

Junior har jobbat på jobbet han är på sedan i januari, företaget som betett sig dåligt mot honom.. eller nja inte företaget men VD som lurade honom på en fast tjänst och skrev fel datum vid hans ”förlängning” fast han skulle fått fast tjänst då. 

Förlängningen är till nu på fredag. 

I fredags som var så hade de julfest, roligaste kvällen i hans liv tydligen, där till och med VD tagit honom åt sidan och pratat gott om honom (VD som dessutom undvikit honom när Junior velat ha ett samtal med honom under flera veckor) 

Häromdagen kollade han skolans antagning gällande utbildningen han hade sökt, dessvärre kom han bara in som reserv på typ 37e plats. Han blev riktigt deppad Jag försökte peppa honom så mycket jag kunde,  att inga problem du löser det. 

Igår innan jag skulle åka till julbordet så hade Junior ringt och han ringer ju bara när han har någonting dåligt eller bra att berätta. Jag ringde upp och han börjar med att berätta att han har sagt upp sitt kontrakt på lägenheten eftersom han inte vet hur han ska få sina pengar 

Vart ska du gå någonstans då?

Ja jag flyttar väl hem till pappa

Just där blev jag tyst…..

Han börjar asgarva och säger att han skojade och berättar att han har fått jobbet, jobbet han sökte för några veckor sedan och han börjar troligen redan på måndag  Ungen har sån jäkla tur ibland. 

Men efter strulet på detta jobb så är han värd detta.  Just nu är han om the top of the world.  

Skadad 

Så här dagarna efter kaoset i så har jag kurerat mig.  Det visade sig att jag skadade mig där uppe.  Det tog lite tid dock att komma fram till varför jag har så ont.  Idag är jag därför hemma och skall jaga akuttid på VC för att få mina aningar bekräftad. 

Kom ju hem fredag och lade mig att vila o kopplade min då lagom onda kropp till händelsen plus dålig sömn. 

Vaknade lördag av smärta i bröstet,  mer knivhugg på vänstra sida av ”dekollletaget” när jag andades. Oroad om lungorna med tanke på min hosta som höll i sig i över 9 veckor. Men med tanke på att jag faktiskt röntgat lungorna när jag var inne akut så lade jag det åt sidan. Min andning är sedan lördag väldigt ytlig då det hugger när jag andas.  

Jag låg ju hela helgen och vilade och då var det ju hanterbart, smärtfyllt men hanterbart.  Nog för hjärtat sitter där någonstans där smärtan fanns men jag var då inte orolig att det var den som bråkade med tanke på alla undersökningar som gjorts av min ”pump”  

Min slutsats var från början att det är en muskelbristning av själva bröstmuskeln. Smärtan hade i söndags även spridit sig till vänstra delen av bröstet och i armhålan.  Även då är kopplingen till bristning och tänkte då att detta är bara att härda ut.  Googlat o fått fram att det kan ta tid.  

Igår åker jag till jobbet 6:45 och tar tag i dagen.  Lite jobbigt blev det ju med tanke på att prata samtidigt som man bara andas ytligt.  Vi hade julbord på Lisebergs inbokat med jobbet och mellan sittningen kl 18 och vi slutade så hade vi lite Glöggmingel. Alla kollegor hade tänkt dricka alkohol, utom jag.  Jag drack kaffe och åt pepparkakor innan jag tog bilen in till stan medans kollegorna tog vagnen in till stan. 

In på Lisebergs för julbordet. Jag hade redan innan tänkt att jag äter och tackar för mig. Men då hade festkommitén planerat in quiz och då ville jag inte banga mitt i. 

Sista 2 timmarna satt jag med sjuka smärtor, blev lite orolig där, tänk om det ÄR något annat? Jag riktigt kallsvettades. Så fort quizet var klart tackade jag för mig och tog mig till bilen. Jag fick med mig en kollega som bor åt mitt håll som jag släppte av på väg hemåt. 

Väl hemma så hade jag så ont att jag inte klarade att böja mig ner för att sätta i sladden för kupevärmare till bilen.  Tog mig upp 3 våningarna, med tårarna rinnande. Väl innanför dörren så fick Jazz hjälpa mig av med stövlarna, hämtade smärtstillande och jag använde även typ Voltaren gel. Tror inte skiten hjälper men kände att jag tar allt jag kan få. 

Lade mig.  Ligger jag på rygg, med en tunn kudde så axlarna ligger mot madrassen så lättade det lite, nu har jag ju jättesvårt att sova på rygg så ett par timmars sömn per natt funkar ju inte i längden.  

Jazz sa till mig innan att vi sa godnatt att jag måste vara hemma idag, det är inte normalt att ha så ont tyckte han.  Jaja.. vi får se när jag vaknar hur det känns.  

Sov oroligt som sagt… Kände även att smärtan rörde sig ut i vänstra armen… Men mer armhålan och utåt på undersidan/ gäddhänget.  

Så när det var dags att gå upp för att åka till jobbet bestämde jag mig för att stanna hemma för att jaga tid för hjälp. Vill inte vara sjukskriven men måste få hjälp med smärtan. 

Jag tror att igår blev det för mycket stående kroppsställning istället för liggande.  Oroad för att jag kanske slitit av muskelfäste snarare än en bristning.  

När jag höll i min syster när hon fick sitt frispel så måste jag ha snedbelastat på något sätt.  

 Det är min diagnostisering

Kaos. 

Detta var verkligen en tripp med ordet ”kaos” i centrum. 

Jag stannade i den staden i 17 timmar  innan jag vände och åkte hem. 

Men, börjar från början 

Vaknade torsdag morgon och möttes av 2 FB-inlägg som hon hade lagt ut under natten.   Först om hosta, penicillin och hosta slem… O den andra att ”Ups, där kom febern” 

Jag skickar ett sms till henne där o frågade om hon hade blivit sjuk med? Hon ringde upp, lät lite rosslig i rösten och sa att hon dagen innan hade kontaktat hennes doktor som skrev ut penicillin för en hosta som hon haft i 9 veckor. (jag själv har ju haft en hemsk hosta en längre tid utan penicillin)  Jag frågar henne rätt ut, men hon säger att jag SJÄLVKLART komma, att hon sjukskrivit sig en vecka för att hon är så dålig, att vi bara får hoppa över ”krogen”… Jag förklarar att krogen var hennes val, men jag var aldrig intresserad av det.  

Efter samtalet så var det bestämt att jag skulle åka.  Fortfarande med en liten dov känsla inombords men jag tryckte bort den.  

Kl 2 var jag där o möttes av henne, vi tar oss till hennes lya, tar en kaffe innan vi tar vi oss till affären för att köpa lite kvällsmat.  

Väl hemma igen så gör vi sallad, värmde piroger, hällde upp vin och satt där vid köksbordet o snackade.  Både skratt och gråt. (syster var väldigt känslig) 

Vi kommer in på vår uppväxt, vi har ju lite olika syn på vår uppväxt men vi är överens om att den var allt annat än bra.  Hon tog upp Juniors relation med sin morfar, jag förklarar att Junior har förlåtit honom för morfar har varit genuint ångerfull   Syster blir nästan lack, vänder det till hur vår pappa betett sig mot oss.  Jag säger till med hårdare röst att det är skillnad på oss o farsan och Junior o sin morfar.  Jag o syster var vuxna när vi bröt med honom, medans Junior var barn o inte hade gjort något.  Hon förstod till slut men jag märkte att det var så mycket HON. Men hon tyckte fortfarande att han var ett svin som betett sig så. (och menade indirekt om hennes sits då). Just då VILLE jag skrika till henne att hon inte skall öppna käften, hon som aldrig brytt sig om sin systerson överhuvudtaget. Jag har varit moster till hennes dotter men hon har absolut inte varit moster till min son.  Jag bestämde mig för att INTE ta upp det.. bäddat för att vi skulle bli osams. 

Hon berättar sen att hon har svårt att leva själv, att inte ha någon att prata med.  Jag säger till henne att hon innan hon flyttade dit hade hon bott ensam i 3 månader, klart det är en omställning.  Att hon måste ge det tid.  Hon träffade ju nån ny snubbe förra helgen… O tydligen är han ”mannen i hennes liv” Jag försöker att inte skälla på henne angående detta utan mer försöka få henne att ta det lugnt.  Mannen bor på denna sida av Sverige o hon säger direkt att hade han bett henne flytta så hade hon sagt ja.  

Under timmarna vi sitter och dricker vin och pratar så pratar hon om sig och sin sits men så fort jag började prata om något annat än henne så tar hon upp telefonen o messade… Sen plingade det i hennes mobil hela tiden och det var massa karlar som messat o hon kan inte lägga ifrån sig mobilen. Jag säger till henne många gånger att nu får hon sluta, för om hon varit ledsen för att hon varit ensam så är jag ju där nu.  

Sen kommer min moster en stund, hon sa redan när hon kom in att UJ vad det luktar Vin här inne… Jojo. Vi hade ju pimplat fram tills dess.  

Vi sitter o tjötar en stund innan hon beter sig hemåt.  

Helt plötsligt så går syster o lägger sig. (o klockan är 21). Okey, full o fin hon behöver sova… Inga problem, men där sitter jag o funderar på vad jag skall göra, för jag vill inte sova klockan 21. Skickar ett sms till Systerdotter som säger att hon kommer förbi en stund. 

Väl på plats så sitter vi i soffan o tjötar, självklart pratar vi ju om hur hennes liv ändrats pga mamma o pappas separation.  När vi sitter där så hör vi Syrran skrika i sovrummet. Arg som ett bi,. Hon har fått för sig att vi sitter och snackar skit om henne. Systerdotter går in i sovrummet och frågar vad hon menar, syster bara gormar. systerdotter blir ledsen och frågar snyftande VAD hon sagt… Då skriker hon 

– STICK!!!!! 

Stick, bara stick, stick. 

Systerdotter gråter hejvilt och försöker få kontakt med sin mamma. Mamman skriker åt oss båda att vi skall sticka, dra osv.  Jag säger till henne att nu får hon skärpa sig men självklart så lyssnar hon inte.  Hon får för sig att hon skall ut.  Här går jag in lugnt och sansat o sa att det kommer hon inte, att hon hellre skall lugna ner sig.  Syster försöker ta sig förbi mig i hallen, jag är ett huvud längre än henne o säger till henne att jag ABSOLUT inte kommer släppa förbi henne. Hon försöker smita förbi mig,. Jag bara parerar henne. Samtidigt så gråter systerdotter och är orolig för sin mamma, o mamman säger till oss att sticka, att vi skall dra.  Till slut får jag nog o tar tag i henne, vill få henne att lugna sig.  Jag håller fast henne och säger samtidigt till henne att lugna ner sig så släpper jag henne.  Syster gallerier, systerdotter skriker och nu även på mig att jag skall släppa hennes mamma.  Jag vill inte släppa iväg henne så aspackad ute utan vill att hon skall lugna ner sig.  Systerdotter skriker fortfarande åt mig att släppa mamman. 

– tar du ansvar för henne om jag släpper henne då så gör jag det.  

Jag släpper henne och syster springer ut med dotter i släptåg.  Sen sitter jag där i 30 minuter,  jag är lugn och bara ”jaha… Det var så här det skulle sluta”. Systerdotter kommer in efter att hon pratat med mamma sin. Min syster vill att jag skall åka hem, jag sa bara att visst, syster skall betala hotell och tågresan hem så åker jag gärna hem.  

Här skickar jag ett sms till Jazz o talar om att jag kommer hem, skickar ett sms till Junior (som avskyr sin moster som han anser är då falsk) Junior ringer upp och jag berättar vad som hänt.  Han tycker det är bra att jag åker hem. ”mamma, du har varit den större människan i denna händelse. Det är hennes Lost” 

Efter en stund kommer syster in, går raka vägen in i sängen och lägger sig, efter henne kommer hennes ex-sambo (systerdotter måste alltså ha ringt sin pappa)   Systerdotter och hennes pappa står där och pratat hur de skall lösa min sängplats under natten, Systerdotter tycker de skall betala hotell, hon ringde ett ställe som skulle kosta 1800spänn som hennes pappa nästan skrek rätt ut om… Jag satt där hela tiden och ruskade på huvudet och spektaklet.  Ex-sambo säger att jag kan följa med dem hem och sova där så skjutsar han mig på morgonen till centralen.  Jag sa till att va fan, jag kan sova på systers soffa och bege mig direkt på morgonkvisten. Tåget gick 07.20.  

Ex-sambo åker iväg, systerdotter är kvar en stund. Hon till och med sitter på golvet i hallen mellan sovrummet och vardagsrummet för att säkerställa att vi inte skulle börja bråka. Jag sa till henne flera gånger att vi inte kommer bråka. Jag har inte varit arg alls under tiden, bara försökt få henne att lugna ner sig.  

Systerdotter går den, klockan är då 00.00, jag lägger mig o sover, vaknar vid 03.10 o sen kunde jag inte somna igen.  Jag klädde på mig vid 6tiden och begav mig till centralen 

Sätter mig där med en kaffe och kollat på folk.  Jag är fortfarande inte arg, bara trött. Jag känner mig förvånansvärt inte upprörd på något sätt, utan mer ”jaha”. Jag tror det har att göra med att vi inte är så tajta, det var ju det som vi skulle göra, att vi skulle hitta en ny plan att vara på, så blev det ju inte. 

När klockan är 8 och jag sitter på tåget får jag ett sms 

– Förlåt. 

Jag blev uppriktigt förvånad, hade inte väntat mig detta alls, jag hade väntat mig att hon skulle tycka det var mitt fel på något sätt.  

Jag svarade att jag uppskattade ursäkten, och att jag ber om ursäkt för att jag höll i henne för hårt.  

Sen får jag 6-7 sms på raken, om att hon har svårt att någon håller fast i henne, om att hon inte kommer ihåg något, att hon med sin Gastric-Op som hon gjorde för massa år inte skall dricka så mycket, att då hon var sjuk plus åt penicillin inte var en bra idé.  Sen får jag ytterligare ett sms med Förlåt, jag älskar dig och hoppas jag kan förlåta henne och att vi kan hitta en plan att umgås framöver.   Jag svarade på det att vi måste låta detta landa och sedan se där efter, plus ett ”ta hand om dig”  Väldigt avståndsmässigt men utan agg.  

Konstigt men jag är inte ens arg. (eller så kommer det senare)

Jag åker hem, jazz hämtar mig på centralen o jag får komma hem till min egna säng.  Kändes så jäkla bra att vara hemma.