Om förra helgen var nice o vacker så började denna helg lite väl darrigt. Satt på akuten med Jazz igår o helgen kommer därför bli väldigt lugn här.
Får ett sms med en bild på Jazz strax efter lunch… Med ett skadat ansikte. Han hade skadat sitt ansikte på jobbet o fick åka till akuten. Först till Mölndals akut o sedan till Sahlgrenska. Där mötte jag upp honom sen. Jag som inte klarar av blod o får nervöst nervsammanbrott av sjukhus var det en bedrift. Han hade skurit upp läppen, sår på näsan i kinden. Så här i efterhand är jag bara överlycklig att han klarade ögat för det var nära.
Det blev att sy läppen, efter övertalning från kirurgen, Jazz som även han är rädd för nålar ville att de skulle tejpa, limma eller häfta ihop läppen. Kirurgen försökte förklara så gott hon kunde att det inte kommer bli bra, att hon hemskt gärna sy. Efter många om och men fick hon sy. Själv satt jag på en pall en bit från o darrade. Jag försökte ändå vara så mycket stöd jag kunde o vet att Jazz uppskattade det.
Vi hade planer för helgen men allt ställdes in, det är vila på hög nivå här hemma nu.
Vi behöver det båda två, han för att ta det lugnt o jag för att lugna ner mig, för jag kan inte släppa att det KUNDE ha gått illa… Ögat.. eller halsen… Han hade kunde ha skurit sig i halsen o platsen där han var hade gjort att han hade varit helt själv, hade det kunnat gått så illa. Man får sig tankeställare, helt klart. Livet är skört.
Är så glad att han är här hemma med mig o han har inte ont… Han tycker till och med att jag sjåpar… Haha… ”Jag e inte invalid”