Att vara tillsammans

Vi tog bilen och körde till andra sidan stan, jag bredvid nu och Junior körde hur bra som helst bland filerna.

På kyrkogården så gick vi till hans ”plastkusin” och lade blommor vid hans grav, han som skulle bli 24 om några veckor.

Fin placering i alla fall. Sen gick vi vidare till minneslunden där pappa ”ligger”

Vi satt där på bänken, ihop, tillsammans, i tystnad.

Nu är vi hemma i hans lya igen, vilar lite innan vi skall ut igen. Vi ska sen till något fik som hans kompis mamma har.. där de på fredagar har liveband. Café med liveband, det var udda. 😀

Ungkarlslya

Vaknade kl 6 imorse o här jag jag legat….

Junior sover o jag fördriver lite tid, streamar film o serier

Blir så full i skratt… Så typiskt ungkarlskvart.

Skulle ta mjölk till kaffet. I kylen har han smör, ägg, mjölk och snus. 😂

Man blir nästan groggy av alla färger här med…det som han skall måla bort sen. Tänk att man faktiskt en gång i tiden valt att tapetsera på detta sätt? 😂😂

Här sover jag, jag tog ju med vår tältsäng då junior bara har sin egna säng och ingen soffa att slagga i. Sen var han snäll och bytte säng med mig, jag sover i hans säng och han sover i tältsängen.

Det s.k köket har ändå öppen spis. 😍 Den skall fungera säger han men ännu inte godkänd. Lite komiskt med tanke på att Junior är sotare och hans hyresvärd är även det han med. 😂😂😂

Jag trodde inte han hade något annat än sin säng och datorskrivbord men det fanns tydligen lite möbler kvar här. Sånt som han sen kan byta ut allteftersom.

Jag är så glad att se honom så glad. ❤️

Ute i skogen

Satte mig i bilen igår morse och började köra mot östkusten.

Stannade till vid rastplatsen Borasjön, det blev en kort vistelse då det var sjukt kallt. Brrr

Nu är jag hos Junior, ute i skogen. Jag tyckte den byn han tillhör var liten men han bor ju utanför även den lilla byn, ute i skogen. Här behövs verkligen bil. Inget snack om det.

Han trivs här i sin nya lägenhet som behöver MYCKET kärlek, men han får materiel och skall börja måla i. Köket är under all kritik men paret som han hyr av skall göra nytt kök här och då kommer Junior få bestämma lite. Och sen massa målarfärg.

Han verkar uppriktigt lycklig, han förklarade att han var glad att komma från det inneboendet han hade, den killen rökte dessutom på en del. Man vill ju inte bo i en knarkarkvart.

Han har ett par kompisar som han umgås flitigt med, där tjejen är ev jobbarkompis, den tjejen har jag sett på bild. Så snygg o framförallt cool tjej. 😍. Men de är bara kompisar säger han.

När jag åker imorgon skall han ut o festa med dem, första gången på länge då han alltid tar bilen, enklast så när han bor här.

Igår tog vi lite sightseeing här i området, förbi hans jobb, gamla boendet. Vi åt på O’Learys. Sen åkte vi även till Sigtuna en vända

Lite tjöt igår kväll och sen sängen. Hade ju med mig min gamla tv som han har fått, så lite streaming här innan sömnen.

Idag blir det secondhandbutiken och en tripp ner till kyrkogården på andra sidan Sthlm och imorgon bär det hemåt. Junior skjutsar mig till centralen inför resan hem.

När man har en egen reparatör

Igår tog vi bilarna och körde till Jazz jobb, där han kunde låna deras verkstaden. Det var dags att se om han kunde fixa det felet som dök upp i fredags själv.

Jodå. Där blev jag placerad på en stol och höll honom sällskap medans han skruvade.

Det visade sig att det var stötdämparen som var paj, eller snarare fästet till det. Nu visade det sig att han har bra kontakter med en skrotfirma som han jobbar med, till och med så att han hade nycklar till det stället, där har ägarna ställt en bil åt sidan där Jazz får plocka delar hur mycket han vill… Så det gjorde vi

Lite komiskt då han inte hade något att lyfta upp bilen med för att komma åt delen. Han tar då lastbilen där han använder kroken, krossar rutan och lyfter upp hela bilen. 😂

Det Jazz sysslar med om dagarna är alltså att han sitter bakom en ratt. Lite kul att starwarsgubben har han på första parkett, den har han fått från Junior.

Efter att bilen var fixad fick jag den tvättad

Så nu har jag en ren, hel och fin bil att åka i på torsdag när det är dags för trippen upp till Sthlm. Och tågbiljetten är fixad hem på lördag. Naturligtvis är det banarbete så det blir omväg på flera timmar.

Man skall inte ropa hej.

Häromdagen bestämde vi ju att Junior skall låna min bil över sommaren. Tror ni inte faaaaaan att bilen igår började låta en hel del? Sådär att man inte vågar en meter till.

Tur i oturen är väl ändå att det hände NU och inte när jag är på väg upp till Junior nästa vecka.

Så imorgon åker vi iväg till Jazz jobb så han får kolla om det är något han kan fixa, han har lokaliserat problemet och risken är att det kommer kosta att laga,om han inte kan fixa det igen. Synd att den inte gick sönder dagen innan eftersom vi ändå hade haft verkstadstid inbokad igår. Som vi fick avboka för att bilnyckeln inte kom fram.

Min Stress för att det utmanar min tripp till Junior lugnades av min Jazz… ”Mr det finns inga problem, det finns bara lösningar” … Hans lösning var istället ”Då får du åka upp med min bil istället, han kan ha den istället så fixar vi din. ”. Nu har vi samma sorts bil, hans är något år nyare än min.

Men blir alltid så förvånad över hans sätt att se lösningar.

Pratade med Junior igår, men sa ingenting om att bilen börjat strula. Vill inte stressa upp honom mer. För eventuellt kan ju Jazz fixa bilen och allt blir som tänkt.

Detta med strulet med bilen blev att jag fick sätta mig på bussen igår kväll för att hämta Jazz och hans bil på andra sidan stan, han hade grillfest på jobbet och han tog några öl. Det var tänkt att jag skulle hämta honom på kvällen sen, men då jag inte vågade köra min bil och vi behövde få hem Jazz’s bil då blev det att sätta sig på buss och pendeltåg för att ta mig dit.

Lagom kul…. men det är det MINSTA jag kunde göra då Jazz erbjuder sig att åka kommunalt för Juniors skull.

Idag körde jag honom ner på stan för han skulle på kurs. Då han inte står för maten får jag göra det själv.

Jag blev mätt i alla fall. Köpte med mig en påse med jord, dyrt jämfört med att köpa på blomsterhandel men jag orkade inte åka bort dit. Kände att jag behövde plantera om lite blommor. De är under all kritik de jag har.

Nu återstår hur lång tid det tar innan de börjar hänga igen. 😎. (låter bli att ta kort på det stora fönstret i köket då mina fönster behöver kärlek)

Packade upp paketet som Jazz fick levererad häromdagen, en ny leverans av den ölen som vi båda två förra året föll så för. Innis & Gunn. Mango on the run.

Så härligt att ha hela sommaren framför mig, med en hel del ledighet.

Nu får man börja plocka fram alla favoritplagg. 😍

Denna ”klänning” som jag använder byxor till, i ”skjortmateriel” är nog det plagget som jag älskar mest. 😍

…. Måste boka klipptid med. För nu är det sjukt jobbigt att hantera mitt hår. Som tur är så är jag inte håröm men det e så jobbigt att borsta ut det när jag tvättar håret, så mycket tovor. Tar så lång tid innan jag får genom borsten genom hela håret. Nuförtiden så borstar jag håret när jag står i duschen, efter att balsam gjort sitt, och vattnet gör sitt. Galet men sant.

Min frissa är ofta så här. 🙄

Måste få ordning på burret men tyvärr är det ju så typiskt jag. 😎. Att skjuta upp det för länge,hoppas att min frissa har tid.

En gång mamma,.alltid mamma.

För det mesta så fungerar det bra att ha Junior på andra sidan Sverige. Jag har ju uppfostrat honom till den unga, självständiga man som han blivit. Så då får man gilla läget att han är långt borta när det kör ihop sig.

Nu kan man verkligen säga att det kört ihop sig och mitt mammahjärta värkte igår.

Sedan Junior flyttade över dit för att plugga, med minimal ersättning så har han ju sett fram emot att det skulle lösa sig. När han fick jobbet på sin praktikplats i februari så blev det att fortsätta leva på vatten och bröd för att han var tvungen att spara ihop till sitt körkort som han skaffade i april. 2 intensivveckor där kortet hamnade på lite över 20 000. 2 veckors obetald ledighet som gör att denna lön blev skral hade han räknat med. Men han kände att det funkar och har jobbat desto mer efter att han kom hem med kortet. I samband med detta flyttade han ut ur sin inneboenderum, flyttade till en lägenhet som han hyr av en sina klasskamrater, hyran går till det dubbla men fortfarande en nivå som han klarar mer än väl. Det som är ett måste är dock bil för lägenheten (som är i samma hus som klasskamraten bor i) ligger utanför stan, en bil är ett måste.

Men även där fanns ju en plan. Han har en bil stående här hemma, min gamla Renault som bara behövdes lagas. Där går jag och Jazz in och säger att den kostnaden löser vi, Jazz bokar tid hos vår verkstadssnubbe, han lånar en lastbil på jobbet som han kan dra upp bilen på och forsla till verkstaden.

Allt detta har vi planerat, Jazz, jag, junior och hans pappa och styvmamma.

Att jag och Jazz väljer att ställa upp på Junior trots att han är 23 är vårt val, att hans pappa och styvmamma tänker annat är deras val.

Det enda som den andra familjen behövde göra (då bilen står hos dem) var att byta till sommardäck eftersom vår verkstad skulle laga den och besiktiga den, då måste vi ha sommardäcken på.

Redan där började de muttra, att vi stressar dem, Junior sitter i Sthlm och kan inte göra det själv utan har verkligen bett sin pappa om hjälp. Han löser det till slut och allt verkar vara i sin ordning.

I söndags får han veta ,när han har varit på en blixtvisit här och varit hos dem under nästa hela dygnet och hjälpt pappa med ett altanbygge…. att pappa har haft nyckeln i bilen hela tiden, batteriet är dött. Jag säger till Junior att be pappa fixa batterier så det funkar när vi skall hämta bilen på torsdag.

Här har jag förstått att här körde det ihop sig. Istället för att pappa själv säger att han gör det,då det är han som sett till att blev så, så börjar han knorra… Om att vi stressar honom, att Junior minsann haft ett halvår på sig att fixa bilen. Junior går i taket för att pappa har erbjudit sig hjälpa honom, junior kan inget om bilar men det kan pappa.

Igår fick jag därför detta.

Jag läser inte detta förrän jag kom hem, igår torsdag när vi (Jazz) styrt upp lånebil, verkstadstid. Juniors pappa visste om att vi skulle hämta bilen på kvällen igår.

Blir alldeles kall, skall ringa upp honom och just då ringer Juniors pappa till mig. Jag svarar men istället för att han är arg/irriterad på deras ev. Kollisionskurs så berättar han att han på onsdagskvällen hade fixat batteriet men nästa problem dök upp

Han har slarvat bort bilnyckeln.

Han lät väldigt uppstressad, han hade sedan några timmar rivit ut hela deras garage (o de har MYCKET saker där)

Jag blir så matt och uppgiven, för det finns enbart en nyckel till bilen.

Vi pratar lite, han skall fortsätta leta men ville meddela så vi inte åker i onödan. Vi väntar någon timme till innan vi avblåser det hela. Utan bilnyckel kan man inte göra ett dugg.

Jag pratat med Junior och han är stressad, jag hör på honom att han mår dåligt över detta. Han MÅSTE ha en bil. Han berättar om bråket han hade med pappa och styvmamma, att de tycker han kräver för mycket och han själv påtalar om hur mycket han hjälpt den genom året. Massa byggen, städning, ta hand om syskonen… Och när han för en gång skull ber om hjälp så får han detta mottagande.

Junior ringer mig 3 gånger till under kvällen och han är så ledsen, så han gråter. Han sitter där borta med ingen lösning för bilen han fått låna mot betalning av hyresvärden skall lämnas tillbaka när maj är slut, han måste ta sig till jobbet och lägenheten på 100 kvadrat har han enbart en 90-säng, byrå, databord och dator. Thats It. Planen var att med månaderna framöver köpa lite blocketvaror för att få ett hem.

På detta mår han dåligt för att jag och Jazz har anordnat detta, jag förklarar att han inte får tänka så, detta är inte HANS fel. Jag mår dåligt för jag hör hur ledsen han är, stressad han är för situationen.

Jag pratar med Juniors pappa, han fortsätter leta, hör på honom att även han är stressad, dåligt samvete för var han ställt till med. Fått styvmamma och sin svärmor vara med och leta.

Junior åker iväg till en kompis, som skall hjälpa honom leta på blocket efter en bil, för pengar han inte har. Jag säger att jag fortfarande kan bistå med 4000, att hittar han bara en bil som är skattad och besiktigad, så han klarar sig tills han fått spara ihop lite mer så funkar det, men att ge pappa över helgen i alla fall.

Jag och Jazz pratar på kvällen, han ser på mig hur jag mår, tycker det är skitjobbigt att junior mår som han gör, långt borta från mig. Så han börjar kolla på blocket för att hitta en bil, till 10 000 klassen som vi kan lösa till honom (men att han får betala av de 6000 som han måste stå för själv)

Sen säger han helt plötsligt… Att han har en annan plan. Att junior helt enkelt får låna min bil under sommaren, ge honom några månader att spara ihop pengar, har bil så kan kommer till jobbet, jag tar Jazz bil och han själv åker kommunalt. I alla fall på em, och jag skjutsar honom till jobbet på mornarna. (kl 5) Jag är ju alltid uppe då ändå. Vi pratar fram och tillbaka om detta och kommer fram till att det funkar för oss. Jag kommer ändå ha 4 veckor mer semester så under 3 månader så kommer det behövas 4 veckors joxande för oss. Vi har gjort det förr när vi enbart hade Renault

Jag ringer upp junior och berättar vad vi kommit fram till. Han vill först inte godta detta, att han sätter oss i knipa, att han är väldigt tacksam för att vi vill göra detta men att han tycker det känns dumt. Jag säger att vi aldrig skulle komma med förslaget om inte vi menade det. Jag hör hur han blir mer och mer lättad medans vi pratar

Vi kommer överens om att ge pappa helgen på sig, hittar han inte nyckeln så hämtar vi bilen nästa vecka och kör den till skroten,på torsdag packar jag min bil med saker som är hans här hemifrån och åker till till Sthlm, stannar till lördag och tar tåget hem sen.

Tanken är i så fall att jag tar med honom till någon typ av second hand i Märstaområdet, kanske han hitta lite möbler där som jag kan köpa åt honom.

Jag skojade med honom att detta är en bra anledning till att jag får komma upp och se hur han bor.

Att jag som mamma är som jag är.. spelar ingen roll att han är ”vuxen” nu.. han kommer alltid vara mitt barn och jag kommer ställa upp på honom. Jazz har samma syn mot sin bror som han hjälpt oerhört mycket. Man skall hjälpa varandra helt enkelt.

Men hatten av för min diamant till Jazz för det är HAN som gör uppoffringen för Junirs skull, åker kommunalt för att få en lösning.