Att ha den bästa (och ibland den värsta)

Jag är så glad och övertygad om att jag hittat Mannen i mitt liv… (Även om jag emellanåt vill banka in pannbenet på honom.. Återkommer om det)

Jag mötte upp Jazz på centralstationen, mötte honom med fin klänning, solbrillor och solsken.  Han själv kom med jeans och skinnjacka för med tanke att han kom vid 12 så var han uppe långt före tuppen för att ta tåget till mig.  Ett kärt återseende med mycket kyssar och kramar.  Vi tar oss vidare för att hämta upp väninnan och hennes barn som skulle på bangolf och där lämnade vi av dem för att bege oss till systemet för att inhandla till kvällens baluns. (väninnan, hennes äldsta son och jag hann ju dricka upp det som vi SKULLE ha kvällen innan)   Stannar sen till på Pizza Hut där vi käkar lunchbuffe och bara är.. Så härligt att ha honom framför sig igen.  Tanken var att vi skulle hämta upp väninnan efter ett par timmar men redan efter en timme så ringde hon att de var färdiga och då vi satt på andra sidan vägen och drack kaffe efter maten så blev det ju lägligt att hämta upp dem.

Väl hemma så satte vi oss på balkongen och väntade in väninnans ex som skulle hämta minsta sonen…. O efter det knäckte vi första ölen… där satt vi tills det var dags att promenera till Sols party.  Då hon hade skrivit att ”vuxenfesten” skulle börja 18:30 så ställde vi in oss på det… En underbar promenad i solsken så var vi sen på plats för att få krama om Sol och hennes Viking.   Jag har sagt det förut och säger det igen… De två är verkligen made for each other, och det blev ju ännu mer verkligt med tanke att vi fick läsa på FB strax innan att de hade förlovat sig.

När vi står där och de berättar hur det hela gått till,  om Vikingens planerande och att han valt just denne dag som dagen det skulle bli… Så tittar Jazz på mig med finurlig blick.. ”Älskling, det är ju snart din födelsedag”…. O jag bara.. SKÄRP dig… haha*

Vi blev inte kvar jättelänge och hade sån tur att det visade sig att Sols syster skulle precis skjutsa hem Sols son och därför fick vi hänga på. Kändes väldigt skönt att inte behöva spatsera i skymningen då det då och då kommit en skur.
Väl hemma hos väninnan så hamnade vi på balkongen där de drack ett par glas vin till och jag vatten (Skulle ju köra idag)

I morse kom vi iväg i rätt bra tid med tanke på att jag skulle köra hem honom innan jag åkte hem (en omväg på ca 10 mil)…  Däremot fick jag en sån känsla att NEJ, han får köra…  Detta för att jag förstått på den korta stunden som jag suttit bakom ratten med honom bredvid mig var att han är sån som ”hjälper till”… Jag AVSKYR när folk påpekar hur man kör.. och jag kände att för husfridens skull så är det bättre om han kör, annars skulle jag stanna vid första bästa ställe och sparka ut honom ur bilen. Så när jag frågade om han ville köra så tog han nyckeln direkt och där trodde jag att allt var klart.. men FY fan sicken resa… Sanna mina ord, han och jag kommer ALDRIG att åka längre sträckor i bil.  o Jag MENAR verkligen det.   För han är inte bara den som ”påpekar” om bilkörning, han påpekar tamejfan hela tiden om gubbar med keps, kärringar som kör som krattor och kvinnor i små bilar som blåser på alldeles för snabbt.. You name it.. Jag känner mer och mer hur irriterad jag blir.. Håll käften, för jag är inte intresserad av kleti och pletis bilkörning.  När han inte gnällde på folk så suckades och stönades det när folk körde för sakta och när folk körde för sakta.

Jag har därmed ”äntligen” hittat NÅGOT som gör honom ”inte perfekt”…  Och samtidigt som jag är tacksam att han ändå visar någon form av defekt så var detta allt annat än en trevlig tripp.

Innan vi åkte iväg så sa Jazz att han kunde tänka sig följa med hem till mig efter att vi varit hemma h0s honom och hämta en tv-bänk som jag skulle få. Vi kom fram till att vi skulle se när vi var hemma hos honom hur det kändes.  Tanken var att han skulle ta tåget hem på kvällen.  Efter den 4 ½ timmes bilfärd så var min första tanke – stanna hemma för fan så jag får lugn och ro – men han ville följa med.. ”Jag är gentleman och följer med och bär in tv-bänken, sen vill jag ju ha mer tid med dig… ”  Innan bilresan så var jag ju glad att han tänkte så… trots alla tågrutter som han tagit för min skull.

När vi var där och hade lassat in möbeln så säger jag att jag kör nu… Men säger till honom att han håller käften.. INTE ETT ORD om min bilkörning, för då kommer jag bli skogstokig.. Där och då säger jag till honom att denna resa varit ren pest (vilket han förstås förstått då jag inte var så jävla trevlig, var ju mest tyst.. orkade inte prata med honom ju)  Jag berättade att han troligen inte förstår/hör själv hur negativ han är men att det är oerhört jobbigt att lyssna på… Poängterar ändå att jag MENAR att han får hålla sina tankar för sig själv.

Vi åker iväg och jag säger till honom att han får guida mig ur staden för jag vet inte hur man åker… Ett par gånger så antingen är han övertydlig och vid ett tillfälle så säger han inget och jag är på väg att missa en avfart.   Vid ett tillfälle så säger han till mig att köra sakta för att en kurva är feldoserad och många hamnar i diket.  Hade det varit en normal tripp så hade det känts som hjälp, men när han säger något nu så låter det som tillrättavisning och jag får där bita mig i läppen.  Under tiden känner jag mig mer och mer orolig, ledsen och jag svänger av och säger till honom att köra.   Där säger jag även till honom att jag mår skitdåligt och detta är den första gången en person fått mig att känna mig otillräcklig som bilförare… Att det är jäkligt jobbigt att det kommer från honom.  Han börjar försvara sig och jag avbryter honom med att säga att jag inte pratat klart.  När jag är klar sen är han tyst… o jag tyst… Så går tiden.

Sen får jag dåligt samvete… Här är en man som går upp i ottan, ännu tidigare till och med.. Åker upp till Gurkstaden för att gå på fest med mig.  Vi är på en fest några timmar för att sen åka hem och sova och sen åka hem dagen efter de där X antal timmar… Och att han sen väljer att följa med mig för att hjälpa mig bära in sakerna som jag införskattat.  Han gör ju fasiken ALLT för mig den mannen.  Den mannen som jag är så vansinnigt förälskad, eller.. njä… som jag är kär i.   Han har fått uppleva PMS-kärringen,  även den vanliga gnälliga kärringen ett par gånger och själv har han aldrig visat en tendens till en dålig sida.. O så när han nu visat EN sån sida så får jag kortslutning i hjärnan.   Jag väljer därför att ta hans hand när han sitter där och kör.. Inga ord behövs… Vi är glada att vara tillsammans.

Så kommer vi in i stan så kläcker han den oerhört dumma kommentaren.. Att alla storstadsbor är dåliga bilförare.. För att ”vi” är så vana med att köra samma väg hela tiden, vi lägger i autopilot (och därmed är mindre fokuserad) medans folk som kommer in i områden som de inte känner till kör mer fokuserat.  Jag säger först bara att jag inte håller med, och han fattar inte ens att han är på farligt vatten och jag går i taket.. ”Vaddå, får jag inte tycka vad jag vill om folks bilförning menar du?” är hans försvar när jag blir arg.  Folk får tycka precis vad de vill men man får fan välja sina tillfällen att yppa åsikter tycker jag.. Med tanke på vad jag sagt till honom innan om hur jag tyckt att denna resa.  ”Jag har aldrig sagt att du är en dålig bilförare” säger han oförstående…. HALLÅÅÅÅÅ…. När man påpekar hela tiden och sen slänger ur sig att storstadsfolk är dåliga bilförare.. Hallå… Jag är storstadsbo… Då är jag ju dålig bilförare.

Vi är då hemma och jag går ur bilen och börjar bära in saker och han de tunga sakerna.  Vi har bestämt att sen gå och äta och på väg dit så tar jag hans hand… O där är allt över.   Den jobbiga känslan är borta och vi äter och sen går hem och dricker kaffe…… Sen lite sexande innan det är dags för mig att följa med honom till bussen.

Ett kärleksfullt adjö….. trots denna dags berg o dal bana……  Ett dygn med den bästa, och ibland den värsta.

Han är verkligen Mannen i mitt liv, den som jag aldrig vill släppa… Men någon bilsemester blir det ALDRIG med honom.

Annonser

Telefonetik

Haha…. Skrattade gott hur kul det är att se att VISSA av oss e så lika. Ringer det från okänt numner så kan den personen fetglömma att man svarar. Att JAG är sån är för mig en självklarhet… Att andra är sådana är inte likadantJag har idag installerat truecaller på min väninnas mobil då hon har megaproblem med ett ex som ringer ner henne med kleti o pleti nummer samtidigt som x antal advokater som ringer henne angående vårdnadstvisten som hon har med detta ex.

Sen finns det ju andra…. Som man ringer… O ingen svarar… O ser att den personen gillar ett inlägg på Fejjan, jag ringer igen…. Ingen svarar…. O jag messar att det.är JAG o inte Bates i Psyco….. Såklart ringer hon upp direkt… Massa asgarv att vi e så lika…. Inte fan svarar vi till vem som helst?!?

…… Hursomhelst…… En Bra fredag detta med.

Flum flum o lite flum

Då jag ligger i sängen med mobilen o försöker få ihop ett något sammanhållande inlägg med inte alltför många ord så får man inte va för kräsen.

Trippen upp har än så länge bestått av jättegod mat (hon e grym på matlagning), iskall god rosévin på balkongen (trots att solen skiner med sin frånvaro) en för tillfället jäääättesnackig 6åring som jag nog kommer få skavsår i öronen av. (tänk så lätt man glömmer hur det var att ha småbarn)  shoppande av diverse saker (t.ex en smart Solstol för 129:- fynd!!!)….. O igår kväll så klippte hon mig. Någon timme senare hällde hon upp ett bad, slängde i en badkula, plockade fram en ansiktsmask o sa till mig att ta lite tid för mig själv. När jag lade mig där hade hon även ställt en bira på badkarskanten. Snacka om att bli bortskämd Sicken kvinna. Haha

Det bästa var att junior i onsdags mailade mig om att jsg skulle fundera på om att han skulle bo mer hos mig. Oj va glad jag blev. 🙂  så vi ska snacka mer om det när han kommer nästa gång.

Jag har helt klart en bra vecka så här långt. 🙂

Det känns riktigt bra

Jag o Junior har snackat lite mer om vad som hände med pappa. Han berättade att pappa ofta slänger över telefonen till styvmamman när han blir arg.

– O så skrek pappa att JAG var omogen när jag gav dig telefonen.

Ja det är tydligen skillnad på folk l folk.

Jag o junior bestämde att nu är det slut på den ”kollektiva bestraffningen” o att vi kör vårt race… Så nu är han.hos grannkillen o kör dataspel.  Jag väcker honom imorgon så käkar vi frukost ihop

– Sen kan jag dammsuga lägenheten så du kommer hem till ett rent hem.

Det blir bra detta.

Vilken överraskning.

Det ringde när vi var ute med mamma men okänt nummer så jag valde att inte svara just då. Denne person ringde några timmar senare o jag fick verkligen en överraskning. Det var en f.d kund som ville ringa och önska lycka till, till mitt nya jobb o att säga att han saknade.mig.

En stund senare lägger vi på o jag var riktigt glad att han ringt. O att han lyckats luska reda på mitt mobilnummer var ju duktigt gjort. Haha

Sen fick jag veta att den kvinnan som mailade mig angående inköpsjobbet var in på vår butik och hade frågat hur jag hade det, o om jag hade fått något jobb. Min kollega fick upplevelsen att hon hade något på G.

Hursomhelst är jag så glad att mina gamla kunder bryr sig… På riktigt.

Att ha haft en superduperbra dag med 3 generationer

Hämtade upp mor min en halvtimme före utsatt tid, räknade iskallt med att hon redan var klar.. Är det något som jag fått från henne är syn på tid.. Jag är ALLTID i tid, helst långt innan med.

Vi åker till Rusta och fyller på förråden med shampoo och sånt och tar oss till köpcentret, väl där så fikar vi och sen kollar affärer.  En tröja till Junior, en top till mamma och ett par ballerinaskor till mig.  (Var verkligen i behov av ett par)  Hittade på Skopunkten för 99:-  Passande

sko

 

Kollade några till för att utnyttja deras rabatt som de ger på ytterligare skor, men kom fram till att det i så fall blev samma typ av skor – i samma färg så jag nöjde mig med ett par.

Junior kollade med mormor om han fick vara där från imorgon tills på fredag, inga problem – Väl hemma sen säger jag till honom att ringa pappa från min mobil och meddela hur det blir.  Det blir katastrof för pappa tyckte Junior var tyken och Junior tyckte Pappa inte lyssnade… Jag som satt bredvid hör hur Junior försöker prata med pappa men får inte ens ur sig en mening innan han blir avbruten så han lämnar över telefonen till mig och jag tar över….. Det slutar med att han skriker i telefon och jag säger med lugn röst ”Du skriker INTE till mig!!!, jag har fan inte gjort dig något” 

Anledningen är att han istället för att säga till Junior att det är bra att han faktiskt kollat upp med mormor och sen ringer honom för att berätta hur det blev så säger han att han måste kunna ringa mormor för att se att Junior är där.  Sist jag kollade hade mormor både hemtelefon och mobiltelefon så det ska ju inte vara några problem.  När Pappan försökte förklara för mig hur han menade så fick han säga det 3 ggr innan jag fattade hur han tänkte (Han fasar för att Junior skall bara SÄGA att han är där och sen är ute med kompisar)  … Jag meddelande redan igår till Styvmamman att vi skulle träffa mormor så Junior kunde fråga.  Kontentan var helt enkelt att han inte kan lita på Junior och tyckte han hade en attityd för att han lämnade över telefonen till mig och hävdade till mig att det var ett omoget beteende från hans håll.

Det jag ska påminna honom NÄR vi pratar nästa gång är att HAN vrålade i mitt öra  ”Kriga inte med mig Ia, Kriga INTE med mig”…. som värsta hotet och sen slängde på luren i örat på mig när han antagligen blev så arg på mig.  Anledningen att han troligen blev arg på mig var att jag sa NEJ till vad han ville till slut.. Han tyckte att jag skulle ta med mig Junior upp till Gurkstaden och de hämtar honom där och sen åker hem på fredag.  Eftersom JAG förstår Junior att han inte vill sitta i en bil så där nära inpå så säger jag NEJ… Med orden att de FAN hade kunnat tala om det för mig innan hur de ville ha det INNAN vi kollade med mormor.

Så nu har jag bestämt att deras ”Önskemål” om att Junior skall ha samma hårda tyglar här som hemma är slut… Jag kör mitt race här tillsammans med Junior.  För kan han inte lita på min och mormors förmåga att ta hand om honom när det är vår tid… Då kan det fan kvitta.   Det har dock gått en hel del tid och Junior HAR gjort stora förändringar.. (ÄVEN om han faller genom mellan varven, men va fan han är 17 år – och så fort vi kom hem så städade han sitt rum – ORDENTLIGT – utan att jag behövde säga till honom)  Jag frågade Junior om det ofta var så där som deras kollisioner brukar vara, med pappa som blir arg.. Så var det.  Jag FÖRSTÅR varför det krockar i så fall, för jag blev skitförbannad av hans sätt att prata med mig. Jag Hatar människor som höjer rösten. Finns ett lugnare sätt att förmedla det man vill förmedla.

Just nu är Junior hos grannkillen och skall stanna där drygt en timme för sen är det matdags och sen sista kvällen för denna gång,  filmkväll skulle jag gissa.

…. Och imorgon bär det av till Gurkstaden…. skall bara packa… snart…. skall bara… skall bara