Blandade tankar

Blandade tankar idag såsom bollhantering… Ja hundens bollhantering alltså.. Jag blev så full i skratt när jag såg en bild på en schäfer med en punkterad boll i närheten..  är det typiskt för den rasen tro??? Ser bollarna som ligger  här hemma:

Hon har verkligen dödat dem om man säger så… haha*

Däremot så finns det en boll som hon inte lyckats tugga sönder (tennisbollar älskar hon men de går sönder till slut)

Hunden med hennes älsklingboll alltså.. som trots envetet tuggande är i en bit fortfarande.

Sen tänker jag på Mona, jag fortsätter ringa men inget svar.. skam den som ger sig.

Jag ringde barndomsvännen idag med, hon som tog hit den lilla unga toyboyen från Tunisien och gifte sig med honom, idag hade de fått pappren på att han får stanna.. Gick väldigt fort får jag säga..  Men nu får han tydligen stanna i 2 år för att sen söka ny period men han får nu ”rättigheten” att gå i skola och arbeta och sånt.  Glad för hennes skull naturligtvis men är ändå lite ”sne” hur hon dissar sina gamla vänner pga att han är här.  Från samtal på 5-6 ggr i veckan från henne till 2 ggr i månaden – MAX. Det är kontrast det.   Jag pratade med henne om hunden och som den ibland tanklösa människa som hon är (prata först och tänka sen) så jämförde hon ju min hund med sin ”problemhund” och sa att hon ALDRIG I LIVET skulle tänka sig lämna bort henne, hellre avlivar hon henne för är hon inte säker på att problemhunden har det bra så skulle hon aldrig VÅGA att göra något sånt….  Inte riktigt vad jag ville höra… Visst vill jag att människor ska hålla sig till sanningen och säga vad de tycker.. men det var mer hennes sätt att säga det. Jag sa till henne i alla fall att jag måste undersöka det hela med att placera om hunden och att det blir en grundlig undersökning i så fall.

Det är väldigt mycket hund-inlägg nu.. Den dagen jag får lugn igen så kan man ju fundera på VAD mina inlägg ska innehålla??… haha*

Planering pågår

Jag sätter mig ju i bilen på torsdag för att ta mig upp till Barndomsstaden.. Min barndomsvän kommer hem från Italien på fredag men har lagt ut nyckeln så jag kommer in. Så nu funderar jag hit o dit vad jag ska göra på torsdagen, vem ska jag hälsa på.  Jag har bestämt mig för att det blir mat och öl med Ungdomsvännen – han vet inte om det ännu bara… *haha*

Jag är HELT på det klara att han kommer stå givakt när jag kommer.. haha.. låter det kaxigt??.. Nope, det är sanningen.

Så kvällen med honom, fredagen kommer jag nog springa över till en annan barndomsvän, som bor i samma område som min ”hyresvärd”… de 2 kan dock inte med varandra, så det är bara att lägga ner planer om en stor förfest på lördagen med alla vänner… nej för de är som katt o hund… tyvärr.

Så… fredagen springer jag nog över till henne i alla fall… Fredagkväll kommer ju min barndomsvän hem från sin tripp.. då blir det vinsippande och bara ha det bra… Bara hon och jag.

Lördag – PAAAAAAAAAARTYYYYYYYYYYYYYY

Söndag… hmmmm… bakis… helt hade jag velat åka hem då, för jag hade velat ha måndagen hemma innan det är dags för jobb igen.. vi får väl se HUR mycket alkohol det blir på lördagen dock.

… ja o datorn får följa med.. haha*

Mission accomplished

Då var det fixat och klart.. *GLAD* … Det bär av till de Västmanländska skogarna nästa helg, på sus och dus och massa skoj. För nu är hundvaktsfrågan fixad, min underbara kollega/chef tar min älskade vovve från onsdagen (vi jobbar halvdag) och jag kör hem dem efter jobbet. Sätter mig i bilen på torsdag och kör upp de 40 milen. 

Min barndomsvän är bortrest (för att träffa Tunisiern i Italien) mån-fredag men hon ringde mig och sa att hon lägger ut nyckeln så jag kommer in. Jag har ju hela stan full med kompisar så jag kan nog underhålla mig torsdag kväll. Träffa ungdomsvännen kanske.. *L*

Inte bara jag som blivit äldre och klokare.

Nu är den analkande fighten utredd med Barndomsvännen och vi har blivit äldre och klokare både hon och jag verkar det som. Hade detta varit för 10-15 år sen så hade det varit världens fight då vi har ett sjujäkla temperament båda två.  Jag ringde henne i fredags (då hade det gått en vecka utan kontakt) och hon var glad som en lärka när jag ringde…”vad hände med dig då??” .. antog att hon menade att jag inte ringt, men sa att jag hade varit sjuk några dagar (vilket iofs var sant) och kort efter det så fick hon förhinder och sa att hon ringer mig på kvällen när hon hade tid… Ringde hon??.. Nope.. och jag ringde inte upp henne.

Jag känner henne och vet att hon kan gå i taket, drog mig för att ta upp detta med henne, räknade med att det skulle bli gap och skrik och försvarsställning… men ack vad jag bedrog mig.  Hon ringde imorse och bad om ursäkt att hon glömde av mig i fredags.. Då var det dags att ta upp röran…  Hon hade absolut inte glömt bort, hon gav sin version av vad som hade sagts och visst, det kan ju vara en ”frissering” av sanningen men det är okey. Det som jag var mest förvånad av var att hon tog på sig att det blivit som det blivit, att hon förstod varför jag reagerade och att jag INTE skulle tänka så, hon hade helt klart räknat med att jag skulle bo hos henne.

Det kändes skönt.. för även om jag tycker om Ungdomsvännen och kunde bott hos honom så kändes det ju inte lika roligt att vara hos honom hela den helgen.  Likadant när det gäller den andre kompisen som bjöd mig på fest innan festen på stan och självklart hade en säng om jag ville vara hos henne.

Det var inget snack, min barndomsvän ville och hade räknat med att jag skulle vara hos henne.

Ja, jag vill komma på fredag

Ja, jag vill komma på fredag

Sonens ord, det känns skönt. Jag och mamma tar en egen kväll på lördagen och hon sa precis det jag tänkte i efterhand.. ”glöm inte hur du själv var vid den åldern…  du ville inte ens se oss på vykort ens, så var glad att han VILL umgås med dig”

Jag ska vara glad för de som faktiskt FINNS i mitt liv, de som VILL vara i mitt liv.  För jag är otroligt besviken på min barndomsväninna, hon som jag ska åka upp till om ett par veckor (bara jag får tag i en hundvakt.. *suck) … hon väntar ju in sin ”tunisier” och när han kommer så är det slut på uteliv för hennes skull.. Så förra veckan så sa jag till henne att ”det är ju bra att jag har ungdomsvännen,  så jag har någonstans att sova OM det är så att tunisiern dyker upp”  Hon svarade bara Mmmm…  Jag förstår mig inte på det tankesättet, jag skulle ALDRIG  dissa en vän för en mans skull.. sen får man vara hur kär man vill.

Vanligtvis är det jag som ringer henne (från jobbet) men nu har det inte blivit nåt samtal på dryga veckan, jätteovanligt, men nu har det blivit mer att se hur länge det dröjer innan HON ringer.. känslan att hon bara ringer när hon behöver hjälp.  Vi har en gemensam vän, hon bor också utanför vår barndomsstad och ska komma ner den helgen med, mycket tack vare att jag ska dit. Hon ringde mig ikväll och var flyförbannad på barndomsväninnan för lite andra saker och hade frågat henne rakt ut om hon hade skaffat biljetter till Petter… hon hade svarat lite ”nej, men det kan väl du göra, så kan jag gå med dig för jag har ju inga vänner kvar… ”   (i samband med att hon träffade den där tunisiern och att hennes pappa blev dålig så började hon kapa människor från sin vänskapslista för att de inte ”bryr sig” på rätt sätt) Vår gemensamma vän hade blivit helt paff, för hon vet ju att jag ska åka upp dit men tydligen så har barndomsvännen glömt det eller skiter i det?!?!

Jag är inte riktigt i fas idag för jag tror jag kommer gå i taket om jag ringer henne och ifrågasätter vad faaaan hon menar.

Den gemensamma väninnan skulle fixa biljetter till Petter till mig med, och ungdomsvännen kommer säkert bli överlycklig om jag våldgästar honom istället.. plus att jag har en drös med andra vänner boende där uppe.

Fyyy va besviken jag är just nu… det trodde jag inte, om henne…. Men ska lyssna till vad hon har att säga först innan jag avpolleterar henne från min vänskapslista.