Som gubben i lådan

Igårkväll fick jag ett sms från Akilleshälen *förvånad så jag tappade hakan i golvet*… med enbart en länk till ”vår låt” Jag svarar bara med ”haha”… vår konversation har ju aldrig bestått av långa utläggningar, eller rättare sagt att HAN aldrig har haft det.. jag däremot har ju genom årens lopp vänt ut och in på mig själv för att få någon slags jäkla respons.

På mitt svar fick jag ett svar.. ”Nostalgi”… o han har ju så rätt.

Man kan ju inte låta bli att fundera på varför hans sms kom just nu?? 

Jag är inte förvånad…. för jag gillade ett av hans inlägg igår på FB, hans inlägg brukar mest handla om hockey (o Frölunda vann ju igår) … O precis då skrev Jazz finfina ord till mig på FB… Han outade verkligen sina känslor, mitt på min logg.. haha*… Gulliga han, öppet och tydligt om vad han tycker om mig.  (själv är jag ju lite mer feg så… men är fortfarande rädd att slänga mig ut i det hela så att säga. Rädd att när man känner så starkt så snabbt så kanske man tappar de känslorna lika snabbt.. hoppas inte det i alla fall)

Men tillbaka till Akilleshälen…  har sagt det förr o säger det igen… vår historia är över.. men det var en slags kärleks fanatisk historia som spann över ca 10 år. För mig tog det slut när vi ÄNTLIGEN hamnade i bingen ihop… förbannelsen släppte.  Och jag känner det väldigt tydligt nu.  Känslan över sms var självklart att jag är glad att han ändå tänkte på mig men samtidigt.. Jaha?!

Förundrad

Idag så hade Akilleshälens son satt ut en bild på sig själv i hockeyutrustning med sin pappa bredvid och höll om varandra… Min ögon fastnade på Akilleshälen och nästan ryggade tillbaka.. Vart är den otroligt snygga, sexiga karl som jag suktat efter i så många år??  Ja inte var han på bilden inte.. O det fick mig att tänka på vårt sista möte.. det mötet när vi hade sex efter 11 års (!??!?!?)  suktande.  Det är snart ett år sen och jag är förvånad hur lätt jag har släppt honom… Men samtidigt så har jag ju alltid sagt att en rejäl omgång skulle få mig att släppa honom… Det är nog det som är anledningen till varför det tog 11 år tills han lät mig komma dit.

För den eran är över.

Oslagbar

Efter en stund på msn med Akilleshälen o hans skickande av musik (o vi har inte precis samma musiksmak men ibland klickar det) … jag frågar honom vad som hände… vart gick vi till att byta musik.. från samtal??

– Jag vet faktiskt inte….

Sen skickar han över en länk till mig… o jag smälter… igen.

Detta är verkligen vår låt…. eller som han skrev ”inte bara det, den är faktiskt bra, eller så är det så att det är vår låt”

Du är oslagsbar – totalt underbar

Jag sa som det var……

– Nej du är inte den enda jag knullar med….. 

Precis det fick Akilleshälen höra nyss…. haha… det kan han gott ha…  Han är ju fortfarande gift på pappret.. o jag tror inte ens jag vill ha ensamrätt på honom. Inte i detta läge alltså…  kanske blir annorlunda framöver.. men det tar jag då.

– Då handlar jag mat vin osv!!

Han har ju sagt att han ska laga mat till mig, och han har tydligen inte glömt det… Frågan är bara hur lång tid det tar innan han gör det.. Han är i alla fall hemma från sin Norrlandsresa.

Nej… jag fortsätter med min fredagskänsla med coca cola och MUSIK… *dansar runt*

att tappa bort sig själv

Snart är 2011 över, en månad till ungefär sen går vi över i 2012.  Jag är glad att jag faktiskt fick en så pass bra 2011 som jag fick. Känner mig över lag mycket lugnare och harmonisk än förra året och därför kom detta inlägg upp för mig.

Är jag redo att tappa bort det – tappa bort mig själv??

Att jag vill ha kärlek i mitt liv är det inget snack om, jag saknar det lika mycket som någon annan.  Det skulle göra mitt liv perfekt (och en vinst på LOTTO tack).. men när man läser om människor med kärleksproblem så blir jag nästan rädd, jag vill verkligen inte hamna där, vill inte ha hela mitt inre i uppror för jag mår dåligt för någon mans skull.

Akilleshälen.. trouble in a jar.. jag vet, jag vet så jävla väl.  ÄVEN trots han nyss sa att ”jag ska inte såra dig igen ia” .. sånt vet man ju inte ändå, sånt kan man inte lova.  För även om skilsmässan blir ett faktum, vill jag ens BLI seriös med honom?? Ser hans familj som en ultimat elitfamilj (han är f.d hockeyspelare, hans fru handbollsspelare, grabbarna spelar hockey och dottern handboll och alla är sjukt talangfulla).. Jag skulle känna mig helt malplacerad.  OM jag skulle klara det så skulle jag kunna tänka mig hanky panky tills MrRight dyker upp.. eller tills jag blir uttråkad.  Helt klart är att jag inte vill släppa ännu.. om JAG får bestämma.

Btw.. vi är varandras kontraster jag och hans fru (hon är skitsnygg)  hon är blond smal och jag en kurvig brunett.

Men jag lovar mig själv att inte tappa bort mig själv… as god is my witness

 

Slutsats

Någon slutsats av det som hände igår har jag ju inte kommit fram till.. tror det tar tid.. däremot så rumlade tankarna runt rätt ordentligt igårkväll innan jag somnade.  På vad detta betyder – inte för honom för det vill jag inte ens tänka på – men mer för mig. Vad innebär det att det hände?

Är han Mannen i Mitt liv?
Kommer jag trilla tillbaka till mitt fanatiska liv?
Kommer jag agera älskarinna nu?
Kommer jag hantera att han faktiskt är gift?

Hade detta hänt för 7-8 år sen när det var som värst för min del (när jag nästan skrek kom och sätt på mig så vi får detta ur systemet så jag kan släppa det och gå vidare) så hade jag nog fastnat ännu hårdare, jag hade blivit en hysterisk qvinna som känt sig ratad och ändå sagt ja och amen när kan kunde komma till liksom.  För jag vet att han inte skulle ha lämnat sin familj då. Han har en oerhört stark papparoll och det var omöjlighet för honom att se sig som varannanveckas-pappa. Sen att han inte levde i samklang med sin fru är en annan sak… Men jag ska inte rota i det, det är som sagt HANS grej.

Nu har det i alla fall hänt, nu har vi gjort något som man inte kan ta tillbaka och han är trots allt gift. Han har ju flaggat för att äktenskapet är i slutfaggorna men inte hur långt det gått.  Äktenskap har ju lyckats läka sig själv ibland så i nuläget lägger jag ingen vikt i hur och när och varför o sånt… Nu handlar det om NUET.

Då vi har våra 11 år så vet jag hur han funkar. Han har aldrig strött uppmärksamhet omkring sig vilket gör att jag känner mig väldigt lugn. Jag ”räknar” med att det kommer vara tyst, jag ”räknar” med att inga svallande känslor kommer komma till ytan.  Han kommer vara den vanliga Akilleshälen o höra av sig såsom han gjort innan, dvs när han känner för det.  (igårkväll spelade vi wordfeud i alla fall) Till slut kommer det komma ett kort meddelande via sms/msn eller FB med luskande hur jag upplevde vår stund, lite lagom cool. Framför allt kommer jag få vänta till typ nästa vecka för att se om han menade det med nästa vecka… för då får jag veta OM han ångrar sig eller om man vill fortsätta.

Ångrar han sig så kommer jag släppa honom utan problem, så långt i min utveckling har jag kommit, men vill han fortsätta så kommer jag träffa honom igen… om inte annat för att komma under den hårda ytan, för jag VET att det finns en mjukare person under där… den personen som jag fått sett ett par enstaka gånger under dessa år.

Han är till och med tillknäppt sexuellt, låter knappt något (gillas  INTE), blundar mycket, så fort jag tittade på honom så blundade han.. som om han tycker det är jobbigt att visa och låta sin sexualitet, just DET vill jag få honom att rucka på.

I nuläget känns det väldigt lugnt, det känns som mil från att jag kommer sitta här och vänta på att han hör av sig. Jag kommer inte stänga mitt hjärta för kärleken men ser inte att den kärleken måste komma från honom.

 

Overkligt…

FY FAN va overkligt.

Han har varit här… o han kom redan vid 6tiden som var sagt från början (han jobbade utomsocknes och därför var han osäker på om han skulle hinna i tid)

Vi har ju under ca 11 års tid hållit kontakten, mer i början än det sista.. Vi har suttit timme efter timme på msn halva nätterna i början. Vi har pratat om i stort allting (även om den själva allvarssamma delen varit en mindre del då han är väldigt privat).. Vi har snackat sex, VERKLIGEN snackat sex.. Dock inget cyber- och telesex då jag inte är så förtjust i sånt.  (han har heller aldrig lockat med sånt) Däremot så har vi ju snackat mycket *läs skojat* om sex.. Jag har skojat om att vi ska träffas o knulla som kaniner och sånt… o han har hängt på… Men jag vet ju hur han funkar.. det finns en anledning till varför det inte blivit något sånt innan.  Hallå – han är ju gift (än så länge i alla fall)

Vi dricker kaffe, snackar om hockey (han är ju gammal hockeyspelare och det är ju han som påverkat mig till att bli sån hockeyintresserad person).. skrattar mycket.. tittar på varandra.  (inget snack, karlfan påverkar mig ännu)

Sen utbrister han:

– Så fröken ”Svensson”… Hur gör vi?? 

Jag som varit nästan säker på att han inte är ”redo” för något sex hajjar till, frågar vad han menar

– Du fattar vad jag menar… Vafan, jag har ju inte sysslat med sånt här på 20 år!!!!! 

Okey.. då fattar jag att han faktiskt VILL göra mer än dricka kaffe.. Jag retas  mobbar honom en stund och han ser verkligen förvirrad ut.. blir varm och tar tag i honom och han kysser mig

VET NI HUR DET KÄNNS ATT KYSSA EN MAN SOM MAN ÅTRÅTT I SÅ MÅNGA ÅR??????

Overkligt är mitt svar

Vi hamnar i min säng, efter 11 år får jag känna hans armar om mig på annat sätt än en ”hej-hälsning”.  Efter 11 år får jag känna hans JÄÄÄÄÄÄVLA sexiga kropp mot min (hockeyspelare med tajt hård rumpa). Efter 11 år får mina händer smeka hans LÖJLIGT persikolena hud (som han alltid skrutit om genom åren). Efter 11 år får jag lägga min näsa på hans hals och sniffa hans doft. Efter 11 år känner jag hans hårhet i min hand. Efter 11 år får jag känna hans stora händer smeka min kropp. Efter 11 år så får jag ÄNTLIGEN ha sex med honom.  (fy fan va jag har längtat efter det under de år som vi var som mest på varandra)

Flera gånger säger jag att jag tycker det är overkligt, flera gånger blir jag nästan generad av vad det är som händer mellan oss.

Att ha sex med någon första gången är nästan jämt lite fumligt och nervöst, detta var INTE någon skillnad. Man vill bara att det ska vara dunder och brak.

Var det det???

Nja… det var verkligheten som dundrar.. hela han vibrerar av nervositet. Det klickade inte 100% när det gäller kyssar, förspel och sex – men det måste man väl inte kräva första gången???

Jag fick en orgasm i alla fall, för honom själv knöt sig det.. ”ia, jag tar på mig detta.. så du inte tror att det är nåt annat.. förhoppningsvis blir det fler gånger???????”.. Vi pratar lite lätt efteråt.. han frågar mig om jag är Juniorledig till helgen.. svarar som det är – att jag inte är det, varpå han säger att vi måste ses nästa vecka igen.

Efter en stund så måste han iväg, hem till matlagning (Han har ju 3 tonårsungar, tränande sådana som kräver MASSOR med mat)..  en kram i hallen, en kyss och hans ord

– Vi hörs och ses nästa vecka igen….. 

(Ia är lite förvirrad för tillfället då jag faktiskt gjort något som jag INTE tycker är okey..  att göra något sånt med en gift man )