Dag 5, 6, 7, vecka 1

Under några dagar har jag bara spenderat med Jazz, han som ännu inte fått sin semester. När det är ledigt så får han just det. Ledigt. Han är så trött och behöver all vila han han få. Så helgen har bara spenderats hemma tillsammans med fokus på oss två.

Vi har lyssnat på ljudböcker, läst, spelat tv-spel, ätit, druckit och Netflixat och bara tagit hand om oss.

Vi Köpte sånt ”pizza-kit” med rulle deg och tomatsås och gjorde egna pizzor. Var över förväntan måste jag säga. O så jäkla smidigt. Det var inte sista gången.

Jag gillar fortfarande min nya frisyr, inte lika mycket dock på mornarna. Som ett troll

Så nu är det måndag igen och han har åkt till jobbet. Denna vecka är lite som ett tomt blad. Skall väl försöka snika åt mig lite tid med Junior. Lite sol och bad skall man väl också få till när solen kommer tillbaka.

Vecka 2, here we go. 👍

En dag i kärlek och vänskapens tecken

Jag fick ett sms häromdagen från Tears and Pearls om öl och mat på stan för att fira att jag gått på semester. Såklart var jag och Jazz med på det.

Skuggläge där inte bara vi var törstiga, även växterna skulle behöva vätska. 😂

Vi tog en öl på Beerista innan vi gick till Pinchos där Jazz beställt bord. 1 ½ timme senare går vi vidare.

På väg nerför Avenyn och slinker in på Bellora, till deras takbar. Bellora är Juniors favoritställe men anledningen är nog snarare att han känner folk där som gör att han ofta får gratis drinkar. 😂Restaurangen är bra, mycket god mat men jag har aldrig varit på takbaren så nu var det dags.

Utsikten är det ju ingen fel på, absolut inte men själva takbaren i sig impade INTE på mig.

Att den är pyntad med plastiga blommor. 🤢

En rolig knapp i hissen.

PRESS FOR MORE FUN

Ingen vågade trycka… Vart hade man hamnat tro?

Vi går vidare sen, till Jazz favvoställe, Ruby Bar, för de gör den bästa Whisky Sour

En drink för mig och öl till TaP

Efter den går vi vidare ner mot Centralen för att slinka in på Eggers för en öl.

När vi sitter där så börjar Jazz bli Hungrig igen… Så innan vi åker hem slinker vi in på O’Learys på centralen för mat och öl.

En förrätt för mig räckte medans han gick all in.

Sen bussen hem. En riktigt nice dag/kväll. ❤️

Jag är Mats

Jag tog tipset av Blixt att läsa bl.a ”Hemligheten” Laddade ner den igår och lade mig tidigt för att läsa. Vanligtvis kan jag komma max 3-4 sidor innan jag blir för trött och måste sova, men inte igår. Jag kom genom dryga halva boken (och den andra halvan får jag nog läsa ut ikväll)

När jag började läsa var ju mest att lära mig hur JAZZ fungerar framför mig själv. Jag har känt mig säker på hur jag själv är.  Men jag måste säga att boken har mer handlat om hur jag själv fungerar.  Det var ju inte länge sen som jag satt och funderade på mitt ”distanserande jag” och varför min familj är kramande och jag själv blir orolig när någon vill komma innanför min mur.  I det tillfället kom jag ju fram till att min familj är lika distanserade som jag är… det är liksom i ”Iasons-släktens” egenskaper.

Men med denna bok har jag fått ett rejält Aha-upplevelse… att min mammas sätt mot mig gjort mig som jag är idag.  (Jag låg ju på barnhem det första året som jag berättat om) .. Att bristen på kroppskontakt gör att man blir på ett specifikt sätt…  Jag har alltid trott att anledningen till att man blir distanserade var att man ”lär” sig att vara det och därmed är distanserande…  Så vill inte boken förklara det och jag är så glad att jag läst detta jag läst.

Enligt dem kan man vara 3 olika persoligheter: (egentligen 4 men den 4e tar de inte upp här)

Trygg, Otrygg-undvikande, Otrygg-ambivalent.. Och ”Mats” är den Otrygg-undvikande.. o den är så sjukt klockren.  Huuugha.

image

Även om jag känner igen mig med ”Mats”  så har jag ändå kommit lite längre, för några år sen så började jag ju släppa in folk, specifikt väninnan som flyttat upp till Norrland nu.  Men hennes hjälp (utan att hon förstod det) så öppnade jag upp och märkte att det faktiskt var en positiv känsla som kom ur den.

Skall dock bli intressant att läsa färdigt och kanske förstå vart Jazz hamnar… Man kan ju ha en blandning av dessa iofs så det kanske är därför det inte är ett självklart fack att stoppa honom i såsom med mig.

Så funderar du på relationer och varför de inte klickar på rätt sätt, eller bara för att förstå sig själv.. Läs boken!!!  Själv laddade jag ner den från Bibblans e-boksavdelning. Snabbt och smidigt.

Öl, offkänsla, öl, onkänsla, på och av

Vaknade lördag och kände mig mer deppig än innan.  Mitt inre håller på och brisera och hade det inte varit för att jag hade bjudit med mig Tears and Pearls på pubvändan så hade jag skickat ett mess till kompisen och meddelat att jag hade stannat hemma.  Vi fixade i ordning oss (och även Jazz kände sig off, dock mer kroppsligt än själsligt än hur jag mår)

Vi möter upp gänget på första stället och jag känner hur jag tvingar på mig ett påklistrat leende men samtidigt så är det omöjligt att luras hela vägen så att säga.  Berättar för väninnan  att det troligen inte blir en helkväll för oss (eller för mig i alla fall men eftersom jag känner min Jazz så vet jag att han skulle följa med mig hem när jag väl åker hem)

Första stället har jag aldrig varit på förut och tror inte jag kommer springa ner dörrarna där igen, för litet, riktigt så väggarna kryper inpå en.   Sen vidare till nästa ställe där vi mötte upp kära TaP.. o hon såg fräsch ut för att faktiskt legat däckad.. 🙂   Tack för att du hängde på igår vännen. Det uppskattades!!

Där står mest vi och tjötar, det var ju ett tag sen som vi träffades…  Sen går vi vidare till nästa ställe där vi sen skulle äta.. riktigt oväntat god mat, o billig sådan.  Stället i sig var väl inte det mysigaste sorten, mer som kalt och sterilt.    Där funderar jag på att det kanske är dags för att säga godnatt men bestämmer mig ändå för att hänga på sista stället och ta en öl och SEN åka hem… blev precis så… men då jag verkligen gillar det stället så var det precis vad jag behövde,  det var en mycket rolig slut på kvällen. Många skratt blev det där längst in i rummet.. Hela gänget plus kompisar till kompisar dök upp.. Vi fyllde hela det innersta rummet… folk hade svårt att knö sig förbi för att komma in på toaletten.. haha*

Vi säger hejdå till TaP vid spårvagnen och beger oss hem.. o den goa känslan försvinner ju närmre hem vi kommer.  Då vi var hemma väldigt tidigt så satte vi oss i soffan och den tysta stämningen fortsätter.  Till slut säger jag  LUGNT

– Så vad tycker du vi skall göra med vår relation?

Ett sista försök för att nå fram till honom innan jag ger upp helt och hållet.. Han blir lite ställd och säger sedan

– Och vad har DU gjort då??

Här går jag i taket, ser rött men inser att det inte är någon ide att sätta igång något (för även om jag skulle det vet jag att det inte blir något av det.. det går inte att bråka med någon som inte KAN bråka) Men jag reser på mig och dödar honom med blicken och säger

– VÅGA INTE lägga över detta på mig. DETTA är inte mitt fel att vi sitter där vi gör.   Dra åt Helevete med dig!!!! 

Sen går jag ner på undervåningen och känner mig kränkt som fan.  (Kom ihåg de orden som jag skrev här, kommer återkomma om det sen)

Går ner och lägger mig, trycker undan önskan att bråka färdigt men eftersom jag känner att vi inte kommer någonstans om det är det bättre att somna.  Det går en stund och sen kommer han ner och rafsar ihop sina saker i en väska. Han säger något som jag inte ens svarar på… o han går.

En halvtimme senare så får jag ett LÅNGT sms med en förklaring och jag svarar väldigt kort, han fortsätter o är nu arg på mig för att jag inte hjälper honom i den sitsen vi sitter i. Jag svarar även här kort att jag inte tänker ”bråka” på sms..   Efter ytterligare någon halvtimme, timme så kommer han hem och går upp på övervåningen. Jag går inte upp.. (Jag som annars alltid varit den som försökt göra oss sams.. Nu har jag bara gett upp. Vår kärlekssaga är slut kändes det som)

Vaknar på morgonen och han ligger inte bredvid mig utan han är vaken på övervåningen när jag kommer upp, han har alltså sovit på soffan.  En timme går, två timmar går och sen börjar han prata.  Han försöker förklara hur svårt han tycker det är att prata med mig.. för han har sån svår koll på HUR jag kommer reagera.. Att han är rädd för att jag skall explodera.  Här hamnar vi i en sits där vi ser saker väldigt olika, så jag skulle vilja fråga er som läser.. som lever i relationer eller har levt i en.. Hur ofta bråkar ni??

Det utbrottet som jag skrev om innan.. exakt de orden och mina mördande ögon anser han är att jag ”exploderar”  Här är jag då helt paff.. är detta att explodera så har han träffat på kvinnor innan som varit tysta som möss.. för jag gör det så pass sällan dessutom.  Jag frågar honom om hur många gånger jag har ”exploderat” så enligt honom..  3 ggr enligt honom.

3 gånger på 2 år är 1 ggn var 8e månad.
Hallååååååååååååååååååååååå!!!!!

Han är rädd för att ta upp saker med mig för att jag eventuellt exploderar.. o det bygger han på att jag gjort det 3 gånger på vår tid ihop?  Jag försöker få honom att se det från min sida.. Att är inte vår relation mer värd än RISKEN att det blir en explosion??   För allt jag vill – är ju att han släpper in mig, delar med sina tankar om hans ”issue”  (hans dipp sexuellt)  För om jag förstår honom kan jag ju även hjälpa honom. Det är lättare för mig att förstå hans sits om jag själv blir insläppt i hans tankar.. tankar som han säger att han har dagligen.. för den Jazz som jag ser är den glada som inte har ett problem i världen. Att jag sen mår skit för vår intimitet är obefintlig gör inte saken lättare för mig då.

Jag försöker få honom att förstå att vår brist på sex de sista månaderna (japp, det handlar om månader) inte enbart handlar om ”knulla”.. det handlar om närheten, intimiteten.  Visst vi sover nakna båda två men med varsina täcken. Kyssar för honom har alltid handlat om sexuell handling så jag har inte fått en kyss på månader.. Pussar i förbannelse dock eftersom HAN tycker om sånt.  Min hud har inte känt honom på länge.. den huden som är väl inpaketerad under kläderna.  Jag älskar att ligga intill, kropp mot kropp.. Det existerar inte.

Han förklarar att det nu handlar om att han är rädd för hur jag skulle reagerar om han tog min hand och ledde mig till sängen.. han är rädd för att bli ratad.  Jag förklarar för honom att jag känner mig ratad i flera månader så vad är skillnaden?  Han vet fortfarande inte om hans kropp är redo för själva akten.. Men med hjälp av vår långa samtal idag har vi bestämt oss för att en viss dag, ett visst klockslag skall vi krypa ner i säng..  han har lovat mig en massage och närhet.. Sen får vi se om det blir mer.. Men vi har kommit överens om att vi måste klättra upp igen från den mörka håla vi befinner oss i nu.

Efter att vi bestämt oss för detta så kändes det som något bara rann av mig… Hoppas verkligen att det är ett steg i rätt riktning.

En annan sak som även kom upp är hur han i tidigare relationer packat sina pinaler när problem uppstått, han har aldrig stannat och slagits för sin relation.  Han säger sig dock vilja göra det nu.  Hoppas verkligen att det är så.

Efter att vi hade pratat och kommit rätt långt så bestämde jag mig för att det var dags för att ta en promenad i solen.. Det visade sig vara väldigt kallt dock, blåste ju som faaaan.. *L*  Men en vända runt slingan här i närheten blev det,  vi gick hand i hand och pratade… Kändes lite som förr.. Det behövdes inför att han sedan åkte iväg.. Hans jobb krävde att han lämnade mig redan idag… O just nu känns det skönt.. Det är jag själv här hemma, alldeles allena.  Varken Junior eller Jazz är hemma.

 

När jag gick där i skogen bestämde jag mig för att varje söndag ta en promenad där uppe.. mitt beslut och vill Jazz hänga på så får han men jag kommer inte tjata på honom.  För jag kom ihåg tiden med hunden då jag ofta var i skogen och tog bilder på samma vy för att se vårens ankommande.

SÅ nu kör vi.

image

Vi pratar inte mycket…

Jag och Jazz pratar inte så mycket under tiden som vi inte ses,  han är ingen telefonmänniska och jag själv undviker ju telefon på min fritid då jag sitter med ett headset och snackar hela dagarna i yrkeslivet.   Från början var det ändå lite jobbigt men vi har hittat en bra balans idag.

Vi har lite sms-kontakt under dagarna som vi inte ses i veckorna,  vi håller koll på varandra på FB och snackar om det är något ”speciellt”…. Men annars så lägger vi all tid när vi ses, då går vi genom vad som hänt under veckan.  Då vi både är så där otroligt ospännande som personer som jobbar, tar det lugnt och kanske träffar någon kompis när det passar så är det inga större happenings som händer.  (förutom vändan med uppsägningen, arbetslösheten och nytt jobb som skedde på någon månad)

Han har alltid varit väldigt tydlig med hur han tänker om mig och sina känslor till mig.. Långt före jag vågade släppa min gard…. Om man säger så.   Jag är glad att han ändå tar ratten och kör oss i rätt fil.

Fick nyss ett sms

– Älskar dig mer än jag kan uttrycka, själaglad att jag har dig. 

Vem behöver mer än så??  ❤

HUR kan Kärlek vara provocerande???

kärlek1

När jag är lite uttråkad (som typ nu) så brukar jag surfa runt bland Bloggar för att hitta nya skribenter att följa… och jag måste nog säga att det som skrivs mest om över lag måste vara Kärlek, både lycklig och olycklig sådan.

Det jag förundras över är hur folk kan tycka att Kärlek är provocerande… Vet inte hur många inlägg jag läst just nu om hur folk tycker det är provocerande med när kärlek uttrycks i de sociala medierna.  Att folk tycker det handlar om att man ”skryter” … att folk för det mesta tror att det handlar om oäkta skryt.. Att man målar upp en bild som inte stämmer i verkligheten.

Jag blir snarare provocerad på hur mycket energi folk kan lägga på ANDRAS sätt att uttrycka sig.

Varför är det mer än okey att skriva om kärlek till sitt husdjur eller ett barn men att det är helt fel att skriva det om en käresta i sitt liv?? Jag får inte ihop det. Är inte kärlek större än så?

När det gäller kärlek så VILL man ju skrika det över alptopparna att man är lycklig??
Det vill jag i alla fall….  Gudarna ska veta att jag skrikit över alptopparna när det gäller min älskade hund och min härliga tonåring.. Varför skall jag inte få göra det om det råkar finnas en man som faktiskt får mitt hjärta att slå ett extra slag?!?!

Själv blir jag glad att se/läsa kärlek som en människa delar med sig..  Vad har jag för rätt att ha åsikt om det är äkta eller ej? … Det är en småsint tanke tycker jag.

Nej….  Kärlek kan ALDRIG vara fel!!!