En familjestund

Jag har en födelsedag framför mig… O istället för vanliga firandet vill jag göra något med mina nära och kära.  Dvs Jazz, Junior, Mamma och min systerdotter som är här och hälsar på. 

Jag har bokat detta.  

En timme med käglor och klot och massa garv.  

junior och systerdotter vet om vad vi skall göra, men morsan o Jazz vet inget… Mest för de är mest Anti, Jazz för att han alltid sagt att det är tråkigt med bowling o morsan min är väldigt envis ibland, jag vet faktiskt inte om hon tycker det är kul eller ej.  

Men min födelsedagen är min dag… Så jag bestämmer.   😎

Jag räknar med att bli sist… För sen jag bröt handleden är min hand lite sisådär och klen som fan.  

Hoppas jag har fel….

För ett par timmar sedan ringde min syster… Hon är mitt i sin flytt från sin sambo. Hon har sett fram emot detta redan lyan blev tillgänglig…. O just nu sitter jag o e fett besviken. 

Jag och min syster har inte den alldeles smidigaste relationen genom åren. De sista åren dock har vi kommit varandra närmre och nu sedan hon bestämde sig för att separera (vilket har gått jäkligt snabbt när hon väl berättade det)  Under ett par månader nu har vi pratat om att vi skall börja umgås lite mer, nu när hon får eget boende.  Jag tog ledigt ett par dagar i slutet på november där jag bokat tågbiljetter o vi skall umgås torsdag-söndag. Fram till nu har det varit mycket ”💓” o hur mycket hon ser fram emot att tillbringa tid med mig.  Så som jag känt. 

Helgen som  var sa hon till sin f.d Sambo (eller nuvarande eftersom hon faktiskt bott med honom till idag) och sin dotter… Att hon skulle till en mellanstad med några vänninor över helgen… Men egentligen åkte hon till Varberg för att träffa en karl som hon träffat på match.com. Just detta är ju hennes val o tydligen har hon haft en superbra helg, med en bra karl (så mycket kan kan lita på en helg förstås) 

Nyss ringde hon då för att berätta lite mer…  hon på väg till sin nya lya som sitt ex hjälper med flytten och monterade av möbler….  Hon berättar om mannen som hon träffade i helgen o att han fyller tydligen jämt… Den helgen som vi bokat upp… O min syster säger… 

– han frågade mig om denna helgen och han skall resa till Rom, o om han inte får med sig någon så följer jag med.. vill ju inte att han skall fira sin födelsedag själv… Jag betalar pengarna för tågbiljetterna som du lagt ut och köper nya biljetter för en helg som vi kan planera in. 

….. Jag blev så snopen att jag inte svarade något. 

Vi har pratat mycket om just anledningen till varför vi inte umgåtts så mycket var pga hennes ex . Att nu inte behöver ha en karl som står i vägen… Så väljer hon detta… För en karl som hon känt i 48 timmar?? 

Hoppas jag har fel… Berättade för morsan o hon blev grymt irriterad o då har alltid syster varit henne favorit…men morsan har varit så glad att jag och syster försöker hitta en bra nivå att umgås på. 

Morsan utbrast att hon aldrig hade kunnat hålla käften… Själv så sa jag att jag både blev förvånad/snopen o att jag inte ville börja tjafsa om detta nu… I nätdejtingens värld så går det rätt fort ibland.  

…. Men som sagt… Besviken o snopen blev jag allt. 

Fortsättning följer…..

Gör mig hemmastadd

Då har jag haft mitt egna rum några dagar… O jag trivs för det mesta även om man tappar lite av snacket med kollegor.  Numera tar jag min mobiltelefon o headsetet och går in och umgås med mina kollegor. Förr var det de som kom in till mig. 

Jag har flyttat lite på mitt skrivbord dock.  Så slipper jag glo rätt in i en vägg.  Jag har ju eget rum så jag kan göra hur jag vill. 

Utsikten istället för väggen blir detta 

Jag tror jag kommer bli mer motiverad att stå och jobba.  O framför allt har jag inte dörren i ryggen.  Gillar inte det. 

Innan hade jag ju skrivbordet mot väggen. Hur inspirerad blir man liksom? 

Att köra som ett fitta

Ingen har ju undgått #metoo som florerar på sociala medier, om äckliga karlar som använder sig av makt för att få det som de vill. 

Vi hamnade så i en sån diskussion här hemma nu på morgonen.  Min Jazz är allt annat än sån som utövar sin makt över kvinnor. Han är verkligen en gentleman som jag känner mig så trygg med.  

Men han har inte riktigt förstått det som händer denna vecka (bortsett från kräken Timell o Virtanen), att vikten av #metoo handlar om så mycket mer än grova kränkningar utan även om vad kvinnor får och fått utstå. Han tror detta är mer något som kommer dö ut inom kort.  

Jag har försökt förklara att det handlar så mycket mer, att det handlar om inställningen mot kvinnor. 

Imorse läste han en rolig historia, som han tyckte var väldigt kul men jag själv blev provocerad av, pga att vi just nu är mitt inne i detta med #metoo. Slutklämmen var i historien var ”kör som en fitta” 

Jag tog upp att just sätter att använda kvinnor och kvinnors kroppsdelar som något nedvärderande.. som att just köra som fittor, som kärringar. En fras som används rätt flitigt av många. Jag förklarade hur fel det blir när man till och med kommit fram till att kvinnor kör bättre än män, i alla fall lugnade. 

Varför har vi fått den stämpeln liksom? 

Han som själv är ute i trafiken håller med om att kvinnor kör bättre,eller just lugnare som jag skrev innan… Han är själv väldigt utåtagerande verbalt mot folk i trafiken,i bilen… O jag förklarade att han faktiskt använder nedvärderande ord om kvinnor i trafiken,  även mot män med förstås men ändå…. 

Vårt samtal fortsätter där han påtalar om att man måste få skämta om allt… Jo.. men varför på kvinnors bekostnad? Deras kroppsdelar i detta fall. Jag förklarar att JAG som kvinna blir provocerad av att han har den åsikten, och han är ändå en sån person som aldrig skulle gå över gränsen gällande kvinnor… Om en person som han inte förstår skillnaden, då blir jag orolig på hur fasiken informationen skall gå in på den som inte har den spärren, eller inte förstår att en kvinnas kropp är kvinnans kropp att bestämma över. 

#metoo behövs mer än jag själv kunde förstå när det startade.   

Jamen varför inte

Här sitter man i mm mörkret.. har varit uppe sedan innan. 5.30. Det är inte okey på något sätt. 

Men vad gör man då om man inte kan sova på mornarna längre. Man vänder ju på dygnen på något sätt. Sover ju på kvällarna absolut senast klockan 22 så det är väl inte konstigt att man vaknar tidigt.  Igår (och imorse) har jag haft sån huvudvärk, fick den igår eftermiddag på jobbet. Blev så jävla lack på ett par kollegor. 

Nu har hösten kommit.  Mörkt på morgnarna när man vaknar. 

Jag mår fortfarande konstigt men känner att det blir bättre och bättre. Det är hostan och orkeslösheten som är värst.  Men någon gång blir det väl som vanligt igen. 

Jag har fått remissen för arbetstest för hjärtat nu i alla fall… En dag i december. Mitt på dagen så jag passade på att be om ledigt hela dagen.  Istället för att stressa runt.  

Nästa vecka… Skall jag både på mammografi och besikta bilen.  Hoppas både att ”tjejerna” o Bettan mår bra.  👍. Bettan vet jag kommer behöva lite mer kärlek efteråt men det är inräknat i min ”bilbudget”. Det är ju så när man har en bil av lite äldre karaktär. Men hon är mig så kär… Tar mig dit jag vill… För det mesta.  👍😁. 

I torsdags gjorde vi en liten Raid på jobbet med flytt o liknande.. har flyttat in i mitt lilla kontor… Lilla o lilla.  

Man ser bara halva kontoret här… Jag har liksom en egen liten dansbana här om vi skulle känna för det.  Känns bra dock… Inte den mest mysigaste kontoret men jag är glad för ensamheten. Speciellt nu med hostattackerna som jag inte stör någon med… Eller lite då.. min chef har kontoret mitt emot.  Hon kom in igår o frågade hur jag mår.  

Jazz har lite rörigt på sitt jobb, uppköpt företag som medför lite oro i arbetsgruppen.  Han funderar på att söka nytt jobb. Kanske lutar på att det blir ett jobb tillbaka ute på vägarna. Vi får väl se.  Jag saknar den tiden lite.. ibland.. men har varit skönt att ha honom hemma varje dag dessa år. Både han och jag är överens om att bästa hade varit om han hade hittat ett jobb mitt emellan… Lite ute o mer hemma… Men man skall ju hitta ett sånt jobb med… Brukar annars vara antingen eller.  

Vi får väl se……

Att vända stressen

Idag har jag tankat på stressen…. För vårt datasystem var nere till kl 14.30.. Vi kunde inte göra ett smack… Förutom att ta telefonsamtal.  Jag skulle ju egentligen vara telefonfri.. så stressen var att man bara gick och väntade att det skulle sätta igång. Plus att man då vet att det kommer blir sjukt jobbigt. Dryga 8 timmar utan att kunna svara på ett enda mejl i vår gemensamma inkorg. Blääääää

Kollegan som har rummet där jag skall flytta in i höll på och flyttade från sin plats…. Så imorgon skall jag väl flytta in i mitt egna kontor. 👍

Väl hemma sen ringde Jazz o meddelade att han inte kommer hem, jobb dök upp så det blev ensamtid för mig. 

Bestämde mig för att ta den där svarta masken, den som gör ont att ta bort.  

Under tiden började jag kolla på Slasher som jag hade fått tips om från TaP. 

Jääääääkla….. Läskig start.  

Sen…. Var det dags att dra av sig masken…  Ujuj…  Man känner verkligen att man drar av sig skiten. 😂😁😂

Just nu har jag bäddat ner mig i sängen.  Skall upp tidigare imorgon, hämta upp kollegan. Vi tänkte flexa in tidigare för att beta av lite jobb som man fick idag som man inte hann fixa.  

Får avsluta med Bonde söker fru… För att balansera läskiga Slasher.  Haha. 

Familj

Då har jag bokat och betalt resa till min syster helgen kring 1 advent. Vi skall ha en systerhelg bara hon och jag…. I hennes nya hem där hon känner sig hemma och jag känner mig välkommen. 

Som hon säger… Något gott som kommer från hennes separation, att hon och jag hittat tillbaka till varandra.  Mycket kärlek i våra sms, samtal och Messenger. 

Hon kollade sitt schema och hittade en helg som hon var ledig och jag pejlade med chefen min… O fick ledigt då, torsdag, fredag helgen vid 1 advent.  

Vi skall dricka vin, tissla o tassla… O göra min födelsestad… Som jag aldrig varit ute på krogen i.  

En helg av systerlig kärlek.  

Förändringar

Jag öppnade jobbmobilen söndagskväll för att se hur schemat låg. Jag vet ju alltid tiderna men vi har uppdelat att en gång i veckan har vi telefonfri tid.  Då jobbar vi med våran gemensamma mejl istället o slipper telefonen. Jag ville se vilken dag som hamnade på mig och om min chef hade lagt in en extradag för mig som jag bad om i fredags. Märker att min hosta triggas igång av att jag pratar.  Ser att hon är snällare än så, att jag förutom måndag och onsdag då jag har min telefonfria tid även bara har telefontid halva dagar de övriga dagarna.  Känns mycket bra.  Kommer få göra lite andra administrativa arbetsuppgifter då.  

Igår så tog chefen in mig på rummet med och ville pejla något med mig, Stänger dörren (o jag tänker…. Ehhh??) Hon skall ändra lite på våra arbetsplatser o vill kolla om jag kan tänka mig ta en annan plats… När hon förklarar att det sen är ett ”ensamrum”… Jatack. 👍😁 Vi har ett par nya kollegor som hon vill sätta med ”gamlingarna” o hon ansåg att jag klarar mig själv nuförtiden.  Så min plats skall gå till en av mina nya kollegor.  Så nu skall jag få testa eget rum… Det har jag aldrig haft.  Det blir en erfarenhet.  

Trötthet föder trötthet

Är uppe klockan 6 trots att det är helg. Så ser mina helger ut numera. 

Sova är tydligen överreklamerat.  Men när klockan är 6 på helgerna är jag inte trött. Övrig tid dock jag jämt trött. Men inser även att trötthet föder trötthet. Att när man inte gör något blir man trött. 

Sen fredageftermiddag hämtade jag upp Junior för att åka och handla. Härligt med tid med Junior. 

Lördag hade Jazz o jag bestämt oss för att åka ner på stan o äta, bjöd med Junior för att få lite mer kvalitetstid. Att locka med mat funkar alltid.  👍 

Fick premiäranvända min nya kappa, jag är inte van med skärp i midjan men tänkte att jag testar med den (är ju en modell som kan användas utan) Så nöjd med detta köp. 👍👍

Vi hade tänkt Pinchos men det var ju fullbokat så vi tog till en gammal goding, på många olika sätt… Golden Days

Flamberad pepparstek. Har ätit den förr o man vet vad man får. Mums. 

En mycket nice kväll med min fina lilla familj. 

X timmar senare kramar jag om Junior o hejdå och jag och Jazz åker hem. 

I säng tidigt för trött är jag…. Men har uttnyttjat lördagen väl. 💕 Påtankat med kärlek. 

Man är sin egna verklighet

Idag är jag hemma från jobbet, jag har inte sovit en blund inatt och jag känner mig som överkörd av en buss. Jag gick upp och satte på kaffet för att ta med mig i sängen.  Står där ute i köket i bara mässingen, gör ofta det har jag märkt, så skönt att inte ha insyn alls så man inte behöver tänka på fönstren. 

Säger det ännu en gång… ÄLSKAR verkligen mina köksfönster, till och med när dagsljus inte flödar.  

Nu ligger jag här i sängen och försöker varva ner efter en natt som varit i hostandets tecken. 

O nej… Min kropp reagerar inte på koffein, så att oroa sig för att koffienet skall hålla mig vaken behöver jag inte oroa mig för. Det är den där förbannade hostan. 

Jag har haft ett jobbigt dygn.. hostat konstant o jag smet drygt 45 minuter tidigare från jobbet igår för till slut fick jag nog. Hem o dog i soffan.. typ.  Som alla dagar i snart 6 veckor. Min ork är som bortblåst.  Försöker att inte stressa upp mig för det. Tids nog är jag nog tillbaka o rätt fas igen. 

Anledningen till överskriften… Jo, att alla lever ju sin verklighet, att man inte kan jämföra sig med andra.. Jo visst lite grann förstås men man har ju bara sig själv att jämföra med, med hur man mår. Jag själv har aldrig varit så sjuk som jag är nu (eller varit) Då menar jag 4 veckors sjukskrivning o fortfarande mår krasst. Självklart finns det folk som har det värre, SJÄLVKLART, men även de som har det värre än mig har andra som är sjukare än dem.. ja ni fattar.. så därför så är det bara den som är sjukaste som det är mest synd om… Eller… Nja.. den som är död då. Därför menar jag att man bara kan utgå från sig själv.  Man kan/ska ha medkänsla för andra.  

Varför denna tankevurpa då? 

Jo, kom och tänka på en kollega i lördags på träffen jag hade.. en av kollegorna som jag umgås med privat med…. Hans 19 åriga dotter har haft det tufft med sitt hjärta, fått ett typ pacemaker inopererad. Så när jag och en annan kollega pratade om vad som hänt mig plus att hon berättade om något som hänt henne så utbrister min kollega/vän. 

-Detta är en ju baggis… Min dotter… Osv osv. 

Jag förstår att han är orolig och ledsen för sin dotter, herregud vem skulle inte vara orolig. Men folk har egentligen ingen aning om vad andra människor går genom. Att så tydligt nedvärder andras verklighet är inte schysst på något sätt.  

Min verklighet har varit lite ryckigt det sista men har stor förhoppning att allt kommer lösa sig.  Är inte så orolig för mitt stackars hjärta.  Jag är glad och tacksam för att sjukvården tar det på allvar och kollar ordentligt. 

Jag har ju väntat på en remiss för att göra arbetstest och igår fick jag ett brev, men visade sig vara en remissbekräftelse på att jag skall göra ett ultraljud på hjärtat… Igen?!?

En läkare skall kolla remissen och sedan kalla mig… O det kan ta upp till 3 månader beroende på diagnosen. 

Man är sin egna verklighet.. o min verklighet är tydligen mest sängliggande numera.