Viktiga saker

image

En fredagsförmiddag som denna så tänker jag på det som är viktigt, att omge sig med rätt människor… O det senaste halvåret må ha varit jobbigt för mig pga vissa saker men något som har blommat upp helt oväntat har varit min närmsta familj. Att min släktskap med mamma o syster inte varit 100%-ig har varit en självklarhet, något som jag accepterat. Men i samband med sökandet på mina ”papper” o därmed min uppväxt så fick jag ju en annan relation till min syster. Den som faktiskt gjort att HON sökte mitt sällskap förra helgen. Hur hon o min systerdotter kom och spenderade ner än halva tiden hos mig istället för min mamma. Detta som var första gången på säkert 20 år. Den helgen gav oss möjligheten att upptäcka att vi faktiskt kan ha riktigt roligt ihop. Hur hon så att detta inte var sista ggn vi löste tippen ner till västkusten på detta sätt. Enligt mamma så hade hon även sagt det till henne när hon kom dit så det var inte tomma ord.

Sen min mammas oro för hur jag mår… Hon har ringt typ varje dag denna vecka. Tror att vetskapen att jag o syrran hittat en plattform att stå på har gjort henne glad o lättad.

Känns väldigt bra…. 🙂

Detta kunde varit min mamma

Läste om detta i GP imorse och jag blir så sjukt förbannad så jag kokar

Mitt på ljusa dagen, folk runtomkring och ingen vågade avbryta.  Detta skulle kunna vara min mamma då hon bor i närheten och använder sig av det torget. Hade hon haft en hund hade nog fan hon oxå ”konfronterat” ungdomarna. Vad är det för jävla land vi lever i när folk inte vågar avbryta. Jag säger inget om det, kastar inga skuggor på de som inte avbröt, missförstå mig rätt… jag förstår rädslan, speciellt då man ser vad det där gänget åstadkom med den stackars 61-åringen.. men man blir upprörd när man förstår vad som kan hända, helt öppet.

Jävla ungjävlar… o jävla föräldrar som inte lärt sina barn vad som är rätt och fel från början!!!!!

Uppdat.  Mannen dog tydligen..  😦 .. Hoppas att polisen löser detta fort som fan och låser in dem och slänger bort nyckeln.

Lyckat

Då var alla hemskjutsade och jag har en dejt… med soffan.  🙂

Det var en väldigt lyckad kväll igår.  Jag åkte och hämtade mamma min och väl hemma igen började jag med maten (vilket iofs bestod av att sätta på plattan för att koka potatisen och sätta in formarna med Jansson och köttbullarna i ugnen för att värmas då allt annat redan var fixat o klart)  Satt i soffan och kollade på Kalle som så många andra år.

Vid köksbordet stoppade vi munnarna full med mat, och GUD va gott det var.. Jag fick klart godkänt, med beröm för knäckebrödet som jag hade gjort.. ”PRECIS perfekt” var hennes bedömning

Efter maten blev det klapputdelning, alla var så nöjda med vad man fick.. lite smått och gott (halsduk, vantar, strumor, ljus, badkulor och av Junior fick jag den där badkudden i form av ett hjärta.. 😀 )  Junior fick en hel drös med klappar och han var så nöjd, kastade på sig myskläderna som han fick av mormor (och tog ett bad senare och använde sin morgonrock)… o överlyckig för pengarna han fick.

Morsan hade fått ett spel i julklapp av jobbet.. jag skrattade högt… o lovade mig att aldrig med gnälla på julklappen som vi får från jobbet.. hon fick alltså ett fia med knuff (som dessutom var felkonstruerad.. haha*)  och vände man på planen så blev det en bricka.. med skitful mönster..  *L*


Vi satte oss sen i soffan och gjorde det som så många andra gör, kollar på tv… Tidigare hade jag kollat läget om någon kunde tänkas vara intresserad av att gå på Midnattsmässa med mig.. Mor min protesterade STORT o Junior såg lagom road ut.. så jag lade ner det.. Men vid 22:45 så frågade jag Junior igen, bara så där i farten och han svarade ja.. Synd att det inte finns en bild på hur snopen jag måste sett ut… haha*  Så strax innan 23:30 så begav vi oss till kyrkan… 1 ½ timme senare kommer vi hem och möts av mamma min som funderade på vilken tid det hade tagit.

Jag sa till Junior att han kunde använda detta i evigheter som utpressning.. att han faktiskt följde med på midnattsmässan.. haha* … trots att han faktiskt nästan somnade mellan varven.. haha*

Vad hoppas jag få veta… egentligen??

Jag skrev en lång kommentar hos Sol och känner att jag nog måste skriva ett inlägg om det med… mer om VAD det är jag hoppas finna i de där handlingarna från Arkiven.   Jag vet egentligen inte då det gått så många år med vetskapen om min sits och som alltid slutar vid den där stora väggen. Tvärkört.

Jag kommer ju inte bli klokare om mitt ursprung, det är ju bara min mamma som vet det. Kanske jag tar upp det igen längre fram.. även om jag vet att den där berömda väggen är i vägen.

Som jag skrev hos Sol så tror jag dock att det finns en röd tråd i VARFÖR jag är som jag är… varför jag är så mån om min personliga space, varför jag känner obehag om någon kommer innanför den gränsen, varför jag kramas väldigt sällan med vänner och bekanta. Än idag  så måste jag säga till mig själv att man SKA kramas hej och hejdå. Det är inte så att jag känner obehag av det, utan mer att det inte kommer automatiskt.  Jag kan se den röda tråden att jag trots jag älskade min lilla Junior till vansinne när han föddes och kunde inte se mig mätt på honom, hur jag kunde ligga och titta på honom i evigheter men hur jag i nästa tillfälle fick säga till mig själv att ”ta på honom”. Jag ser den röda tråden.

Jag ser den röda tråden, när jag ser hur jävla ledsen och trampad på jag kände mig när Mannen HATADE när jag tog i honom på fel sätt.. (han tyckte jag pillade för mycket, fjäderlätta fingerspetsar mot en underarm till exempel)..  Jag ser den röda tråden för jag har fått inpräntat i mig själv att kroppskontakt är viktigt, för att visa närhet och uppskattning.  Jag ser den röda tråden när jag fått lära mig att ”ensam inte är stark”.. det som jag trott i hela mitt liv. (jobbar fortfarande på det)

Jag är en stark kvinna, en överlevare… men förstår ändå att det har skadat mig.  Man säger väl dessutom att första året i ett barns liv sätter sin prägel.  Så självklart så påverkar det.  Om jag hade haft en ”normal” mamma så kanske hon hade kunnat ändrat utvecklingen med hjälp av den tiden som hon faktiskt var på plats, där på barnhemmet.   Men då jag levt med henne hela min uppväxt så vet jag hur hon är, hennes oförmåga att visa känslor på ”normalt” sätt.

Jag vet inte riktigt vad jag hoppas på när jag väl får handlingarna, men lite mer hur ofta hon var där och var med mig.  Att få så mycket kött på benen för att kunna ta en diskussion med henne längre fram.

.. men visst är det fashinerande.. trots min stuliga uppväxt så älskar jag ändå min mamma.  Den dagen när jag såg hur mycket hon älskade Junior och ägnade sin tid till honom släppte allt hat jag hade… det var som hon ville ge tillbaka på något sätt… likadan är hon ju mot min systers dotter… tror hon ”betalar” för sin mamma-skap för syrran med.

….min lilla extra-mamma ♥

Jag har mailat lite med Lilla Ängeln angående att hon ska komma hit en helg och hälsa på….   även om vi inte pratar regelbundet är jag väldigt noga med att tala om för henne hur mycket jag älskar henne, på olika sätt.  Jag fick ett meddelande från henne idag som värmer mitt ”mamma-hjärta”

 – …. min lilla extra-mamma 

Innan vi slutar för kvällen skriver hon ”Natti natti ”mamma”

Precis vad jag behövde ikväll känner jag

Kvalitetstid

Så, då har lägenheten tömts på människor. Min mamma lämnade mig precis efter att varit här i 5 timmar, mycket skratt och avslappnat. Hon tyckte jag bodde jättefint, hon tyckte dessutom att jag skulle komma förbi henne och hämta en tv-bänk som hon funderar på att slänga ut (jatack, lite vit färg på den och den blir perfekt) och lite annat smått och gott.

Hon till och med sa att OM hon inte jobbade den helgen så kunde hon ta hunden. Den helgen när jag vill åka till min barndomsstad. Nu blev det så dumt att hon jobbar hela den helgen men det var skönt att höra henne erbjuda sig. Duktiga, snälla vovven visade sig från rätt sida alltså.

Sonen var hemma till 13 och sen pallrade sig iväg för att träffa sina kompisar, han frågade innan om jag kunde köra honom. Jag sa (för en gångs skull) nej eftersom mamma var här på besök.  Han slängde ihop sina saker och sa med buttrig röst att han blir sen.. jag fick lite dåligt samvete och lite ont i magen… men med lite distans så är det okey. Varför ska jag må dåligt för något som HAN redan har glömt och släppt?? (vilket jag är övertygad om att han gjort)

Nu sitter jag här i soffan och hunden är rastad, funderar på vad man ska fixa för mat (kanske åka iväg och köpa lite thai??)

Kvalitetstiden fortsätter…

Jag ser den röda tråden

Igår kväll zappade jag på TV.n och hamnade på ett program som handlade om főrlossningspsykos och hur det även påverkar spädbarnet…  och jag var därmed fast i min uppväxt.

Att se hur spädbarnet reagerade under lång tid efteråt TROTS behandling med psykolog… det satte igång tankar som jag annars begraver. Det är något jag alltid gjort.

Att jag har en skruvad uppväxt med min mamma är inget som jag håller tyst om, även om jag numera känner mig rätt OK. Men det kanske är en fasad. Det finns säkert en helt logisk förklaring till varför jag är som jag är… till varför jag är så svår att komma under skalet.. det är absolut inget jag gör med vilje.. det ligger i min natur.

När jag föddes så var det inte riktigt planerat… min mamma bodde på nåt ställe som inte var gjort för spädbarn… så mitt första år låg jag på barnhem, inte sånt som man ska adopteras bort utan för att mammor ska få avlastning.. de fick komma till barnhemmet dagtid för att sen åka hem.
Programmet igår som så tydligt visade hur ” skadad” spädbarnet blev av att de första 6 månaderna när mamman inte klarade av att ta till sig sitt barn… det fastnade och håller kvar mig i tankar jag inte kan släppa.

För 15-20 år sen bad jag min mamma gå till nån tillsammans med mig för att få prata om detta…. hon vägrade.

Allt som läggs på mig gör att jag nog skulle vilja gå o prata med nån, själv o för min skull….

Tål att tänkas på….